Aldrig mer utan medicin... :-)

Okej - nu är det bevisat. Med råge.
Så det räcker och blir över.

Om vi någonsin tvivlat på att A behövde någon medicin, eller huruvida den hade någon effekt eller ej, så kan jag nu meddela att alla tvivel är undanröjda!
Till följd av en grov miss från vårdens sida samt en sjuk sköterska (...oj, vad dåligt... Men icke desto mindre sant!) har nu A varit utan medicin i två dagar... Halleda - vem släppte denna mundiarréande lilla engergibomb i mitt hus?! :-)

Visst - även med medicinen så är han både energisk och talför, men det finns ändå lite gränser för vad han säger och tar sig för. Han är helt enkelt inte "uppe i taket" hela tiden då. Och om det nu är någon därute som tror att vi drogar ner honom till ett oigenkännligt kolli, så vill jag bara säga att det är helt fel! Faktum är att A själv känner att han mår bättre de dagar han tagit medicinen och naturligtvis leder det i långa loppet till att det blir mera harmoniskt för oss alla, det kan jag ju inte förneka. Men viktigast av allt är att A både mår och fungerar bättre och för mig som mamma betyder det mest av allt! För tro mig, jag har tvekat även jag...
Men som sagt - inga tvivel kvar här inte! :-)

Och min kära syster, som ikväll lyckades hamna "mitt i skottlinjen", tror jag nog är benägen att hålla med!
Här kommer den stackaren och inbillar sig att hon ska kunna ta en kopp kaffe i lugn och ro med sin lillasyster... Vilket skämt! :-)
För vid typ kvartöversex om kvällarna är det alltid mer eller mindre kaos i vårt hem och idag var inget undantag kan jag lova!
Med två övertrötta (=-jävliga..!) ungar kan vad som helst hända - och det gör det oftast också! När syster yster kom befann jag mig i sovrummet och försökte föra ett samtal på telefon med min far, samtidigt som dottern ömsom tjöt av lycka och ömsom av förtvivlan medan sonen satt och gapade och skrek inifrån tv-rummet... Jippi! Och på den vägen fortsatte det helt enkelt. T var helt "tossig" och for runt som ett torrt skinn i hela huset, medan jag och syrran led av svåra svettningar då vi beskådade hennes halsbrytande "konster". Vilka naturligtvis inte utfördes i det tysta, utan själv förde hon rejält med väsen och snart hängde ju A glatt på i tjoandet och alla försök till en normal konversation var bara att glömma.
Slutligen satt jag med händerna för både öron och ögon, rädd för vad som skulle ske härnäst - och då...................................bestämde sig min kära storasyster för att hennes nerver inte pallade mer, så hon åkte hem...! :-)
Hahaha - tänk att passa mina ungar (UTAN mediciner!) en vecka eller två, söstra mi..!? Då hade ni fått något att sätta tänderna i!

Lite skämt och lite allvar - men helt ärligt är det ändå så, att A faktiskt har stor hjälp av sina "vitaminpiller". Och det som gör honom glad gör mig glad - och resten av familjen också..! :-)
Undrar om man kan ge samma typ av medicin till en bindgalen knappt 2-årig liten busfia...?! :-)

Usch ja - stundtals är det verkligen ett komplett galet hem och en ännu tokigare familj!
Vissa dagar kan man som tur är skratta åt och skoja om eländet, andra är det desto tyngre och man vill bara gråta eller gå och gömma sig någonstans...
Som tur är så uppväger det goda alltid det onda!

Sov gott!

Kram,
Anna

PS. Tro för guds skull inte att jag menar allvar - jag vill absolut inte att någon av mina ungar ska behöva ta medicin. Det är illa nog att jag är tvingad till det.. Men visst - ibland önskar man att man kanske kunde få lite typ valium (till sig själv eller barnen, kan nog kvitta - det ska ju tydligen ha en stark lugnande effekt.. :-) !) eller lite uppiggande (d v s starkare än koffein då alltså!) för att palla med tempot! :-) DS.


Kommentarer
Postat av: syster yster

Hallå där! Jag blev inte skrajsen ett dugg när jag var hos er (man har väl vatt me´förr!). Jag älskar de barnen, hur de än är! Jag har ju själv dessutom tre stycken som ju inte tillhört änglarna prexis, så jag vet nog LITE hur det är att vara trött småbarnsmamma. Har själv suttit och slumrat vid köksbordet vid 16-tiden och bara förundrats över hur klockan kunde snigla sig fram så sakta tills pappan skulle dyka upp. Men, det måste erkännas, det är en härlig känsla när man hör grannars tvillingar illvråla och man själv lugnt kan sitta kvar med vinglaset i handen och slött titta över häcken och småle samtidigt som man tittar på mannen och konstaterar ; vad skönt att ha stora barn! kram

2008-06-13 @ 21:11:49
Postat av: Pernilla

Hej,vännen!

Vill bara titta in om i "stugan här"..

Ha en underbar helg..Vad nu det innebär!

Kram/ Pilla

2008-06-14 @ 16:20:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0