Älskade A...

Jaha - så börjar det bli dags att på allvar inse att min lille prins inte längre är så liten!
Att förstå att han faktiskt ska fylla 6 år, börja skolan och åka skolbuss... Och allt vad det nu kommer att medföra!?

Vi var häromdagen på Öppet hus på skolan (A hade dock inte tid att kolla skolan - det var ju mycket roligare och mera spännande att hålla turbofart ute på lekplatsen som tillhör skolan!), och bara det att stå i ett klassrum och samtala lite med en av fröknarna gjorde mig alldeles tårögd... Patetiskt?! Ja, mycket möjligt - men det är så många blandade känslor inom mig!

Min älskade lille pojke är inte så liten längre. Och han är ju verkligen ingen ängel alla gånger heller... :-)
Men han är ju ändå och kommer alltid att vara min son som jag älskar mer än någonting annat!
Och detta gör ju naturligtvis att jag också vill skydda honom mot allt ont (och alla onda!), försvara honom när han blir trängd eller orättvist behandlad och stötta honom i hans kamp med en redan mycket låg självkänsla i kombination med ADHD:ns alla sidor och effekter.

Dessutom var jag igår på möte tillsammans med psykolog och familjeterapeut på BUP, samt rektorn och två specialpedagoger från kommande skola och en av hans nuvarande dagisfröknar.
Det kändes jättebra att kunna sitta ner och prata med dom och ge dom information om A och vad som är hans styrkor och svagheter - men samtidigt kändes det naturligtvis både jobbigt och sorgligt också! Det är så mycket oro just runt hans skolgång med tanke på vad och hur klasskamrater (och inte minst deras föräldrar) kommer att reagera och vad de kommer att säga när de hör och förstår att han faktiskt har en diagnos... Usch! Men förhoppningsvis dröjer det innan vi behöver få reda på det - och förhoppningsvis blir det inte alls några konstigheter!

Tills vidare gläds jag över de ljusa stunderna med min fine, klipske lille pojke - han är en så rolig, kärleksfull och omtänksam kille (också!)! :-)

Kram,
Anna


Kommentarer
Postat av: syster yster

Han är verkligen en jättego´kille! Han kommer att fixa detta på sitt sätt. Han har så mycket positivt i sig den killen,så det löser sig. Hoppas bara skolan ställer upp. Skönt i alla fall att veta redan innan att personalen är medveten om hans "bekymmer". Då behöver han inte "bara " bli en besvärlig unge. Tro mig, jag vet hur det är att ha en "jobbig unge". Som alltid råkar (?) befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Som har ett j'a humör och inte tåler någonting, och kan säga till vem som helst utan att tveka. Som alltid anser sig ha rätt och som inte kan konsten att se sin del i det som sker. Mycket jobbigt, vill jag lova. Jag håller på er gosse! kram

2008-05-14 @ 18:19:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0