En normal inköpsrunda..
Aldrig någonsin mer, under några som helst omständigheter, åker vi iväg och handlar på eftermiddagen med barnen...!
Det är fullständigt omöjligt att ens fundera på att uträtta några ärenden, när barnen först hunnit vara på dagis - och inköpsrundan häromdagen var definitivt inget undantag!
Tanken var att det skulle inhandlas sandaler till barnen..
Vi hann bara kliva in i den typ femtonhundra kvadratmeter stora, nästan folktomma, affären, så förvandlades plötsligt mina små raringar till fullfjädrade huliganer och jag är ganska säker på att man dessutom kunde skönja - åtminstone tillfälligt - svarta horn i de små pannorna.
Och de gjorde genast om hela lokalen till en stor arena för bollsport, olika sorters löptävlingar och hoppgropar!
T greppade en fotboll och A en basketboll, och så var cirkusen igång, ljudnivån maxad och stressen infann sig som ett brev på posten (dålig liknelse förresten - posten har man ju inte kunnat lite på på länge..).
Och som grädde på moset tjongade T rakt in i en metallklädd hyllhörna och det glada tjoandet byttes ut mot lika högljudd barngråt och tandgnisslan... Men det gick över överraskande snabbt och i nästa ögonblick var båda ungarna försvunna.. Men tack vare en uppmärksam expedit (som antagligen var så hjälpsam för att hon var desperat och redo att göra vad som helst för att få ut oss ur butiken!), så hittade vi dom utanför affären, på den vältrafikerade parkeringen...
Svetten forsade av mig (och de anställda samt övriga kunder i butiken!), innan vi äntligen kunde gå därifrån. Tyvärr hade vi dock efter allt besvär och alla "aktiviteter", bara fått tag i skor till mannen. Detta innebar ju att vi var tvungna att besöka en butik till...Hur det gick? Take a wild guess...!
Medan jag försökte prova ett par sandaler, for A iväg som en "måsskit i dimma" och började glatt prova och dra fram ALLT som kom i hans väg och T passade helt enkelt på att "försvinna" för att strax därpå återfinnas typ högst upp på en av alla skohyllorna... Och gubben då?! Tja, han kunde lika gärna ha befunnit sig i en annan galax, med tanke på den "support" han gav..!
Slutresultat? Ett heligt löfte (se ovan!) att aldrig återupprepa denna typ av utflykt - av ren överlevnadsinstinkt och med en viss hänsyn även tagen till förståndet... :-)
Det är fullständigt omöjligt att ens fundera på att uträtta några ärenden, när barnen först hunnit vara på dagis - och inköpsrundan häromdagen var definitivt inget undantag!
Tanken var att det skulle inhandlas sandaler till barnen..
Vi hann bara kliva in i den typ femtonhundra kvadratmeter stora, nästan folktomma, affären, så förvandlades plötsligt mina små raringar till fullfjädrade huliganer och jag är ganska säker på att man dessutom kunde skönja - åtminstone tillfälligt - svarta horn i de små pannorna.
Och de gjorde genast om hela lokalen till en stor arena för bollsport, olika sorters löptävlingar och hoppgropar!
T greppade en fotboll och A en basketboll, och så var cirkusen igång, ljudnivån maxad och stressen infann sig som ett brev på posten (dålig liknelse förresten - posten har man ju inte kunnat lite på på länge..).
Och som grädde på moset tjongade T rakt in i en metallklädd hyllhörna och det glada tjoandet byttes ut mot lika högljudd barngråt och tandgnisslan... Men det gick över överraskande snabbt och i nästa ögonblick var båda ungarna försvunna.. Men tack vare en uppmärksam expedit (som antagligen var så hjälpsam för att hon var desperat och redo att göra vad som helst för att få ut oss ur butiken!), så hittade vi dom utanför affären, på den vältrafikerade parkeringen...
Svetten forsade av mig (och de anställda samt övriga kunder i butiken!), innan vi äntligen kunde gå därifrån. Tyvärr hade vi dock efter allt besvär och alla "aktiviteter", bara fått tag i skor till mannen. Detta innebar ju att vi var tvungna att besöka en butik till...Hur det gick? Take a wild guess...!
Medan jag försökte prova ett par sandaler, for A iväg som en "måsskit i dimma" och började glatt prova och dra fram ALLT som kom i hans väg och T passade helt enkelt på att "försvinna" för att strax därpå återfinnas typ högst upp på en av alla skohyllorna... Och gubben då?! Tja, han kunde lika gärna ha befunnit sig i en annan galax, med tanke på den "support" han gav..!
Slutresultat? Ett heligt löfte (se ovan!) att aldrig återupprepa denna typ av utflykt - av ren överlevnadsinstinkt och med en viss hänsyn även tagen till förståndet... :-)
Kommentarer
Postat av: Pernilla
Tänk att ni har precis samma bekymmer som vi!!
Men i efterhand kan man inte låta bli att skratta ;-))
Tänk om några år,Anna när man ser någon annan springer runt efter sina barn,då kan vi bara LE åt "gamla minnen"..Och tro det eller ej så kommer man nog att sakna alla tokerier!
Ha en bra dag / Kram,familjen Taikon
Trackback
