Fredag i advent...

Okej - det var en sådan dag...
Då allt skulle fixas men det mesta gick åt fanders..! :-)
"Privatchaufförens" bil pajjade á lá grande på väg till närmsta "la stada", men med lite hjälp från gubben så kom vi slutligen iväg - dock aningen stressade, eftersom vi hade tänkt oss hinna uträtta en del ärenden innan det var dags för lilla "loppan" att gå till doktorn...........igen........för att ta prover...!
Hmm - ja, ni kan säkert gissa scenariot?!
Det var en vettskrämd liten unge som med imponerande lungkapacitet deklararerade att "...jag lill inte..."!!!!!!
Jaha - så vad gör man?! Jo, man är ju tvungen att sitta där och hålla det sprattlande och skrikande lilla knytet, tills de har hunnit suga ut typ allt blod som finns i en så liten kropp.... Kan ju säga att mamman står inte särskilt högt i kurs efter en sådan omgång - och känner sig inte särskilt stolt över sig själv heller...! :-)

Hursomhelst - efter denna pärs, så var det dags att åka hem och börja putsa fönster och dona rent allmänt, för att alla stakar och stjärnor skulle komma upp i fönsterna i tid.
Ganska snabbt insåg jag att det inte var helt lätt att putsa rent fönstret vid köksbordet - där fanns nämligen en lång rad hand- och ansiktsavtryck från ett visst litet barn... Och jag kunde inte låta bli att undra vad hon haft på händer och huvud vid de tillfällen hon lämnat dessa spår efter sig!? Det var som klister! Håhåjaja... Men efter envist gnidande och gnuggande var fönstret slutligen rent och ganska nöjd med sig själv tog så mamman tag i dumlekaksbakandet som hon lovat sonen. 
När även det var avklarat och middagen på gång istället, befann sig undertecknad i telefon med sin mamma.
Den snoriga dottern (hur är det egentligen möjligt att det finns plats för så mycket grön, klisterliknande substans i en så liten näsa?!) jamsade runt, stimmade och stojjade och verkade allmänt nöjd med tillvaron - men plötsligt inser mamman vad dottern egentligen håller på med....
Märkbart inspirerad av mina sysslor så hade även hon gett sig på att putsa fönster (samma fönster som jag haft sådant h-e med tidigare) - med sitt snorpapper.... Vad gör man? Vad säger man? Hahaha... Tjaa - det var ju bara att gilla läget och ge sig på den limliknande sörjan på fönsret - igen..! :-)

Men tro inte att det var slut på mitt lilla yrväders upptåg i och med detta - hon är ett sådant otroligt energiknippe och taggad av storebror så kan det stundtals bli rena kalabaliken av spring, hopp, klättrande och skrikande..!
T är väldigt duktig och redig för sin ålder och vill och kan klara av en hel del saker - även sådant hon inte borde... :-)
Ett praktexempel på hennes järnvilja kom lite senare på kvällen, då den pottränande 2-åringen kom springande med de små tightsen i knävecken och vrålade "JAG KAN"! :-)

Och mamman känner en sådan oändlig och vanvettig K Ä R L E K ! :-)



Vem har sagt att det måste kosta en massa pengar med julklappar?!

"Julklappstips;
till Din fiende - förlåtelse,
till en motståndare - tolerans,
till en vän - Ditt hjärta,
till en kund - tjänster,
till alla - barmhärtighet,
till varje barn - ett gott exempel,
till Dig själv - respekt!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0