Just nu..

(Onsdag kväll ca 20.45...)

Just i detta nu,
känner jag mig som en äkta författare,
där jag sitter bekvämt tillbakalutad mot en hel
hög med fluffiga kuddar,
och känner pennans lätta tyngd mellan mina
fingrar,
 handen rör sig fram och åter över papperet
i stearinljusets flämtande sken
och allting andas lugn, idyll och hopp...

... Det "enda" som kastar långa skuggor över
detta nuet är att;

* ryggen pajjade ihop fullständigt i eftermiddags,
jag kan knappt stå eller gå och har så ont att jag nästan
lipar (vilket är mycket ovanligt eftersom jag trots allt vant
mig - så gott det nu går! - vid alla smärtor efter så lång tid)

* sonen har redan trängt sig ner i sängen och ligger i vanlig
ordning tvärs över mig - och då menar jag verkligen
ovanpå mig (men den lille "prinsen" själv är naturligtvis
lyckligt ovetande om hur obekvämt och trångt det faktiskt är!)

* dottern har låtit som en mistlur till och från i två timmar och
mamman oroar sig lite grann över att eventuellt behöva
vara uppe med lilla "sessan" till typ klockan 3 inatt - igen...

* Slutligen - INGEN, inte ens jag själv, kommer någonsin att
kunna läsa det jag "skrivit" och ännu mindre
förstå att sörjan av bläck och bokstäver faktiskt var
genomtänkta ord och meningar, avsedda att beröra och
betyda något...

Och med detta sagt vill jag bara tillägga:
TACK Gode Gud (eller någon?!) för att det finns effektiva
smärtmediciner,
madrasser att lägga på golvet (till sig själv naturligtvis,
när barnen ockuperar sängen - igen..),
öronproppar och dörrar (för att dämpa barnskrik om natten..),
och min kära dator, som gör det möjligt för mig att skriva så
att både jag själv och andra kan förstå det! :-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0