No regrets.. :-)
Mitt liv är numera tydligt indelat i två delar
- livet före och efter olyckan.
Och det livet jag levde före olyckan är delvis gömt i glömska.
Inte för att jag inte vill minnas eller för att det var dåligt
- mera därför att mitt tankesätt och mina värderingar var så fullständigt olika då
gentemot hur dom är idag.
Olyckan satte verkligen allting i allmänhet och livet i synnerhet i ett helt annat perspektiv.
Att ha sett döden i vitögat, att bli handikappad och sjukpensionär, att - trots allt och alla mediciner - lyckats bli mamma,
att ha ett barn med funktionshinder
- allt detta sammantaget och mer därtill, har onekligen fått mig att vakna upp, omvärdera och inse vad som verkligen är viktigt här i livet.
En sak jag till exempel förut tagit för given, är hälsan.
Numera vet jag hur ovärderlig hälsan är, och inga pengar eller materiella ting i världen kan uppväga ifall man inte är frisk och mår bra (däremot kan det underlätta, men det är ju en helt annan sak).
Och då vågar jag dessutom påstå att det inte spelar någon större roll vilken form av sjukdom, diagnos eller handikapp det rör sig om - för utan hälsan, förståelse, respekt och insikt från omvärlden, blir saker och ting ganska motiga.
En annan sak jag lovat mig själv under mitt liv efter olyckan, är att inte ångra något och att våga testa!
Våga göra det jag vill, tycker om, trivs med och drömt om - vilket osökt för mig in på mitt skrivande.. :-)
Jag har ända sedan barnsben velat skriva och publicera mina texter - men aldrig vågat, helt enkelt varit rädd för att det jag skriver dels blir för personligt och därmed inte tillräckligt "intressant", och framför allt har jag varit rädd för att dela med mig av det jag brinner så för, ifall det inte skulle vara bra nog..
Och jag kan ju ärligt erkänna att jag fortfarande är rädd för att inte duga eller vara bra nog
- men nu våra jag åtminstone försöka!
De flesta av oss har bara ett liv - en chans.
Ta tillvara på det och våga följa Era drömmar! Det gör jag nu.. :-)
No regrets!
Kärlek!
//Anna
"Ju närmare sin dröm man kommer,
desto tydligare bli levnadsödet
ens verkliga anledning att leva." (Paulo Coelho)
som vanligt har du så rätt så rätt...
Efter allt med dottern så är jag mer nöjd med det jag har här och nu..
Du är så underbar på att skriva..
kramar i massor..
Hej vännen.
Det finns en blogg som jag varmt kan rekomendera till dig, jag kikar in där lite nu och då, kloka ord.
http://blogg.aftonbladet.se/3202/
Ha det så bra, vi hörs!
Jätterätt!!
Visst är det härligt med livet på det sättet...att man alltid utvecklas. Jag tycker det är skönt att "bli äldre" för man vågar mer och mer för varje år. Och man kan lita mer och mer på sig själv för varje år oxå. Och starkare blir vi av det vi får gå igenom. Livet är orättvist...det är något jag förstått för länge sen men först nu accepterat.
Och kom ihåg...Du duger för du är unik och ingen är som du:)
Stor söndagskram Caroline
