Farväl Far...
Till Far... Det är så konstigt, Dessa orden är till Dig och bara Dig Far, Jag vet hur mycket Du älskade och brydde Dig om oss alla, … För hur beskriver jag hur mycket Du betydde Du var one - of - a - kind, Jag är så stolt över Dig Men Operationen var Ditt stora hopp, Åh Far… Just den attityden är så karaktäristisk För Du har kämpat, Och ALDRIG ska vi glömma, Din dotter Anna 091210
Idag var det så dags för det oåterkallelliga
- att ta ett sista farväl av min älskade Far.
Och det blev en ceremoni som gick helt i Far´s anda,
och jag är säker på att han log mot oss någonstans ifrån,
när han såg och hörde vad vi valt åt honom.
Dessutom hade jag lovat mig själv,
men inte minst Far´s minne,
att hedra honom med ett tal...
Och tro det eller ej,
men jag lyckades genomföra det,
och så här lät det..;
Det är meningen att jag ska ta farväl av Dig nu..
Men hur ska jag kunna göra det?!
Hur tar man farväl, när man vet att det inte är ett farväl och på återseende,
och vi ses snart igen,
utan ett definitivt farväl..?
så obegripligt,
så smärtsamt
och så slutgiltigt.
i ett sista, desperat försök att få berätta…
Få berätta för Dig hur otroligt mycket Du betytt och betyder,
för mig, mitt liv och den jag är,
och för mina barn…
och jag hoppas innerligt att Du visste och kände
hur mycket vi älskade, uppskattade och respekterade Dig!
och hur älskad och omtyckt Du var?!
Men å andra sidan
- ALLA som någon gång råkat på Dig,
vet det… :-)
För Du lämnade avtryck Far,
Du lämnade ingen oberörd!
helt unik,
och MIN Far!
och kommer aldrig någonsin att glömma allt Du gett och gjort
- jag bär så mycket av Dig inom mig!
- det var inte så här det skulle bli…!
Ditt halmstrå,
Din chans
- och Du tog Dig an den med Ditt sedvanliga mod,
Din styrka, vilja och positiva inställning.
För Du tillhörde minsann den procentskaran som blev frisk!
för Dig! Att allting grejjar sig…
Men måndagen den 23 november, tog det ändå slut...
Då var Din kamp slutligen över,
- ett hårt, och det enda, slag,
som Du förlorat.
fallit,
och rest Dig på nio,
många fler gånger än de flesta andra skulle klara.
Men slutligen var Din ork och Din obändiga vilja slut...
Du hade uttryckt Din önskan mer än en gång
och det är väl egentligen den enda trösten just nu
- att Du fått den ro Du så väl förtjänar!
Åh, älskade Far..
Som vi ska sakna Dig!
Du lämnar så många härliga minnen och goda skratt efter Dig.
Aldrig ska jag glömma alla utflykter med Dig
- de högt uppskattade turerna med Dig i lastbilen
och våra semestrar…
Våra konversationer i samförstånd de senaste åren,
vårt kivande och skämtande
- oftast både rått och hjärtligt!
Ja, listan kan göras hur lång som helst…
Jag kan fortfarande inte förstå att jag aldrig
mer kommer att få se Dig eller höra Din röst igen,
och det gör så fruktansvärt ont!
Samtidigt är jag så otroligt tacksam för allt Du varit och givit och gjort mig till
- Du har tillfört oss alla så mycket glädje, värme och kärlek Far!
och ALDRIG ska vi sluta,
Älska Dig…!
T a c k
till alla Er i omgivningen,
som gett och ger både mig och övriga familjen värme, kärlek och omtanke!
Kärlek!
//Anna
ja det var en oerhört fin begravning, och ett väldigt fint tal du höll. allt var väldigt fint, musik, dikter, tal, ja allt. jag vet att far hade tyckt om det, eftersom det inte var några krusiduller nånstans. ceremonin blev precis så fin, om inte finare, som jag hade tänkt mig och kommer vara ett fint minne för resten av livet. adjö far
Vet att Jonny tittar ner på sina töser och är mycket stolt över er alla! Ni har ju hans styrka allihop.
NI finns i mina tankar!
Kramar från Pilla
..är säker på att han log ifrån sin himmel..åh vad fint skrivet av dig..
kramisar <3
Åh Anna, vilket vackert tal du skrivit! Jag är så ledsen för eran skull, tänker på dig. Kram C
hoppas din dag blir bra :)
Anna du skriver så vackert från hjärtat och jag kan riktigt känna hur högt älskad din far var och hur högt han älskade er alla! Jag har ju själv nyss varit på begravning för en nära anhörig som också blev så ljus och fin och utan krusiduller!
Vackert, fint, enkelt och minnesvärt!
Kramar dig!!!
Usch vilken jobbig tid ni haft du och din familj. Min bästa vän miste sin mamma dagen innan nyårsafton. Fruktansvärt jobbigt har det varit för dom. Hon kämpade förgäves mot en hjärntumör. Så jag känner verkligen med dig. Man kan nog själv aldrig förstå föränn man är i den situationen själv. Har försökt att bara finnas där och lyssna på min vän. Men det är tufft... Hur fin begravningen än var så var det fruktansvärt jobbigt.
Så vackert tal du hade skrivit. Måste ha varit tufft att läsa det.
Skickar många varma styrkekramar till dig
