Medicin

Av olika olyckliga omständigheter, tog A:s medicin slut i fredags och vi fick inte tag i ny förrän i lördags eftermiddag...

Detta innebar att A i lördags fick vara utan medicin, men eftersom han inte svarat lika bra på preparatet den senaste tiden så tänkte vi att det nog inte skulle göra så stor skillnad...

SÅ fel vi hade!
Och jag vet egentligen inte vilket som är värst: att vi alla, inklusive A själv, längtade efter medicinen - eller tanken på hur mycket samma medicin faktiskt inverkar och förändrar min son´s beteendemönster...?!

Usch ja... En sådan dag som vi fick i lördags så påminns vi alla om hur livet ser ut utan medicinsk hjälp. Och det råder inget tvivel om att A behöver och får hjälp av det. Och märkligt nog så har han de sista två morgnarna själv kommit raka vägen ut i köket och frågat efter tabletten, jämfört med att han tidigare strulat och bråkat varje morgon angående medicinens vara eller inte vara.

Min kloke, fine, förståndige lille son - imorse efter att han svalt ner den, så sade han; "Jag vill aldrig vara utan medicinen igen mamma, jag mådde inte alls bra och kunde inte alls vara stilla" (syftande just på lördagen)...

"Barn kommer från Gud
- han står inte heller ut med oväsendet..."

Kommentarer
Postat av: J O A

Vännen! Jag känner med er alla!! Kramar !!!

2009-01-12 @ 20:15:19
Postat av: SmulAnn

Vi ska börja medicinera i morgon! Väntar med spänning...Framförallt att skolan ska funka bättre och att sonen blir lugnare när min mans barn är här. Idag har vi varit själva här hemma och han är då väldigt lugn.

Kram!

2009-01-12 @ 20:38:06
URL: http://blogg.aftonbladet.se/25248
Postat av: mamma zoffe

..vill bara önska lycka till med det nya livet..

kramis

2009-01-13 @ 13:01:29
Postat av: Pilla

Det är i motvind

och inte i medvind

som en drake stiger!

Kram,Pilla

2009-01-13 @ 14:28:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0