Alla ting...
... är tre...
Och just nu känns det verkligen som att det räcker, det är nog nu
- jag vet inte om jag (och framför allt inte barnen) orkar fler smällar nu.
Först hade vi inbrottet, med allt vad det medfört både fysiskt och psykiskt...
Igårkväll bankade det hysteriskt på ytterdörren, och när jag väl tagit nog med mod till mig för att öppna, så stod där en helt förtvivlad ung kille med vår älskade honkatt "Punkis" helt livlös och blödande i famnen...
Vår fina, mycket speciella och helt unika lilla katt är nu borta och sorgen är stor..!
Och så - idag - genomgår vår far sin stora och svåra operation och vi väntar alla nervöst på telefonsamtalet från MAS, som ska avslöja hur allting gått...
Ja, just nu lever jag sannerligen mitt i en stormvind, och jag måste tro att det - när stormen bedarrat - kommer något gott ur allting och att det finns en högre mening med allt...
Kärlek!
//Anna
Kram till dig och din familj från Marie Wendel/johansson fd Svensson
Känner så med dej :-(
Som jag skrev i tidigare inlägg så borde din kvot av livets elände allaredan vara uppfylld..Å så detta uppepå allting..
Kan bara ge dig min medkänsla, omtanke och många kramar..
Usch och fy vad du råkar ut för och behöver gå igenom!! Ibland är livet bara för mycket, hoppas att det vänder snart.
Sänder dig tankar och styrkekramar.
Camilla
du vet vad du har!! det som är förlorat kan du inte få tillbaka!!! men mig har du kvar!! puss..mm.
Skänker massa kramar till er, // Emma
