. . . . . . . . . . . .
Ge inte upp,
inte än...
Släck inte lågan,
om än den flämtar av alla stormvindar...
Stanna kvar
- för oss,
för mig,
för Dig..!
Finn gnistan
en sista gång,
visa den enorma kämpaglöd
och envishet som Du (..och jag!)
är känd för
- den som fått Dig att övervinna så många hinder
och sett till att Du gått segrande ur striderna.
Vi förstår såväl att Du är trött,
men Du får inte sova riktigt än...
Vi behöver Dig här,
och vi älskar Dig så oändligt mycket
- det finns bara en av Dig!
Din yngsta dotter
091111
Bönens kraft kan vara stor..så jag tänker på er och hoppas..
Jag har varit vid den förtvivlan där du är nu..Min pappa låg för döden innan ett under skedde (läkarkåren blev förstummade..) och jag fick 6 härliga bonusår med honom innan kraften gav vika för gott och han fick bli 58 år..Fy så man mår när det är som du så fint beskriver det i dikten..Känner så med dig..Stor stor KRAM
En stor kram till dig,Anna!
Jättefin text! Känner hur nära tårarna är. Han kommer hitta den gnistan han behöver och han kommer kämpa ännu en gång. Jag känner det i mitt hjärta. :) Han är den starkaste person jag vet. Många kramar
..när du orkar och om du vill så skulle du kunna maila mig??
[email protected]
är bara en liten sak jag vill fråga om :-)
Kramis och hoppas det går vägen!!
(((mängder av varma iessonkramar kommer farande i höstmörkret)))
Skickar kramar till dig och de dina. Hoppas innerligt att allt gå bra!
Kramar!
vad fint skrivet, anna. det känns så rätt. kram
