Mardrömsstart...
Ja, tyvärr tvingades jag imorse inse att det blev allt utom en bra start på sonens vårtermin...
Okej - jag hade ju inte trott att det skulle gå obemärkt förbi,
däremot hade jag inte förväntat (?) mig en så våldsam reaktion när det väl blev dags...
Men.... När jag försiktigt viskade i örat på sonen att det var dags att vakna,
så fick jag ett illvrålande "NEJ!, jag vill inte!!!" till svar, följt av diverse härliga skällsord,
såsom j-a k-ing, håll truten.... (Och då besparar jag Er dom riktigt starka uttrycken!)
Summa kardemumma; än en gång fick jag tvinga upp sonen ur sängen,
typ släpa honom till bordet där frukost och medicin fanns uppdukat,
tvinga på honom kläderna och därefter, thanks to my love!, skicka honom med bil till bussen,
för att han säkert skulle komma iväg... Och då hade han hunnit bryta flera gånger redan
- och så även jag...
F-n... Måste det vara såhär?! Ska vi, som mammor/föräldrar, behöva ta helt slut på oss själva,
och själva må riktigt dåligt (precis som barnen, det vill säga!),
"bara" för att våra barn "till varje pris" "måste" till skolan.... (skolplikt, bla bla...)?!
Örk...
Jahaja - och det var ju som sagt bara den första dagen på vårterminen!
Massor med styrkekramar till alla Er andra kämpande föräldrar! :-)
Kärlek!
//Anna
Åh Anna! Vilken tuff start på terminen. Här är det dags imorgon och jag bävar...
Frågan är varför det inte finns någon som efter alla dessa år har kommit på någon bra lösning på detta som är ett så stort bekymmer för barnen i Diagnoslandet. Vi får gnugga våra geniknölar och försöka komma på något som hjälper oss slutkörda föräldrar.
Sänder massor med styrkekramar till dig, en vardagshjälte av stora mått
Kärlek//Lena
Ja man önskar att det skulle finnas bra lösningar på hur man får en fungerande skolmiljö för våra barn, ja för samtliga barn!
Jag hoppas verkligen att det kommer bli lättare för er och att A finner sig mer tillrätta i skolan så han slipper kämpa så mycket!
Skickar stora kramar!!!
Oj, kära vän vilken mardrömsstart ni fick!
Nu kan det väl bara bli bättre... Åh, man önskar så att varenda skola kunde ha bättre resurser att ta hand om våra barn på bästa sätt, ingen mår ju bra av detta. Hoppas det blir bättre omgående för er!
Skickar en massa styrka i form av kramar till dig Anna!
//Bellan
Åh fy! Jag önskar ingen en sådan start på dagen, man tar fullkomligt slut. Hoppas, hoppas att resten av veckan har gått bättre.
Stor kram//Johanna
De morgnar som man märker vid första livstecknet inte är en bra morgon kan vi, om vi har tur, mjuka upp Sam med att ta ut någon av favoritråttorna i sängen :-) funkar inte det så testar jag Dr Ross Greenes tillhandahavande..empatin.. " Jag förstår att det här måste vara superjobbigt för dig att gå till skolan idag, så känner jag också ibland inför vissa saker. Men ge det en chans, gå dit och bara var idag, jobba inte så mycket om du känner att det är en sån dag idag" ( fast väl på plats så har han glömt vad han ansåg på morgonen och kan jobba på hur fint som hellst)
Skitmorgnarna kommer och går och man förbannar sin lott i livet då..det förtar så mycket..syskonet som är intill och både ser/hör och känner in allt..
Nu har vi genom åren kommit på en bra lösning på jobbiga morgnar..HAB tycker att så länge det funkar så kör vi så även fast det inte är det opptimala.. Sam går till datorn och sätter sig för att spela och får frukostmackan där åxå..då glöms lixom det jobbiga bort, han hinner vakna till, äter upp allt, blodsockret hamnar på rätt nivå,får spela det som gör han glad så då funkar det så mycket bättre att få iväg honom..Andra mammor i "normala" familjer skulle skrika rakt ut om de fick höra hur vi gör här hemma..men det funkar bra nu..peppar peppar..
Ja du vännen..ännu en gång slås det hur likartade liv vi har..
STOR STYRKEKRAM!!
