annalandinnilsson

Som de flesta av Er nog känner till, så bröt ju min käre A sin arm i påskas med operation som följd.
Och efter alla turer inom sjukvården ända sedan han såg världens ljus första gången, i kombination säkert med hans diagnos och känslighet, så är han hemskt rädd för allt som har med sjukhus och läkare att göra.
Och just därför blev jag extra upprörd, för att inte säga förbannad, när vi förra veckan skulle ta bort gips och stift på honom och den läkare och sköterska som utförde det uppenbarligen INTE hade varken läst hans journal eller hört vad jag sade när vi kom dit samma morgon... Vilket resulterade i följande insändare av undertecknad i vår lokala tidning här (Helsingborgs Dagblad). Notera även svaret ifrån klinikchefen...;

Skäms ortopeden!
För två månader sedan bröt min son ena armen såpass illa att det krävdes operation. Det hör till saken att min son spenderat mycket tid på sjukhus ända sedan födseln och har dessutom en bokstavsdiagnos som gör att han är extra känslig och rädd för allt som har med sjukvård att göra.

Så med anledning av detta, i kombination med hur skräckslagen och ledsen han var när han fem dagar efter operationen blev omgipsad, pratade jag redan då med såväl läkare som sköterskor om möjligheterna att ge honom något lugnande när det väl blev dags att ta av gips och de två stift som använts för att fixera hans fraktur, och jag blev lovad att de skulle se till att hjälpa honom med detta. Döm därför om min förvåning, bestörtning och milt uttryckt irritation när det häromdagen äntligen var dags att ta bort allting och läkare och sköterska totalt nonchalerade sonens rädsla och istället hade den dåliga smaken att bli irriterade på honom när han grät!? Och när jag insåg att de uppenbarligen utan pardon tänkte dra ut stiften på min skräckslagne och förtvivlade pojke, utan varken bedövning eller lugnande, så steg tårarna även i mina ögon - av medlidande för min son, men också av vanmakt och ilska!

Hur kan man behandla ett barn, som så tydligt redan innan är panikslaget, på detta sätt?! När det dessutom finns noterat i hans journaler att lugnande kommer att behövas i samband med avgipsning och stiftdragning (ja, jag har journalkopiorna)...? Någon form av förklaring och ursäkt vore på sin plats!

Anna

Svar direkt: Jag måste först och främst beklaga det som din son och du upplevde i samband med gips- och stiftborttagandet på vår mottagning. Av någon för mig oklar anledning har man frångått gällande rutin i detta fall vilket är ytterst beklagansvärt.
Jag kan dock inte i detalj kommentera ett enskilt ärende på grund av de rådande sekretessreglerna och dessutom är insändarsidan på HD inget lämpligt forum att diskutera ett ärende som detta. Jag uppmanar dig istället att kontakta mig direkt så att vi kan träffas för att diskutera igenom det som skett.
Niclas Ramberg
Verksamhetschef
VO ortopedi
Helsingborgs lasarett

Hmm...
Tja-  vad säger man?! Varför har man "frångått gällande rutin" i just vårt fall..? Och vad innebär gällande rutin?!
För att inte tala om ryggradslösheten i kommentaren om att insändarsidan inte är ett lämpligt forum
- nej, såklart han inte tycker det, det är ju dålig reklam för mottagningen! Och just därför jag skrev, typ.. :-)
Däremot menade jag såklart inte att svartmåla hela mottagningen, utan ifrågasätter starkt just vårt bemötande! Med tanke på A:s rädsla och känslighet och det faktum att jag påtalat det flera gånger tidigare och det fanns noterat i hans journal...!
För en sak är säker - efter det som inträffade i detta fall, så kommer nästa besök med sonen inom sjukvården att bli en riktig mardröm... Och det har jag personalens nonchalans och brist på hänsyn att tacka för..!

Kärlek!
//Anna