annalandinnilsson

Vad är det för mening...?!

Jag kan inte fatta att jag befinner mig i denna sitsen igen... :-(
Det har inte ens gått två år sedan jag / vi tvingades ta farväl av Far,
och nu närmar sig dagen då tiden är inne för Mor med stormsteg...

Jag kan inte i ord beskriva hur plågsamt det är att se hennes smärta och kamp,

hur hon försvinner allt mer framför ögonen på oss,

och inte kunna göra ett skit för att hjälpa henne!

Att bara maktlös stå och se på när den där j-a sjukdomen fullständigt äter upp henne,

bevittna när allt fler slangar och kanyler sätts in i tröstlösa försök att dämpa hennes smärtor...

Vad finns det för mening och värdighet med detta..?! Ingen alls! :-(

Häromkvällen fick jag för första gången i mitt liv hjälpa min egen, älskade lilla mor att byta om och komma i säng, stoppa om henne som hon gjort med mig och mina systrar så många gånger...
Usch, nu är det tungt... Varför måste det bli så här?!

Jag älskar Dig härifrån och till stjärnorna lilla Mor - Du är one-of-a-kind! <3

//Anna

Kära Anna! Jag minns när jag fick hjälpa min storebror på toaletten, för han klarade det inte själv. Jag glömmer det ALDRIG. Jag är ledsen för er skull. Jävla sjukdom!! VARFÖR?? All styrka till er alla i familjen. Jag önskar cancer fick cancer och dog!!! Kram Marie.

Lilla vännen , hua så hemskt det är med denna j-vulska sjukdom som äter upp människor!

Så ledsen för din skull och jag kan verkligne inte se att det finns nån mening i att nån ska behöva ha det på det viset.

Som alltid så tänker jag på er och önskar att allt vore så mycket bättre än det är.

Kramar om dig så gott det går härifrån

Kraaaaaaamar i mängd till er!

Det smärtar att läsa om hur ni har det just nu. Tänker mycket på er! Tyvärr rinner det upp en massa känslor hos mig... 13 år sen då jag var i samma sits som du är nu.... Sänder dig mängder med kramar ♥♥♥

//Bellan