Kroppen säger ifrån...
Märkligt hur vi människor fungerar...?!
Jag har tagit mig igenom många tuffa dagar och stunder sista tiden,
och mot alla odds har jag haft förståndet kvar och även en gnutta ork att ta itu med nästa dag med.
Men idag tog allting bara slut...
Min livlina sista tiden, hur konstigt det än låter, har varit min egen pågående utredning hos NPF-teamet,
men igår var sista "sittningen" innan jag får veta vad dom kommit fram till.
Och med min älskade mor´s allt mer försämrade hälsa,
i kombination med ekonomiska svårigheter och ett hus som behöver säljas,
samtidigt som jag försöker styra upp mina två hyperbarn (och mig själv!),
kanske slutligen var det som fick kroppen att säga ifrån...?
Hursomhelst - just nu är tröttheten så total och jag tycker inte alls om det...
Idag var jag och mina systrar med vår älskade mor hos vår lika älskade far i minneslunden
- de skulle haft 49-årig bröllopsdag idag. :-)
Och med mor´s sjukdom som allt för snabbt bryter ner henne nu,
så kom det en del kommentarer som är mycket plågsamma men dessvärre sanna...
Imorgon kommer barnen hem - hoppas verkligen jag kan tanka lite ork och energi via dom!
Kärlek!
//Anna
hej.
skickar en styrkekram!
Ibland är det det där lilla som håller oss uppe, att veta att imorgon så kanske...och så orkar vi lite till. Men gumman, du har verkligen alldeles för mycket omkring dig just nu. Inte kosntigt att roppen säger ifrån, man orkar verkligen inte hur mycket som helst hur gärna man än vill. Hoppas att du inte behöver vänta för länge på din utredning iallafall.
Stora kramar och all min omtanke till dig.
Vi får hoppas på en bättre framtid :)
