...
Insändare HD...
(Dock har jag utan framgång sökt efter insändaren på nätupplagan, för jag ville ju länkat till den där...)
Och eftersom det är högaktuellt och en mycket viktig fråga, för mig och många andra, så vill jag gärna dela med mig av det till Er.. Därför har jag lagt in en kopia av texten här (och är det någon som vet var eller hur jag gör för att hitta länken, så hör gärna av er!).
För även om vi bybor trivs i vår lilla byhåla, så finns det en hel del övrigt att önska i "byn som gud (och i synnerhet kommunen!) glömde!
Med önskan om en bra och säker dag! :-)
Kram,
Anna
Posten i Tågarp - en fara för livet!
Är det verkligen meningen att vi Tågarpsbor ska behöva riskera livet för att få hem vår post om dagarna?!
Sedan den s k "posten" (dvs boxarna) flyttades från gamla affären till konditoriet, så är alla boende tvungna att gå ännu längre för att hämta sin post.
Och som om inte det vore nog, så finns det ingen trottoar på någon sida av vägen från järnvägen (vilket knappast är varken smidigt eller säkert för de äldre med t ex käppar eller rullator eller för alla småbarn och vagnar..!) och fram till "posten".
Men värst av allt - det finns inget övergångsställe och det ligger en kurva just före, vilket gör att det är förenat med livsfara att korsa vägen eftersom trafiken norrifrån dyker upp från ingenstans - utan chans att hinna bromsa och utan möjlighet för gångtrafikanterna att se dom.
Idag höll min son på att bli påkörd just på denna plats... Trots att jag stod och höll honom i handen, lyssnade och spejade och dessutom hade lillasystern i vagnen...
Det finns inte ord för hur illa jag anser att kommunen tar hand om denna by (och kanske även vägverket?!)...!
För hur kan det egentligen vara möjligt att man leder om trafik från motorvägen till en redan MYCKET hårt trafikerad väg genom en liten by - TROTS att det inte finns varken trottoarer eller bevakade övergångsställen... Och detta trots att alla våra barn ska ta sig längs denna livsfarliga väg för att komma till och från skolbussen!?
En annan anmärkningsvärd sak är att trots att vi bybor sedan mycket lång tid tillbaka påpekat och påtalat våra barns säkerhet (eller snarare osäkerhet!) och det faktum att samtlig trafik kör långt mycket fortare än tillåtna femtio (Och faktum är att de enda som har den goda smaken att stanna när man står vid övergångsstället, det är faktiskt lastbilarna - så en eloge till dom! J), så görs absolut ingenting för att förbättra förhållandena i byn.
Och så har vi då idag, när min 6-åring sånär blev nerprejjad, bara för att kommun och post kommit överens om att vi Tågarpsbor ska hämta vår post i boxar istället för att få den utburen samtidigt som de inte ser till att öka säkerheten på något vis och / eller ens ger oss varken trottoarer eller övergångsställen!? Måste ett barn offras innan något görs?!
Orolig småbarnsförälder
Höst..
Ja, sonen kunde inte ha uttryckt det tydligare - för det var verkligen mörkt när vi halvåtta imorse styrde stegen mot busshållplatsen!
Och höstkänslan dröjer sig verkligen kvar idag... Det är en sådan där dag då det uppenbarligen inte kommer att bli riktigt ljust.
Regnet strömmar oavbrutet från den mörkgrå himmeln och den i vår landsände obligatoriska blåsten river upp och runt de löv som fortfarande försöker klamra sig fast vid trädens grenar...
Huttrande kryper jag ihop i soffan och tänder levande ljus och önskar mer än någonsin att jag hade kunnat läsa en bok - alltså verkligen hålla i en inbunden bok, känna doften från de nytryckta sidorna och läsa...
Men men - kan man inte få det bästa får man nöja sig med det nästbästa, så istället ska jag gå och leta upp en av mina nya ljudböcker och försöka få till den rätta "läskänslan" i alla fall!
Ha en härlig dag i höstrusket!
Kramar,
Anna
Dagen idag är en märklig sak
- evighet fram och evighet bak!
Suck...
Efter att ha varit hemma, bokstavligt talat innanför husets fyra väggar, i de 7,5 år som förflutit sedan jag och gubben träffades så skulle man väl lugnt kunna påstå att det andra könet blivit både bekväm (=lat!) och bortskämd (=mansgris!)...
Igår skulle mamman (tänka sig, för andra kvällen i rad skulle jag bege mig utanför hemmet under ett par timmar!) på möte på skolan och hade därför planerat in en lagom snabblagad middag för att minska stressen.
Men lagom till att jag kommit igång med matlagningen så ringde äntligen personal från BUP upp mig och för att ha någon chans att höra vad hon hade att säga, så behövde jag avlägsna min tjuriga lilla dotter från köket, varför jag ropade efter mannen - som naturligtvis befann sig i källaren.. Och vad han svarade vet jag fortfarande inte, men det var i varje fall inget positivt och han kom heller aldrig till undsättning..
Hej och hå! Men men - mamman fick ju gilla läget och försöka stuva makaronerna samtidigt som hon satt fast i väggen via telefonen och försökte föra ett seriöst samtal med sköterskan och dessutom hade en överaktiv 2-åring ömsom hängande i knävecken och ömsom ramlande av stolar..
När samtalet väl var avslutat och middagen serverad, hade klockan blivit så mycket och mamman såpass stressad och frusterad att hon själv inte hann äta något innan hon skulle åka. Så hon såg till att samtliga ungar (egna såväl som andras) fick middag samtidigt som hon förberedde välling till den yngsta (allt för att underlätta för både barn och pappa..).
Tyvärr inbillade hon sig då, att när hon återvände hem framåt åttasnåret så skulle förhoppningsvis båda barnen ha hunnit somna och huset skulle åtminstone se ut som hon lämnat det...
Jösses, så dum och blåögd (och blond!) man kan vara! :-)
När jag kom hem strax före åtta på kvällen, så såg hela den nystädade ovanvåningen ut som ett bombnedslag, köket påminde även det om typ tredje världskriget och barnen - hm, nåja, ett barn hade "just tystnat"... Men 6-åringen satt med ögon som hängde i knävecken och väntade på att mamma skulle komma hem - och lägga honom... Suck!?
Men självklart hade hon ju inte hjärta att neka honom det!
...Och som om inte röran och frustrationen från igår kväll var nog, så kunde mamman klockan halvsju imorse, när dottern vaknade, konstatera att pappan till barnet inte hade varken bytt blöja eller tagit på henne pyjamas innan hon lade sig igår...
Starkt jobbat, pappa - Du upphör aldrig att förvåna mig!
...Och en tanke som slår mig och som plötsligt är fullständigt absurd , omöjlig och otänkbar, är det förslag som min syster kom med häromdagen; Att vi tjejer skulle åka iväg till Ullared, boka stuga och sitta och prata och dricka vin på kvällen och därefter shoppa dagen därpå innan vi återvände hem... :-)
En strålande idé! Men tyvärr bara en dröm för mig - och en mardröm för barnen (och mig..!)! :-) Hahaha..!
Ha en underbar höstdag!
Kram,
Anna
Var förlåtande - även mot Dig själv!
Ang "tjocka släkten"..
Det var oerhört glädjande att höra Era stöttande kommentarer, angående mitt inlägg om släkten...!
Och jag vill bara förtydliga, att jag naturligtvis också kan ha överseende med en del - men i detta fallet var det banne mig magstarkt!
Jag har både förståelse och respekt för min man´s liv före mig - liksom jag förväntar mig att han har för mitt! Men även han själv reagerade starkt på detta uttalande och tyckte det var jättepinsamt - och som sagt, så har vi nu hunnit vara tillsammans i nästan åtta år... :-)
Ha en underbar dag!
Kram,
Anna
Släkten är värst..
Gamla päron, svärföräldrar, gaggiga gamla mostrar och fastrar - med noll taktkänsla och näsor som läggs i blöt, hursomhelst och varsomhelst.
Och fredagkvällens släktkalas var inget undantag - mitt under middagen deklarerade plötsligt en av de närvarande gamla getterna att ...."det var ett så fint bröllop - ni var så snygga....!" Och då åsyftades min käre gubbes bröllop med sitt "EX"...!!!? :-( För typ ett decennium sedan... Som dessutom avslutades lika fort som det påbörjats och därefter har VI hunnit träffas, förlovat oss och skaffat två gemensamma barn. Men det är klart ingenting att orda om eller ens värt att notera - nej, annat var det förr...!
Vännerna kallar sig uppriktiga - fienderna är det!
Nitlott igen! :-)
Jag drog nitlotten - igen :-)...
Förvisso hade jag självmant anmält mig som frivillig att hjälpa till vid den årliga skoljoggen - men då förväntade jag mig något längre förvarning än typ några timmar!
Och vädret gjorde ju inte mig direkt mera välvilligt inställd till detta projekt... Halv storm, ösregn och den typiska, råa och kalla luften som vi i Skåne är kända för, gjorde ju inte precis att jag jublade och slog volter!
Så det blev till att våldföra sig på garderoben i jakten efter lämplig klädsel och jag var mycket tacksam för att jag var så förståndig att jag köpte ett regnställ till mig själv typ förra året - visste väl att det skulle komma till användning förr eller senare!
Utöver det, så blev det även tjock tröja, dunväst och kängor - samt en balja kaffe att värma och trösta sig med när man stod där i sin ensamhet och väntade på en hel drös förvirrade barn i åldrarna 6-12 år, som likt en skock yra höns så småningom ömsom rusade, ömsom lunkade och ömsom släpade sig förbi mig... :-)
Hursomhelst - vad hände då, tro?! Jo, utöver att min kropp nu hunnit stelna av regnet, blåsten och kylan (även om solen försökte titta fram efter en stund) och fick känseln i fötterna att försvinna och jag fick stickningar och domningar i händerna - så blev jag naturligtvis akut kissnödig (som en helt naturlig följd av min överkonsumtion av kaffe)!
Hmm - nåja... Jag uthärdade även om det bubblade i öronen! Men jag kan utan överdrift erkänna att det var skönt i mer än en bemärkelse att komma hem igen :-)!
Men även om jag både frös och blev blöt (och kissnödig!), så var det en fröjd att se alla barnen på språng, glatt lufsande på trots vädermakterna emot sig!
Kvällen kan man däremot påstå att den mest gick i moll...
Ett barn var hyperaktivt, ett annat hyper-hysteriskt och ett tredje hyper-otrevligt...
Jaa, föräldraskapet är sannerligen en prövning utan like!
Ibland går det bra och ibland helt åt helsefyr - och det värsta och mest frustrerande är att man sällan eller aldrig vet vad man råkat göra rätt eller fel i de respektive situationerna?! :-)
Ha en härlig dag!
Kram,
Anna.
Alla djur, utom människan, vet att livets huvudsakliga mening är att njuta av det! :-)
Helgen
Vädret - det går ju inte att tänka på den gångna helgen, utan att häpna och hänföras av det strålande brittsommarvädret! Härligt och många timmar utomhus blev det! :-)
Barnen - trots många tuffa konflikter och motgångar, samt diverse barnsjukdomar såsom influensa, så uppvisar mina två charmtroll en sådan oerhörd kärlek och omtänksamhet, både gentemot varandra och omgivningen. Och mamma´s hjärta spricker nästan av stolthet... :-)
Helgens i särklass sämsta:
"Jamen, det handlade ju bara om vuxna..."
Denna oerhört korkade kommentar fällde en i vår närhet, angående dokumentären "Mitt huvud är en torktumlare"...
Den kommentaren är så talande för hennes inställning - "jag kör helt enkelt huvudet i sanden och låtsas som det regnar, så finns det inga bekymmer eller konstigheter kvar sen"...! Hallå, liksom!? Vaddå, kommer inte Anthony att bli vuxen en gång då..?! Snacka om trångsynt och att inte ens försöka förstå...
Ödet ger oss våra släktingar,
men våra vänner väljer vi själva!
Trött...:-)
Även om denna svensken nu är helt slut, så har det varit värt allting idag!
Tänk, att bara några timmar i harmoni gör att man känner att man kan orka ta några skitdagar igen..! :-)
För det är ju tyvärr inte så att det är lika fördelat av "good and bad days", men som sagt så behövs det inte mer än någon timme eller ett ögonblicks bak eller picknick tillsammans, för att man ska ha fyllt på tålamodskontot i allmänhet och kärleken, glädjen och samhörigheten i synnerhet!
Trött men nöjd, numera (dessutom..!?) penicillindrogad mamma säger God natt och på återhörande imorgon!
Kramisar,
Anna
"Alla lyckliga familjer liknar varandra,
men varje olycklig familj är olycklig på sitt sätt". (Leo Tolstoi)
...
har mamman och sonen (som är ledig från skolan två dagar, vilket
mamman sett fram emot med viss fasa..!) varit och lämnat lillasyster på dagis
och hunnit få lite kvalitetstid (utan bråk minsann!) tillsammans. :-)
Två sorters kakor har bakats, smeten avsmakats och pojkrummet
städats gemensamt.
Och med löfte om en picknick i det gröna efter T:s sovstund,
så känns livet ganska härligt denna härliga, soliga, septemberdag
(även om mamman inte direkt är på hugget, efter att ha fått
värsta hästkuren penicillin - eller vad sägs om 6 tabletter á 800 mg
om dagen?!) !
...För mycket av det goda,
är ibland precis lagom! :-)
...
ilska, rädsla
Frågor utan svar
krossade drömmar
Bittra tårar,
ledsna tårar
Förtvivlan, förstämning
förhoppning, försvar
Ensam ensamhet,
ensam tvåsamhet
Kärlek höljd i dunkel,
förmörkad av irritation och vrede,
missförstånd och oförstånd
Var, när, hur och varför?!
Dessutom glada barn,
ledsna barn,
arga barn,
hysteriska barn
....och det är måndag igen...
Kunskapstörst...
Och att fördjupa mig i sådant som intresserar mig och som ligger mig varmt om hjärtat, är både självklart och givande.
Mia Törnblom är en stor förebild och ledstjärna för mig, vad gäller positivt tänkande och kampen om bättre självkänsla.
Och inte minst så har jag det senaste året försökt att lära så mycket som möjligt om ADHD och andra bokstavsdiagnoser, om uppkomst, symptom, medicinering, alternativa behandlingsmetoder, hur man underlättar för barnen (och sig själv!), med mera, med mera...
Ändå står jag fortfarande här med mängder av obesvarade frågor och känner mig många gånger ännu mer förvirrad nu!?
Men jag "gräver" glatt vidare bland all information och är mycket tacksam för Er som delar med Er av Era erfarenheter i samband med till exempel ADHD! Hoppas att även mina ord och tankar någon gång ibland kan vara till hjälp för Er också! :-)
Och nu har jag precis bokat biljetter till en ny föreläsning som jag ska gå och suga åt mig av :-).
Den heter "Våga vara" med Jaana Söderberg och handlar om hur man hjälper barn, ungdomar och sig själv till att få en bättre självkänsla - ska bli mycket intressant!
Ha en härlig tisdag!
Kramisar,
Anna
Tro på framtiden ger livskvalitet...! :-)
Tacksam...
Tack för allt stöd, tips och råd och inte minst den värme och kärlek Ni ger mig och min familj.
Kan dessvärre meddela att vi fortfarande stångar huvudet i väggen vad det gäller skolan och därför är nu sköterskan på BUP inkopplad för att hjälpa oss och inte minst Anthony med den sorgliga situationen vi just nu befinner oss i.
Och efter några tuffa dagar, fyllda av oro, ångest och många bekymrade tankar, så känner jag att det är dags för mig att skriva en tacksamhetslista... :-)
Låter det galet?! Ja, kanske :-) - men tro mig, det är mycket effektivt för både själ och hjärta, inte minst när man känner sig lite ledsen eller allmänt nere.
Tack - för att jag finns, för mitt liv och för att jag fick en andra chans till livet!
Tack - för mina ljuvliga "mirakelbarn" och deras underbare pappa!
Tack - för att mina föräldrar och systrar alltid finns där för mig (oss), redo att stötta, hjälpa och ge kärlek!
...Och tack för allting annat; för alla mina fantastiska vänner och släktingar och alla andra trevliga människor jag möter!
Tack för vårt hem, den trygghet och kärlek vi alla känner här och för att vi faktiskt ibland har råd med lite vardagslyx (tre barn och diverse handikapp till trots :-)!)!
Jaa, som sagt - TACK! För allt... :-) Det finns egentligen så oerhört mycket att vara tacksam för och listan skulle kunna göras hur lång som helst!
Men det viktigaste är att emellanåt påminna sig själv om allt det fina och positiva som man faktiskt har i sin närhet - det är lätt att "glömma bort" när man är mitt uppe i något jobbigt och ledsamt.
Ha en underbar dag - Carpe diem!
Kramar,
Anna
Tid är mer värdefullt än pengar - vi kan skaffa mera pengar men inte mer tid!
Turkiet - lördag (hemresedag!)
Sista morgonen...
Ungarna gapade, skrek och grät i kör innan klockan ens hunnit bli 7 på morgonen - härligt! Då var ribban satt för denna vår sista dag i landet som vi troligen inte lär besöka igen... :-)
Tur då att jag skulle på massage och bara "koppla av" klockan 9... Jo, gomiddag!? Vaddå avslappnande och stressfritt, när jag samtidigt som jag knådades brutalt av en seg liten turk kunde höre både barn och karl gasta utanför...
Så efter 1,5 timmes "lyx" (?!) var det bara att kila raka vägen upp på rummet och lägga T, samt börja packa...
Det var då jag plötsligt insåg det - mina supersnygga, superdyra och supernya ÄKTA Dior-brillor (använda endast en kväll!) gick inte att finna någonstans...!?
Halvt hysterisk vände jag upp och ner på hela lägenheten i min jakt efter dyrgriparna. Och då kom nästa bakslag...
Då jag började släpa runt på sofforna i mitt sökande, smällde jag in stortån i en vass kant... Helt suveränt! Skadelistan som varit ganska liten sista dagarna fick plötsligt en annan proportion!
Med tårar i ögonen över att inte ha hittat solglasögonen samt smärtan i den eländiga, storblödande och förvridna tån, hade jag helst bara dragit något gammalt över mig och inte tittat fram igen förrän om typ en vecka eller två... Då allting naturligtvis skulle vara guld och gröna skogar igen, men en hel tå, nya snygga lyxbrillor, personligen utvilad som aldrig förr och med pigga, glada, lyckliga och tacksamma barn (och gubbe..!)... :-) Suck!
Ja, det blev ju onekligen ett "visst" antiklimax tack vare detta...
Men men - det var bara att bita i det sura äpplet och ändå göra bästa möjliga av sista dagen.
"Summa summarum"; Vi har haft en jättebra vecka, med massor av sol och bad! Dock kunde man ju önskat sig något färre skador, inga stölder, billigare sprit och mat man inte fick ont i magen av... :-)
Men vi var en nöjd skara som sade farväl till Turkiet vid 21-tiden på kvällen och påbörjade resan hem till Sverige igen (bortsett från att det bultade och värkte i både tå och samvete på mig..!).
Och faktum är att barnen avslutade resan lika duktigt som de inledde den och sov hela vägen hem!
..... Och NU ska JAG ha semester! :-)
Turkiet - fredag...
Sömnbristen och en och annan god drink kan ju förstås ha en viss inverkan... :-)
Nu har vi testat alla varianter med T - och ingen blir riktigt bra!?
Den stackars lilla ungen var uppe till tio igårkväll och vi trodde förstås i vår enfald att hon skulle sova länge idag...
Jotack - typ 45 minuter längre, det vill säga att hon sov till kvartisju (= 5.45 svensk tid...)...
Hur trött tror ni då att hon var på en skala mellan ett och två redan efter frukosten vid 8-snåret?! Suck!
Jaha, det var ju bara att kila upp och lägga den lilla loppan igen - typ vid nio... Å andra sidan sov hon då i tre timmar och under tiden såg min nyfunna vän Linda till att jag fick bokat massagetid till imorgonbitti - ska bli SÅ skönt! :-)
Pågarna har börjat bli riktigt tråkiga och rastlösa. Det tjafsas typ hela tiden och "..de har ingenting att göra"...!?
Och det är ju ganska märkligt med tanke på att det dräller av aktiviteter för både stora och små, både inne och ute, dagarna (och kvällarna) i ända!
Värmen har tagit mycket på oss alla nu och vi är nog mer eller mindre rödögda lite till mans!
Men men - med bara knappt två dagar kvar så ska vi se till att ta tillvara på varje minut i solen!
På lunchen pallrade vi oss ner till restaurangen på stranden - ganska modigt att ge sig ut med tre ungar, vagn och diverse tillbehör när solen står som högst och termometern ligger på typ 40 grader.......i skuggan.........igen.....!
På kvällen "hittade" plötsligt H pengar... En hel del pengar dessutom! Jag tyckte i och för sig att det var konstigt att det gått så mycket kontanter, med tanke på att vårt hotell är helt cash-free.. Men det var ju en trevlig överraskning, humöret steg igen och vi kilade iväg för att äta "ezme" (jättestark men god turkisk förrätt) en sista gång samt utföra lite shopping denna vår sista kväll i Side.
Dock hade vi inte riktigt tajmingen på vår sida, vilket medförde att vi fick springa (...?! "Ganska" tufft, med en unge på pappa´s axlar och en i vagnen som dessutom innehöll en del nyinförskaffade mer eller mindre onödiga prylar) tillbaks till hotellet i den tryckande hettan för att hinna träffa Lollo, Bernie, Isidor, Bum-Bum och Tvättis..... Trist bara att när vi stormade in vid scenen med excalterade och förväntansfulla ungar och svetten forsande, så kom det inga björnar just denna kväll.... Hej och hå!?
Men men - vi bjöds på ännu en jättebra show och Elin sjöng "Empty room" alldeles lysande för oss... :-)
Och som tur var, så kom åtminstone "Bernie" in på scen och visade sig en liten stund!
Jaha - och imorgon är det alltså dags att packa ner allting igen och göra sig redo för hemfärd...
En vecka går alldeles för fort! Men å andra sidan ska det bli skönt att komma hem och hålla lite semester... :-)
Turkiet - torsdag...
Efter att ha legat och våndats typ i en timme av smärtor värre än på länge, i kroppen i allmänhet och huvud och nacke i synnerhet, vaknade även T och jag tvingades inse att vi ännu en dag gick upp klockan.......5.......
Det är ju för väl att turktiden gör att klockan då istället är sex, blir liksom inte lika plågsamt då!
Men jag skulle kunna strypa tuppjäveln som galer här i närheten, när det fanskapet har mage att håna mig genom att gå upp typ en timme senare än mig och min familj.....
Ja, ingen kan ju säga annat än att vi utnyttjar dygnets alla timmar maximalt under vår "semester"...! :-)
Efter frukosten begav vi oss iväg till stranden - så fantastiskt vackert!
Så gott som folktomt, kristallklart och alldeles stilla vatten och sand så fin och mjuk att det kändes som att gå på en heltäckningsmatta (ja, det vill säga så länge den inte hunnit bli upphettad till typ 60 grader av den brännande solen!).
Dessutom fanns det denna morgon plötsligt en avspärrning nästan ända nere vid vattnet - det var en sköldpadda som lagt sina ägg där, häftigt! :-)
På kvällen var det meningen att vi skulle äta middag tillsammans med våra nyfunna vänner från Stockholm....
Hahaha.... Oj, så otroligt mysigt, lugnt och avslappnat det är att försöka äta på restaurang med tre barn... :-)
T totalvägrade helt och hållet att samarbeta på något vis i världen, A gnällde och pep av hunger efter sina lammkotletter och när maten äntligen anlände blev jag naturligtvis tvungen att jaga T vilket i sin tur ledde till att 40 minuter senare var inte min mat varken särskilt varm eller fräsch längre..... Kanske inte så konstigt att magen blev ut och in - igen....
"Semester" är livet - vad gjorde man egentligen innan man fick barn..??! :-) Halleda.... :-)
Turkiet - onsdag...
Ännu en lång natt, på den stenhårda sängen...
Faktum är, att den är så hård att jag lyckats få blåmärken på den sidan jag oftast ligger på!?
Vaknade dessutom typ halvfem, oförmögen att somna om - fått jätteont i magen...
Jaha - börjas det nu kanske?! Är det nu dags för att få våra fördomar om detta lilla paradis infriade?! :-)
Dessutom insåg vi snabbt när vi kom ut vid 8-tiden på morgonen, att det skulle bli ännu varmare idag än tidigare - typ drygt 40 j-a grader......i skuggan.... :-)
Hahaha.....! Jovisst, det är VARMT - men vi njuter (ännu åtminstone!)!
Man får ju helt enkelt ligga i vattnet - och det gör vi också. Ja, i den mån det går vill säga, med tre barn i varierande åldrar, som gastar om olika saker och behov mest hela tiden...!
15.36..... Jag ligger / sitter / står / går / duschar iskallt........
T sover - igen.... Förvisso mycket välbehövligt och förståndigt av henne.
Men det är ju mycket märkligt att JAG alltid ska sitta på rummet (balkongen - vill ju inte missa mina solchanser!) vid dessa tillfällen... :-)
Fast det är klart - min mansgris till "karl" har ju semester..... Hrm...
Så nu har jag bestämt mig! Jag ska iväg på det superfina spaét som finns här på hotellet någon av de sista dagarna och få alla möjliga behandlingar (nåja, en i alla fall..!).
På det viset får jag ju avkoppling och tid att rå om mig själv då, om inte annat - kosta vad det kosta vill! :-)
...Men missförstå mig inte - mitt "lyxiga spa-äventyr" får jag ju naturligtvis parera in en dag när T sover och A tittar på film, typ...! Karlar!!! :-)
Dagens behållning: MATEN!!! :-) (Och vädret - men det har ju varit kanon hela tiden!)
Kolla bilden - att man kan göra sådana mästerverk av tomat och gurka! Till en enkel schnitzel dessutom... :-)
Turkiet - tisdag...
"Jippi-kay-jey"!!! :-)
Mamma fick minsann gå på showen och dricka paraplydrinkar igårkväll helt på egen hand - hur lyxigt som helst, typ..! :-)
Elin hade berättat för mig att de skulle köra 80-talsshowen då - och gissa om det var en nostalgitripp á la grande!? :-)
Gud, vad mycket bra musik det gjordes "back then"! Och så duktiga Elin & Company var, mycket proffsiga framträdanden - både sång- och dansmässigt!
Men - säg den lycka som varar ...
Denne svensken är ju liksom inte van att vara uppe längre än till typ nio om kvällarna och med några góa innanför västen så somnade jag som en stock - för att (som det kändes :-) ! ) väckas typ en timme senare av en oförskämt pigg dotter klockan halvsex (det vill säga halv 5......svensk tid....)....
Suck! Ja, vi (läs "jag"!) lär inte känna oss direkt utvilade efter denna veckan, men vad f-n?! Vi har det ändå underbart och ligger i vattnet typ hela dagarna! :-)
.... En liten fundering bara; Är det detta som kallas för fettförbränning??!
Jag menar - även om det med all säkerhet är mer information än vad ni behöver och önskar få veta - svetten liksom fullständigt forsar av en, utan att man lyfter ett finger... Det är ju för fasingen värre än att sitta i en ångbastu som håller typ 100 grader...! :-) Tänk, vad vi ska vara smala och snygga när vi kommer hem då..!? :-)
T charmar ALLA med sina slängpussar och sin lilla plutmun och även pågarna har gått på charmoffensiven... :-)
A har nu även fått en surfbräda...
Pappa börjar känna sig som en äkta turist, där vi drar fram med barnvagn, tre tossiga ungar, ett megastort uppblåsbart flygplan, surfbräda, badring med tuta, ratt och hela "kånkarongen" till T, x antal bollar samt övrig och nödvändig packning (typ solcreme i 3-4 varianter, fem badlakan, dubbla ombyten badbyxor respektive bikinis till alla, blöjor, våtservetter och "badblöjor" samt kepsar, solbrillor, kamera... You name it!).. :-)
Hahaha... :-)
Ja, man får ju försöka le åt eländet - allt annat är bara slöseri med både tid och energi!
PS. Ja, Ni ser ju själv nedan vad Håkan - passande nog! :-) - köpte till sig själv denna dag... Personligen hade jag inga kommentarer (såvida inte de svordomar som undslapp mig räknas, då H hade mage att komma och visa sig i sin nyinköpta "fez" vid poolen, samtidigt som han pratade med mig på något "språk" som lät allt utom svenskt...
Scarry!! :-)DS.
Turkiet - måndag...
Vi kan ju konstatera att trots väldigt sena kvällar och mörkläggningsgardiner, så vaknar ungarna lika tidigt ändå...
Och trots alla skyltar, vakter och förbud, så var varenda en av de typ femhundrafemtioelva solstolarna "pangsade" klockan 8 på morgonen. Och märkligast av allt var att alla de människor som varit så "ändaträngda" att reservera "sina" stolar redan klockan 7 på morgonen, sen inte behagade dyka upp förrän framåt 11-snåret på förmiddagen..?!
Idag var A med på skattjakt med "Lollo & Bernie-klubben". Det tyckte han var roligt, men "..det är SÅ långt att gå till Afrika i denna värmen, mamma..!" De hade blivit bjudna på saft och glass, men A hade inte ätit någon glass... "Nej, jag åt ingen glass mamma, för då hade jag kanske inte fått av er sen".. Lille hjärtat! :-)
Och apropå A, så kunde han dessutom denna dag lugna sig med att tandfén hittat honom och hans "gamla" tand - även här i "Turkistan"!
I övrigt ännu en mycket varm och badfylld dag, som även kantats av en hel del gnäll och tjafs ungarna emellan.. Och faktum är att den äldste betett sig mera som en 3-åring än som blivande 12-åring...
Och T då..?! Tjaa.... Hon är superduktig faktiskt, men det märks ju att värmen tar helt klart!
Dock kan jag äntligen rapportera om en skadefri dag! Eller nej förresten...
A startade dagen med att låta som en mistlur när han typ halvåtta på morgonen gick i förväg mot frukosten... Han hade ramlat från klätterställningen och slagit både huvud och knä...
Och med tanke på att dagen i skrivande stund ännu inte är slut, så är det nog alldeles för tidigt att "ropa hej"...!
....Ack, så rätt jag hade och så väl jag känner till främst T:s, men även A:s och min egen klumpighet och förmåga att ställa till det för oss! :-)
När vi satt och svalkade oss med lite god dricka i poolbaren före middagen, rastade T sig bland en hög med kuddar, typ... Och på någon vänster föll hon ner i golvet och lyckades på något vis få ett djupt jack långt in på tungan och blodflödet var imponerande stort... Suck!
Efter att äntligen ha fått stopp på blödande väntade ännu en pärs vid middagsbordet för oss... Halleda! Att man inte ska kunna slänga i sig lite middag utan att svetten forsar, ungarna skriker och vi föräldrar mest är uppe och jagar dom alternativt får tuppjuck och skriker högre än alla ungar tillsammans, vilket förstås får till följd att VI framstår som jubelidioter.. :-)
Åh, vad det är härligt med "semester"...! :-)
Turkiet - söndag..
Den goda nyheten bestod av;
1. Jag fick T att somna om - säkert en hel halvtimme...!
2. A kom in till mig när han vaknat, glatt pladdrande om något och plötsligt utbrast han; "Mamma, jag tappade tanden!" Och jojomensan, där låg den lille rackaren! :-) Första tanden tappad och mammas lille kille börjar verkligen bli stor! Genast placerades tanden i ett glas med vatten, i förhoppningen om att tandfén skulle hitta ända till Turkiet..!
3. Vi fick flytta fram klockan en timme till turktid vilket innebar att då var vi genast mycket närmre frukosten...!
...Och det innebar ju naturligtvis också att vi var typ allra först på plats vid poolen.. :-)
Ett enormt poolområde var det dessutom och vi hade all anledning att utnyttja badmöjligheterna väldigt frekvent..! Redan vid halvnio på morgonen var det drygt 30 grader - och "värre" skulle det bli..!
När det blev dags för T:s första middagsvila, kilade jag glatt upp med henne på rummet. Ja, för vi hade ju införskaffat oss en ny men billig baby-vakt att ha med oss härnere, så att ingen av oss behövde tvingas vara på rummet medan hon sov. Uppenbarligen hade vi varit för snåla... För när T somnat och jag skulle sätta igång "mackapären", så fungerade den förstås inte! Det enda som hördes var en massa obegripligt turksnack - uppenbarligen hade vi lyckats hamna på deras typ walkie-talkie-vågor... Suck! Lätt irriterad ringde jag H för att be om hjälp - och naturligtvis började det ringa inne i lägenheten... Han hade förstås inte tagit med sig luren! Trötta mig...
Efter middagsvilan, var vi alla uppe i lägenheten och svalkade oss lite - typ på både ut- och insidan..! :-)
Och vad kommer då lilla T på..?? Jo, plötsligt har hon kommit underfund med att det är jättekul att stoppa saker i näsan... Jösses!!! Så resten av veckan spenderade vi mycket tid på att plocka undan ALLT som var ens i närheten av en storlek som hon skulle kunna pressa in i den lilla näsan... Men tyvärr förekom hon ju oss ett antal gånger och det blev en hel del barnagråt och tandgnisslan när mamma tvingade ungen att vara någorlunda stilla medan vi hjälptes åt att plocka ut det hon stoppat in... Vilka idéer! (Undrar om det är något ärftligt?? A hade också total nojja på detta när han var i hennes ålder och Gud vet allt vi hittade i hans lilla näsa...!) "Man ska inte stoppa köttbullar i näsan, Markus..."
Och när vi ändå är inne på typ skadefronten, så kan jag meddela att T denna dag skrapade låret rejält och själv drämde jag i huvudet så hårt i en hylla att jag höll på att svimma... Att det inte gick hål är nog mest tur, bulan blev däremot imponerande stor (och finns faktiskt kvar än idag, nästan 2 veckor senare..)!
Så kom då första kvällen på vårt resmål och därmed även första middagen...
Enkelt uttryckt så kan man väl säga att det var kaos..!
På plussidan kunde vi dock konstatera att ungarnas mat var gratis och snabbt serverad - medan vår mat dröjde... Och dröjde.....länge... Men när vi väl fick den, så var den hemskt god - synd bara att matron liksom inte infinner sig, när man har 3 bindgalna ungar med sig...
Efter att vi föräldrar typ slängt i oss maten för att jaga ifatt barnen, så väntade dans med övertrötta barn till Lollo och Bernie. Och därmed åkte T i säng på övertid - igen...
Därefter rusade jag glatt ner till kvällens show igen, för att hinna höra slutet åtminstone och för att träffa Elin som jobbar där (hade dessutom med lite grejor hemifrån Sverige till henne).
Och efter att ha träffat och pratat lite med både henne och hennes duktiga kollegor, så ramlade även jag i säng - trött, trött, trött... Men oj, vad härligt att vara på "semester"! :-)
