Underbara, älskade, irriterande barn... :-)
Jajamensan - min sockersöta, underbara lilla T har definitivt bestämt sig för att anamma mamma´s motto om att fånga dagen...
Den senaste veckan har den lilla gullungen vaknat klockan fem (5!) på morgonen... Nej, förresten, nu ljög jag - en morgon gick vi faktiskt upp HALV-fem.. :-) Härligt... Det är ju inte så att jag direkt hoppar av glädje ur sängen, med min värkbrutna kropp vid den okristna tiden! Men - som jag brukar säga; det är ju tur för de små liven att de är så söta, det är deras räddning vid sådana tillfällen! :-)
Och om mina barn brukar rivstarta dagarna här, så är det ingenting mot det tempo de sedan drar upp under dagen..!
Hej och hå! Det gäller att hålla i hatten om man besöker oss - det gör man så att säga "på egen risk"! :-)
För lilljäntan är sin storlek till trots, ett rejält energiknippe - men ett strålande lyckligt sådant! Och hon dyrkar marken där storebror A går och står och härmar allt han gör (vilket ju tyvärr inte alltid är positivt..!).
Och A älskar både sin syster och uppmärksamheten och skruvar då upp hastigheten ännu mera, vilket förstås innebär att det nästan alltid slutar med bråk, gråt eller skador... :-)
Ja, som sagt, att besöka oss är som att kliva på värsta berg- och dalbanan, som går i ett rasande tempo med tvära svängar och förfärliga utförsåk likaväl som tröga uppförsbackar... :-) Här kan typ vadsomhelst hända!
Denna helgen har vi mest varit utomhus och myst allihopa. T pratar inte om annat än "kaka" och bor mer eller mindre i sandlådan och A älskar förstås poolen och har glatt badat hela helgen, trots att den knappast är särskilt varm ännu, brrrr...!
Och igår, söndag, var det dags för familjegudstjänst och A och hans kör skulle vara med och sjunga...
Älskade, lille store A...! :-) Jag önskar att jag kunde förmedla och visa hur duktig han var!
Han hade sett fram emot det i flera veckor och när vi äntligen kom till kyrkan igår, så kom det bara tre barn från kören (fy på er andra, som inte ställde upp!). Det var A och två flickor... Och när det blev dags för dom att sjunga, så fick A stå mellan töserna och hålla micken - och SOM han sjöng!!! :-) Han klämde i ända från tårna och sjöng hela "När lillan kom till jorden" alldeles ensam, i mikrofon, i kyrkan som dessutom var förvånansvärt välbesökt denna söndag eftersom det var två barndop också! :-) Att säga att jag var (är) stolt över honom är en underdrift... :-)
Han var SÅ duktig och modig och det kändes så gott att se min lille påg göra något som han själv faktiskt tycker är roligt och som han klarade av! Med tanke på hans ADHD och den dåliga självkänslan som han har, så var det fantastiskt att se och höra hans mod i kyrkan igår! Behöver jag tillägga att jag grät...?! :-)
Än en gång kan jag bara konstatera, att våra älskade små ungar verkligen är mästare på att framkalla både det allra bästa och ibland tyvärr de sämre sidorna hos en... Men oj, vad de förgyller livet och jag är så oändligt tacksam för att jag fått uppleva miraklet att bli mamma två gånger! :-)
Kram,
Anna
Den senaste veckan har den lilla gullungen vaknat klockan fem (5!) på morgonen... Nej, förresten, nu ljög jag - en morgon gick vi faktiskt upp HALV-fem.. :-) Härligt... Det är ju inte så att jag direkt hoppar av glädje ur sängen, med min värkbrutna kropp vid den okristna tiden! Men - som jag brukar säga; det är ju tur för de små liven att de är så söta, det är deras räddning vid sådana tillfällen! :-)
Och om mina barn brukar rivstarta dagarna här, så är det ingenting mot det tempo de sedan drar upp under dagen..!
Hej och hå! Det gäller att hålla i hatten om man besöker oss - det gör man så att säga "på egen risk"! :-)
För lilljäntan är sin storlek till trots, ett rejält energiknippe - men ett strålande lyckligt sådant! Och hon dyrkar marken där storebror A går och står och härmar allt han gör (vilket ju tyvärr inte alltid är positivt..!).
Och A älskar både sin syster och uppmärksamheten och skruvar då upp hastigheten ännu mera, vilket förstås innebär att det nästan alltid slutar med bråk, gråt eller skador... :-)
Ja, som sagt, att besöka oss är som att kliva på värsta berg- och dalbanan, som går i ett rasande tempo med tvära svängar och förfärliga utförsåk likaväl som tröga uppförsbackar... :-) Här kan typ vadsomhelst hända!
Denna helgen har vi mest varit utomhus och myst allihopa. T pratar inte om annat än "kaka" och bor mer eller mindre i sandlådan och A älskar förstås poolen och har glatt badat hela helgen, trots att den knappast är särskilt varm ännu, brrrr...!
Och igår, söndag, var det dags för familjegudstjänst och A och hans kör skulle vara med och sjunga...
Älskade, lille store A...! :-) Jag önskar att jag kunde förmedla och visa hur duktig han var!
Han hade sett fram emot det i flera veckor och när vi äntligen kom till kyrkan igår, så kom det bara tre barn från kören (fy på er andra, som inte ställde upp!). Det var A och två flickor... Och när det blev dags för dom att sjunga, så fick A stå mellan töserna och hålla micken - och SOM han sjöng!!! :-) Han klämde i ända från tårna och sjöng hela "När lillan kom till jorden" alldeles ensam, i mikrofon, i kyrkan som dessutom var förvånansvärt välbesökt denna söndag eftersom det var två barndop också! :-) Att säga att jag var (är) stolt över honom är en underdrift... :-)
Han var SÅ duktig och modig och det kändes så gott att se min lille påg göra något som han själv faktiskt tycker är roligt och som han klarade av! Med tanke på hans ADHD och den dåliga självkänslan som han har, så var det fantastiskt att se och höra hans mod i kyrkan igår! Behöver jag tillägga att jag grät...?! :-)
Än en gång kan jag bara konstatera, att våra älskade små ungar verkligen är mästare på att framkalla både det allra bästa och ibland tyvärr de sämre sidorna hos en... Men oj, vad de förgyller livet och jag är så oändligt tacksam för att jag fått uppleva miraklet att bli mamma två gånger! :-)
Kram,
Anna
Kommentarer
Trackback
