Sista timmarna med Mor...<3!

... Som sagt, jag var full av onda aningar hela lördagseftermiddagen noch ringde Annika och berättade,
och som tur var så åkte även hon in till Dig en stund sent på eftermiddagen.
 
Jag kände mig illa till mods hela kvällen och försökte ringa Hospice, men fick aldrig något svar...
"9/10-2011
Jag ringde sjuksköterskan kl 9.40 imorse. Du hade sovit gott inatt, men när dom var inne hos Dig för att byta pumpen imorse var Du mycket andfådd och hade jätteont. Du fick en extra spruta, men sköterskan tyckte Du såg "risig" ut och var blåaktig om benen och hade övervägt att ringa till oss. Men när hon kom in till Dig en stund senare så mådde Du bättre igen men ville vila en stund till...
Cirka 9.45 lade jag på med sköterskan och informerade mina systrar om att läget var relativt lugnt och vi skulle alla åka in till Dig tillsammans ett par timmar senare...
Men - bara en halvtimme efter att jag pratat med sköterskan, ställdes hela vår värld på ända...
Då hade sköterskan gått in till Dig för att fråga vad Du ville ha till frukost,
men älskade lilla mor.... Då var Du redan på väg....
Sköterskan ringde till Gittan en halvtimme efter att jag pratat med henne och sade att vi fick skynda oss om vi skulle hinna dit...!?
Usch och fy, vilken panik vi alla fick! En chockad systerson ringde upp mig från ena systerns telefon samtidigt som min andra syster försökte ringa...
 
Stackars Annika fick köra i panik hela vägen från Häljarp - en resa på sisådär 5 mil, väldigt lång resa när man vet att någon bara har minuter kvar...
Jag var dock i staden och av en händelse var även Gittan och Bengt i närheten och plockade upp mig på vägen.
Både jag och Gittan hade panikångest när vi kom springande in i korridoren på Hospice,
och inte blev det bättre när vi såg sköterskan stå i dörren och hålla utkik efter oss...
"Hon är kvar hos Er..", hann hon dock säga, när vi hastade in till Din säng...
 
Åh, älskade lilla mor, aldrig kommer jag glömma den synen vi möttes av...!
Där låg Du, så liten och hjälplös och nästan oigenkänlig, med de stora ögonen vitt uppspärrade
-åh, om Du visste hur ont det gjorde att se Dig där, på god väg ifrån oss...:-(?!
Men Du rörde på ögonen när jag och Gittan pratade med och kramade om Dig, så visst var Du medveten om vår närvaro!
Vi kom till Dig 10.40 och vi förstod på sköterskan att hon inte trodde att Annika skulle hinna fram i tid
- men var det något jag var säker på,
och också sade till Dig och Gittan,
så var det att Du inte tänkte gå någonstans förrän alla Dina töser var samlade hos Dig<3!
Och precis så blev det...
Annika kom rusande vid 11-slaget och klockan 11.10 somnade Du in...
Vår älskade mor/mormor/svärmor, var för alltid borta..."
 
Jag älskar och saknar Dig Mor, mer än jag kan beskriva i ord<3!
Min enda tröst är att Du och Far nu är tillsammans
- men vi är många som saknar Er<3!
 
//Anna
 
 

Mixed emotions...!

Som Ni vet, så är det många känslor som flödar i kropp och knopp just nu,
av alla de möjliga skäl
- såväl positiva som negativa...!
 
I fredagsmorse åkte jag hemifrån Skåne i strålande solsken, för att möta upp ett helt gäng tjejer i Västerås för att gå på Ladies Night...:-)!
Tjejer som jag aldrig träffat IRL... Men däremot ett gäng tjejer som lever väldigt lika liv på många sätt,
som också har barn med någon form av NPF 
- med andra ord, 
ett gäng härliga kvinnor som man upplevde att man redan kände och var nära vän med<3!
 
Och precis så blev det:-)!
Jag anlände till ett solstrålande Västerås och för varje go kvinna jag äntligen fick krama om på riktigt,
så kändes allting också så enkelt, naturligt och självklart 
- som om vi känt varandra hela livet!
Och det knappa dygn vi alla fick tillsammans var helt magiskt och otroligt,
och så fyllt av många goda skratt och känslan av total förståelse och igenkänning, helt underbart!
Jag hade en fantastisk helg, med så många goa och varma minnen som jag kommer att bära med mig länge!
 
 
Sen har vi tyvärr den andra sidan av myntet...
Det faktum att idag för ett år sedan hade min mor mindre än ett dygn kvar att leva...
Därför kommer jag än en gång att dela med mig av några tankar just den dagen - dagen innan...
 
"8/10-2011
Gittan och Bengt var hos Dig en stund på morgonen och Gittan hjälpte Dig att tvätta Dig. Du mådde inte bra och hade ont, hade fått en spruta innan dom körde.
Jag mötte Ulf och Birthe (min kusin Ulf och mor´s tvillingsyster Birthe..) vid 12.15. Lilla Birthe var så ledsen och nervös och när vi kom fram till Hospice orkade inte kusinen gå med in...
Så jag och Birthe gick in till Dig 12.30, och även om Ni båda var väldigt rörda och ledsna, så var det också glädje över att Ni fick träffas igen!
Vi var hos Dig i 1,5 timme, Du kämpade för att försöka prata och vara glad. Vi satt på Din uteplats och rökte, man ser så tydligt på Dig hur mycket Du njuter när Du får komma ut i friska
luften:-)!
Du berättade att Du bara har 2 cigaretter kvar och att Du inte bestämt Dig än ifall Du sen skulle sluta helt..
 
Dom bytte morfinpump och ökade dosen, igen, klockan 13. "Det kan hända att jag blir trött, så Du är beredd på det..." sa Du till mig... Och jag kände mig väldigt illa till mods... Jag visste hur mycket det betydde för både Dig och Birthe att hinna ses igen, och jag hade känningar...:-(
 
Jag kommer aldrig att glömma när Du satt där på sängkanten, med ett mycket ansträngt leende och vinkade farväl till mig och Birthe när vi gick...
Den synen och de onda aningarna följde mig hela kvällen och natten, och tyvärr skulle det visa sig att min magkänsla haft rätt..."
 
Kärlek!
//Anna
 

Rörigt...

Ja, det är nog bara förnamnet just nu
- rörigt...
I skallen, i hemmet, i familjelivet...
Så många frågor men inga svar!?
Jag har all anledning att vara glad, tacksam och lycklig,
men hittar inte känslan riktigt...
Varför?!
 
Önskar min älskade mor och mentor var här,
hon hade alltid svar på allt<3!
Idag för exakt ett år sedan fick jag följande sms ifrån min kära mor, dagarna efter att hon blivit inlagd och fått "domen":
"Hej min Anna!  Alla gäster har gått och jag är trött men nu kan jag vila. Älskar dig! Kram, mor"...<3
 
Kärlek!
//Anna
 

Jodå, så att....

Ja, gudarna ska veta att ingenting någonsin står stilla i mitt liv!
Det händer alltid något, men sista tiden har varit too much....:-(
Utöver allt vårt "vardagliga kaos", har allt för mycket hänt runt omkring som verkligen oroar mig, av flera skäl...
Och med tanke på den kommentar jag fått på ett tidigare inlägg, så vill jag verkligen be om att vara noga med att Du får tag i rätt människa... Annars skadar det ännu fler!
 
Kärlek!
//Anna
 
"Den som förlåter utan att glömma har inte förlåtit..."
 
 

Ljuset..


"Ljuset är osäkert, det släcks med vinden,
det tänds med blixten,
det är aldrig där och lyser som solen
- men det lönar sig att kämpa för det." (Paulo Coelho)

Så sant, så sant... :-)
Han är så klok, den gode Paulo - jag kunde inte uttryckt det bättre själv faktiskt..! :-)
Ljuset är viktigt..

Kärlek!
//Anna


Vår..?!

... Lyser som guld.. :-)



Vågar man hoppas..? :-)

Kärlek!
//Anna.


Sol..


Soluppgång fångad ifrån köksfönstret..



...Vi är ju tyvärr inte så bortskämda med solens närvaro för tillfället,
och jag kan därför inte låta bli att drömma om vår, sol och värme...
Om gröna gräsmattor och lövsprickning,
om blommor i allsköns färger
- och att slippa frysa..! :-)

"...Solen går upp, så oskuldsfull,
lyser som guld för kärlekens skull.." (T Gärdestad)

Kärlek!
//Anna


Fy, vilket väder..!

Jahaja...
Ännu en vecka har gått - och idag har många barn och ungdomar slutat skolan.
Men stackarna, vilket avslutningsväder de fick!!! Ösregn och stormvindar och en temperatur som kändes till att ligga närmre nollstrecket än 10-gradersstrecket (vilket förvisso är lika illa båda delar, när det är meningen att det ska vara SOMMAR!)...
Hmm - inte undra på att vi var några stycken som huttrandes i kyrkan undrade om det var vi som hamnat fel eller om både personal och skolbarn fått fnatt, när de sjöng "Den blomstertid" och  "Idas sommarvisa", när det i själva verket kändes mera som en jul-/vinteravslutning...

Håhåjaja - men nu är det gjort!
Många studenter är ute och slår klackarna i taket idag ändå, oavsett väder och vind.
Och min lille kille har nyss upplevt sitt livs första skolavslutning
- och vädret kan ju rimligtvis bara bli bättre härifrån..!? :-)

Carpe Diem!

Kärlek!
//Anna


. . .

Ännu en helg har svischat förbi...
Och den har faktiskt varit alldeles toppen! :-)
Både jag och barnen har skrattat mycket och haft mycket kul tillsammans - härligt!

Önskar Er alla lika mycket kärlek och glädje!

På återhörande imorgon!

Kärlek!
//Anna

Kärleken är som en resa utan kompass, ett äventyr... :-)


Helt slut.. :-)

... Men jag återkommer imorgon..! :-)
Har inte glömt en enda av Er alla!
Lovar att försöka förklara så gott jag bara kan
- men just nu är tröttheten mig övermäktig..!

Tack för att NI finns!

Kärlek!
// Anna



Märkligt..

Tro det eller ej,
men orden är faktiskt tillfälligt slut..! :-)
Och det är ju inte likt mig precis...!
Men hursomhelst, så är och känns det precis så, just nu.
Därmed inget negativt menat..! :-)

Tack för idag - tack för en alldeles vanlig dag...! :-)

Kärlek!
//Anna

"Du säger alltid: 'Imorgon, ja, imorgon ska jag leva'!
Säg mig min vän, när kommer dagen Du pratar om?" (Marcus Valerius Martialus)

HIF - MIF: I was there!

Skånederby, Helsingborgs IF - Malmö IF, på Olympia i härliga Helsingborg.
Biljetterna var slutsålda sedan länge, men tack vare min underbara bästa vän, så halkade vi in på ett bananskal.. :-)
Och jag fick ett mycket välkommet och välbehövligt avbrott från mitt vardagskaos.
Och så många goda skratt vi fick - jag och "Pilla" blir liksom som dynamit när vi är tillsammans och vad som helst kan hända... :-) Hahaha... Tur att vi dessutom är blonda båda två, så kan vi ju alltid skylla på det om vi råkar i trubbel..!

Hursomhelst, vi hade en jättetrevlig kväll fylld av efterlängtade och ytterst välbehövliga skratt.
Och matchen? Jojomensan - den vann "vi" :-), tack vare Helsingborgs stolthet Henrik "Henke" Larsson, som satte matchens enda mål i 89:e minuten!

Ha en härlig dag!

Kramar,
Anna




"Det finns bara en väg till glädje,
och det är att sluta bekymra sig över det man inte kan påverka." (Epiktetos)

Jubileum! :-)

Jag insåg nyss att mitt förra inlägg ("Kärlek"),
faktiskt var nummer 300..! :-)
Och det lär bli trehundra till, om jag känner mig själv rätt..!
Jag brinner för mitt skrivande och tycker verkligen att det är kul.
Däremot så m å s t e jag få hjälp av någon (??!) att fixa till min
blogg, så den ser lite trevligare ut :-)! Skulle gärna vilja byta namn på den
också, men jag vågar inte själv fixa och trixa för mycket (eftersom synen dessutom inte
är min bästa vän, så känner jag att hjälp är på sin plats, tihi!) - vill ju absolut
inte riskera att förlora alla de texter och kommentarer som hittills skrivits!

Tack till alla Er som besöker min blogg och lämnar små hälsningar
och peppande ord då och då - det betyder jättemycket för mig!

Delar med mig av några rader jag klottrade ner häromdagen,
Ni vet en sådan där dag då det mesta gick galet och kändes tungt..;

Tålamodet tryter och frustrationen är
nära vanvettets rand,
när det verkar som att kärlek och hat
går hand i hand...
Samvetet slår till
hårt och brutalt,
när man inser att man förlorat sig själv, totalt...
För när orden och orken tar slut
och tårar och maktlöshet tar över
Då blir behovet av hjälp akut
- stöd, kärlek och en hjälpande hand
man behöver...

Kärlek!
//Anna




"Ta vara på alla chanser i ditt liv,
för går de dig förbi,
dröjer det länge innan de återvänder." (P Coelho)


Ny utmaning

Jag har blivit utmanad av Dagstjärnan

REGLER

Länka till den som har utmanat dig.

Berätta 7 sanningar om dig själv.

Utmana 7 personer i slutet av ditt inlägg.

Skriv ett meddelande i de 7 personernas bloggar så att de vet om utmaningen.
_____________________________________________________________

7 sanningar om Mig..;

* Jag är i medicinsk mening b l i n d - (oavsett vad folk i omgivningen tror, säger och antyder...) och äter dagligen starka mediciner mot min smärta

* Jag är envis som synden - men i många fall är det min främsta styrka!

* Jag tror på änglar, mirakel och att det finns en mening med allt (för det mesta, ska väl tilläggas..!)

* Jag älskar att skriva

* Jag har fortfarande kvar mina författardrömmar, trots allt.. (jag menar vad fasen, även en blind höna hittar ju ett korn ibland!)

* Jag är sjukpensionär.... Fräckt, eller hur?! Haha.. :-)

* Jag älskar sol och värme!


Jag utmanar:

Beckan


Cinderella


Towe ("cpmamman")


Mamma Zoffe


SmulAnn


Mia-Marie


Vickan


K ä r l e k

KÄRLEK - till Er alla...!!! :-)
Och lite extra till alla Er som senaste dygnet hört av sig till mig via mail, sms, telefon eller här på bloggen.
Om Ni visste vad Er omtanke betyder för mig, tack för Ert stöd och Era sympatier!
Och jag lovar - jag kommer så fort jag orkar att berätta vad som hänt med min älskade och efterlängtade islandshäst!

Men "for now" - jag känner mig ganska låg och har fullt upp med att hålla skenet uppe.. :-) Det är ju trots allt jul!
Så här följer ett utdrag ur en helt UNDERBAR version av Alphaville´s "Forever young" i tappning av Ainbusk Singers;

"....För evigt nu
låt mig få va´för evigt nu
- så hos mig vill jag att stunden stannar
för evigt
för evigt nu..."

...Kunde ju inte ha sagt det mycket bättre själv! :-)
Carpe Diem!

Kramar,
Anna

Luciamorgon

Från tv:n hörs luciasång,
runtom i rummet sprider de levande ljusen stämningsfullt sken
och utanför fönstret lyser fullmånen upp den nyfallna snön...
Och jag känner mig både ödmjuk och tacksam,
men samtidigt lite sorgsen utan att veta orsaken...

Önskar Er alla en trevlig lucia!

Kramar,
Anna



Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över Ditt huvud,
men Du kan hindra dem från att bygga bo i Ditt hår...

Vill bara klargöra..


Känner att jag för säkerhets skull måste förklara mig lite angående mitt tidigare inlägg "Ibland måste man.."

För det första så vill jag gärna påminna om att mycket av det jag skriver gör jag med glimten i ögat och ofta skriver jag med en stor dos självironi. Och faktum är att det är mitt sätt att hantera det som jag upplever som jobbigt i min vardag, att omskriva det - antingen rent humoristiskt eller då alltså ironiskt.

Så det faktum att jag kallade min älskade lille prins för "adhd-barnet" var inte avsett att vara kränkande eller stötande på något sätt och om man läste hela inlägget så tror jag nog man insåg att det var skrivit med värme och av kärlek.
Men för säkerhets skull så har jag nu ändrat i inlägget... :-)

Slutligen - det är faktiskt så, att ens misstag och motgångar blir lättare att hantera ifall man väljer att göra om det till något komiskt (och i mitt fall även ironiskt)! :-)

Carpe diem!




Julefrid..?!



... Så nalkas då den tredje advent,
- men vänta nu, vad är det som hänt?!
Från att ha varit väl förberedd,
känner jag mig nu helt vilseledd...

För med nästan alla julklappsinköp klara, kände jag mig ganska nöjd
och tänkte att "...denna julen kanske blir frid och fröjd..."
... Men att barnen skulle vara sjuka i veckovis,
ja, det borde jag ju ha kalkylerat med naturligtvis...?!

Så nu sitter jag här med skägget i kläm
och försöker räkna ut på mina fem
- hur i h-e ska jag hinna få ihop resten??!
...det är ju bara typ en vecka kvar, sen börjar (jul-) festen.

Ja, nu är goda råd sannerligen dyra
- därför ber jag, innan vi tänder ljus nummer fyra:
ge mig sömn, lugn och julefrid
sen får ju allt annat helt enkelt ha sin tid!

Julstressade kramar,
Anna.


Ibland måste man...

Jag vet - jag har ingen rätt att klaga...
Det finns SÅ många runtomkring, i hela världen, som har det betydligt värre och mår mycket sämre än vad jag har och gör...

Och tro mig - jag är verkligen tacksam för mitt liv och den skyddsängel som vakar över mig!
Men för att vara helt ärlig - ibland händer det faktiskt att allting står mig upp i halsen...!
När sömnbristen efter otaliga vaknätter förvandlat mig till värsta manodepressiva PMS-monstret med en tålamodsgräns på typ minus sjuhundrafemtioelva, så börjar Anthony´s (även kallad "Duracell-kaninen"..!) mundiarré och hyperaktivitet samt 2-åringens "underbara" "...Thess kan..." och "...VILL INTE!!!" (trots?? O, nej..!), sakta men säkert tära på mig och stundtals tvivlar jag på det egna förståndet.
Och då, när det inträffar, så får jag ju erkänna att jag blir heligt trött och förbaskad på allting - på hela situationen, liksom;
Allt ifrån olyckan och allt den tog ifrån mig i form av oberoende och livskvalitet, allt den hindrar mig från att kunna vara och göra med mina barn - till ångest och dåligt samvete över att humör och tålamod ibland brister, antingen på grund av egna plågor eller när sonen (...och i hans fotspår springer ju lillasyster!) snurrat på i allt för högt tempo allt för länge...

....Vilket ger typ detta resultatet.
Det går helt enkelt till en viss gräns och sedan bara måste jag få flåsa av mig lite frustration!
Så jag beklagar kära vänner - detta är ju knappast det mest underhållande jag har klottrat ner här på bloggen
- men f-n så befriande att få skriva av sig en stund! :-)
... Ja, faktum är att jag känner mig redan bättre till mods!

Kärlek!
// Anna

"Vi är alla änglar med endast en vinge, och vi kan endast flyga genom att omfamna varandra"


Mörker..

Detta eviga mörker..
Vem f-n släckte lampan?!
S U C K ! ! !

Ja, den senaste tiden har onekligen varit väldigt mörk och dyster - och faktum är att jag (!?) just nu faktiskt längtar efter att få sätta fram alla ljusstakar och julstjärnor i fönsterna.
För någon snö som lyser upp lär väl vi skåningar få vänta både länge och väl på...?! :-)

Tidigare inlägg
RSS 2.0