annalandinnilsson

Först våldtogs och misshandlades den personliga integriteten och tryggheten,
när okända och fullständigt respektlösa människor tog sig in i mitt och barnens hem och rotade igenom alla personliga saker och tillhörigeter.
Och utöver att de tog ifrån mig min trygghet och hemkänsla,
så fick de även med sig många smycken som aldrig går att ersätta men framför allt så tog de min dator...
Den dator som är min öppning till världen! Genom den kan jag både skriva, läsa och kommunicera och inte minst så hade jag mängder med oersättliga bilder och texter i den... Mer personligt än så kan det inte bli och svinen som tog det har definitivt inte någon glädje av det...

Men men - den biten har jag väl ändå mer eller mindre tvingats förlika mig med,
men däremot så förväntade jag mig ett professionellt bemötande av mitt försäkringsbolag...
Men det sätt dom bemött mig och behandlat mitt ärende på är under all kritik!
Och hur den bank som jag har huslånen i kan samarbeta med detta bolag är för mig en gåta,
och jag kan garantera att jag snarast kommer att byta försäkringsbolag samt berätta ett och annat för det bolag jag haft fram till nu...!
Hur i hela hisingen kan man som handläggare för det första maila till mig (en månad efter min anmälan, utan att ha kontaktat mig alls tidigare), när jag klargjort för dom att det faktiskt bland annat var min dator som blev stulen vid inbrottet..?! Och när jag äntligen fick tag i esset som sköter mitt ärende två dagar före jul och ifrågasatte varför ingen hört av sig och hur länge jag skulle behöva vänta på en ny dator, eftersom jag är så beroende av datorn till så mycket, så kläckte han av sig att; "..ja, men det är ju bara att gå iväg och köpa en likvärdig dator så länge"...!?
Okej - inte nog med att jag själv fått betala nästan tretusen spänn för fönsterna som gick sönder "så länge", utan nu skulle jag alltså även lägga ut ytterligare omkring sjutusen på en dator.. Visst, inga problem! Jag är ju bara ensamstående med två barn och hus och sjukpensionär, det vill säga att mina ekonomiska resurser är ju nästan gränslösa.. Eller?!
Hursomhelst - mot bättre vetande gjorde jag slutligen som han sagt och gick iväg och införskaffade mig en helt likvärdig dator och skickade in kvittona på den gamla datorn (som var 1,5 år), den nya datorn samt kvitto på den kamera som också stals (även den 1,5 år gammal). Och häromdagen kom så kallduschen - för dator och kamera som tillsammans kostade dryga tiotusen kronor för inte särskilt länge sedan, fick jag inte ens hälften tillbaks...!?

Jag blir alldeles matt av den nonchalans jag möts av från försäkringsbolaget och känner mig fruktansvärt besviken, ledsen och frustrerad! Är detta vad man får för att man betalt in massor av pengar i premier genom åren?! Jag, som är offret redan en gång, ska behöva förklara och försvara och dessutom gå med stor ekonomisk förlust, samtidigt som jag aldrig kommer att få tillbaka det jag förlorade..?
Jag tyckte att känslan efter inbrottet var hemsk och att det kändes som en våldtäkt på den personliga integriteten
- men försäkringsbolagets brist på empati och respektlösa bemötande är om möjligt ännu mera kränkande!
Och med tanke på hur allting skötts och värderats hittills, så kan jag ju bara föreställa mig vad jag kommer att få för mina smycken och andra värdesaker... Det är rena hånet och tyvärr kan jag bara konstatera att man på många sätt blir dubbelt offer  i en sådan här situation.

//Anna