Steg i rätt riktning... :-)
Små, små steg i rätt riktning,
och mycket försiktig optimism..
Efter en allt för lång tystnad från BUP, initierade jag häromdagen ett möte med kuratorn där. Och vi hade ett mycket bra och långt, om än känslomässigt tungt och uttömmande samtal, där vi bland annat kom fram till en strategi som förhoppningsvis i längden kommer att gagna mig och min lilla familj, och därmed återinföra harmonin och flytet i vårt liv... :-)
Och dessutom kändes det som en stor seger för mig, men framför allt för A, när kuratorn helt höll med flertalet specialpedagoger (och mig :-)) om att A inte bör ha skolkraven i form av läxor på sig även i hemmet
- och det är tack vare alla Er underbara föräldrar här ute, som jag över huvud taget fick en aning om att detta ens är möjligt, så ett stort tack till Er! :-)
Kanske, kanske kan detta lätta lite på tyngden på sonens späda axlar...? :-)
Kärlek!
//Anna
Även om vi går sakta,
så kommer vi fram till slut... :-)
Åh vad skönt att det händer något positivt som kan underlätta er vardag. Det där med läxor är ju ofta ett av de största bekymren i vår värld.
Kram på dig fina Anna och ha det så gott!
Lena
tack själv finaste du.
Skriv ditt liv heter kursen, lite krångligt för mig:). Borde valt kreativt skrivande.
Vi lär oss skriva om vårt liv så vi lämnar något efter oss till kommande generation.
Har dock mått blä så jag har inte skrivit något, kan inte skriva så där..
Varm kram goa du
Hoppas att allt ordnar sig för er och att det funkar utan läxor. Ibland när jag läser din blogg tänker jag hur orkar du, hur håller du ihop? Tänker på din synskada,värk och ändå fixar du med allt du måste vara stark. Hoppas att du har hjälp av pappan det hade tyvärr inte jag han bråkade mest om små bagateller. Tänker på dig och ger dig en stor kram
