Sista timmarna med Mor...<3!

... Som sagt, jag var full av onda aningar hela lördagseftermiddagen noch ringde Annika och berättade,
och som tur var så åkte även hon in till Dig en stund sent på eftermiddagen.
 
Jag kände mig illa till mods hela kvällen och försökte ringa Hospice, men fick aldrig något svar...
"9/10-2011
Jag ringde sjuksköterskan kl 9.40 imorse. Du hade sovit gott inatt, men när dom var inne hos Dig för att byta pumpen imorse var Du mycket andfådd och hade jätteont. Du fick en extra spruta, men sköterskan tyckte Du såg "risig" ut och var blåaktig om benen och hade övervägt att ringa till oss. Men när hon kom in till Dig en stund senare så mådde Du bättre igen men ville vila en stund till...
Cirka 9.45 lade jag på med sköterskan och informerade mina systrar om att läget var relativt lugnt och vi skulle alla åka in till Dig tillsammans ett par timmar senare...
Men - bara en halvtimme efter att jag pratat med sköterskan, ställdes hela vår värld på ända...
Då hade sköterskan gått in till Dig för att fråga vad Du ville ha till frukost,
men älskade lilla mor.... Då var Du redan på väg....
Sköterskan ringde till Gittan en halvtimme efter att jag pratat med henne och sade att vi fick skynda oss om vi skulle hinna dit...!?
Usch och fy, vilken panik vi alla fick! En chockad systerson ringde upp mig från ena systerns telefon samtidigt som min andra syster försökte ringa...
 
Stackars Annika fick köra i panik hela vägen från Häljarp - en resa på sisådär 5 mil, väldigt lång resa när man vet att någon bara har minuter kvar...
Jag var dock i staden och av en händelse var även Gittan och Bengt i närheten och plockade upp mig på vägen.
Både jag och Gittan hade panikångest när vi kom springande in i korridoren på Hospice,
och inte blev det bättre när vi såg sköterskan stå i dörren och hålla utkik efter oss...
"Hon är kvar hos Er..", hann hon dock säga, när vi hastade in till Din säng...
 
Åh, älskade lilla mor, aldrig kommer jag glömma den synen vi möttes av...!
Där låg Du, så liten och hjälplös och nästan oigenkänlig, med de stora ögonen vitt uppspärrade
-åh, om Du visste hur ont det gjorde att se Dig där, på god väg ifrån oss...:-(?!
Men Du rörde på ögonen när jag och Gittan pratade med och kramade om Dig, så visst var Du medveten om vår närvaro!
Vi kom till Dig 10.40 och vi förstod på sköterskan att hon inte trodde att Annika skulle hinna fram i tid
- men var det något jag var säker på,
och också sade till Dig och Gittan,
så var det att Du inte tänkte gå någonstans förrän alla Dina töser var samlade hos Dig<3!
Och precis så blev det...
Annika kom rusande vid 11-slaget och klockan 11.10 somnade Du in...
Vår älskade mor/mormor/svärmor, var för alltid borta..."
 
Jag älskar och saknar Dig Mor, mer än jag kan beskriva i ord<3!
Min enda tröst är att Du och Far nu är tillsammans
- men vi är många som saknar Er<3!
 
//Anna
 
 

Kommentarer
Postat av: Ma

Är övertygad om att hon var dig nära hela dagen idag då den är jobbigare än alla andra dagar..

KRAMEN den stora

2012-10-09 @ 21:20:47
URL: http://www.meusohana.wordpress.com
Postat av: Tina

Åh...finns inga bra ord mer än <3 och kramar....

2012-10-10 @ 11:56:05
URL: http://www.tina-exanimo.blogspot.com
Postat av: Me, myself and I...

Tack fina Ni<3, det värmer!

2012-10-10 @ 14:02:34
URL: http://www.annalandinnilsson.blogg.se
Postat av: Nina

Kramar om!
Nina

2012-10-11 @ 05:29:55
URL: http://nina-livetistort.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0