Att vara MAMMA...
Tänk, att ett litet ord kan betyda så mycket och väcka så många känslor inom en!
Och tänk så konstigt egentligen - först går man (läs "jag"!) och längtar i flera år efter att få bli kallad just "mamma"... Men när de små liven väl kommit till världen och hunnit bli något eller några år, så är man stundtals så less på detta lilla ord att man bara vill kräkas - eller kanske snarare skrika; "..säger du mamma en gång till, så...."!!
Märkligt! Att ett sådant kärleksfullt ord med så oerhört stor innebörd, plötsligt kan låta som en svordom...!? :-)
Men - å andra sidan så är det ju bara ännu ett exempel på det jag tidigare varit inne på, nämligen det faktum att våra små telningar har den unika förmågan att locka fram både det bästa och det sämsta hos oss föräldrar!
Den 1 1/2 - åriga dottern pussas ömt mitt på munnen eller kommer rusande (vrålande just "mamma" förstås!) och slänger sig runt benen på mig och både pussas och kramas den ena stunden, för att i nästa ge mig en snyting eller möjligen bita mig i hälsenan... :-)
Och ungefär lika förtjusande är den 5 1/2 - årige sonen, när han i ena ögonblicket kommer och spontankramas och säger " Mamma, jag älskar dig - till månen och stjärnorna och tillbaks"..
För att i nästa ögonblick slåss eller säga typ "jag hatar dig" eller " skitskalle"....
Suck...
Ja, visst är mammalivet härligt!? :-)
(Nåja, vad är en bal på slottet? )....."....Det kan ju vara tråkigt.......................och dö´trist........ och.........alldeles.......................alldeles underbart!" :-)
Kram till er alla - men lite extra till alla mammor :-) !!
//Anna
ja det är kluvet, föräldraskapet. Ibland undrar jag hur "någon" kunde låta mig bli mamma alls. Jag klarar inte av det alla gånger, ibland inte alls. Ibland tycker jag synd om min barn som inte kunnat välja sina föräldrar, utan måste dras med oss i många år!! Andra dagar känner man sig ganska lyckad, faktiskt! Tur de dagarna kommer emellanåt!
Tack för ditt inlägg hos mej!
På tal om föräldraskap...jag blev tidigt mamma, på mitt 17:e år. Det har varit en underbar men ganska tuff resa under 21 år. Man kan kanske kalla det belöning som jag fick i natt när jag och 21-åriga sonen rockade loss på ett danshak i stan! ;o) Superskoj var det!!
Kram C
Hej Anna Panna.Ja det är verkligen intressant att läsa din blogg.Om inget annat så blir man påmind om att ; gud vad det är skönt att barnen är stora,hi hi.Men i nästa andetag känner man en stor sorg över att de inte är små längre.Då det va jag som mor som faktiskt bestämde över dem.Att de kom mitt i natten med sina goa blöj gumpar och ville ligga hos en.Att jag kunde bestämma att i dag blir det tröjan för 39:- från Ullared du ska ha på dig.Nu är det - har du inte tvättat min 999:- tröja från MQ mor.(med basröst. Ja livet ska väl vara så man äger väl inte sina barn, sägs det. Men varje ålder har sin tjusning, och mardröm.Vi gör nog alla allt för att vara en så bra mor som möjligt, öch jag vet att både du och dina kära systrar har de bästa mammorna man kan ha. Kram på dig Anna, vi ses väl i byn Kram Anki
