. . . . .
Trött...
Ibland tar orden slut till och med för mig
- ja, tro det eller ej...! :-)
Trots att jag kan ha mundiarré,
och glatt skvala av mig ord hit och dit, om ditt och datt,
så känner jag just nu att jag inte kan...
Jag kan och jag vill, om både det ena och det andra
- men det finns människor som använder mina ord mot mig..
Så just därför känner jag mig just nu och här lite trött...
Men tro mig - det går över! :-)
Kärlek!
//Anna
Ingen klagan... :-)
Antar att den fruktansvärda mentala och fysiska tröttheten jag just nu känner,
är kroppes sätt att hantera den senaste tidens prövningar
och påminna mig om att jag måste ta det lugnt för att undvika ytterligare komplikationer...?
Men usch, vad jag ogillar att känna mig så slut och dessutom så begränsad!
Jag menar, inte nog med att jag helst ska vara i stillhet med benet högt (vilket ju är jättelätt med två hyperbarn i huset, haha...!), utan dessutom ger ju vädret inte direkt ultimata förutsättningar för att hoppa fram på kryckor
(men å andra sidan är det lika lätt att halka omkull med dom inomhus, på t ex någon liten och nästan osynlig våt fläck som barnen spillt, eller någon mindre leksak som plötsligt befinner sig under fot eller krycka..)... :-)
Men men - det lönar sig ju som bekant inte att klaga...! :-)
Och ärligt talat finns det knappt tid till det heller...
För med ett ben som fortsätter krångla, en son som har fortsatta bekymmer med urinvägarna, en dotter som ska och göra om hörseltest, luciafirande, en stor dos dåligt samvete för att jag inte är särskilt "mobil" för närvarade och julplanerande i kombination med alla de vanliga, vardagliga sysslorna och småbekymmerna, så finns det ärligt talat inte mycket tid och knappt möjlighet heller, att tänka på den egna hälsan.
Tur att man är av så segt virke, det brukar ju liksom bli bra någon gång i slutändan trots allt! :-)
Eller som far sade; Det grejjar sig!
Och oavsett hur det blir, så kan jag liksom bara gilla läget
- för det här är livet, här och nu! :-)
Kärlek!
//Anna
Världsproblem mitt i natten... ?! :-)
Hur kan det komma sig att hjärnan bestämmer sig för att lösa allt ifrån världsproblem till småsaker och trivialiteter,
mitt i f-ing natten..?!
När kroppen skriker efter vila och ögonen svider av trötthet, så går inte den sabla datorn där uppe att stänga av...
Frustrerande, irriterande och i allra högsta grad uttröttande!
Och lagen om alltings jävlighet är dessutom när - och OM - man äntligen är på väg in i någon sorts dvala,
så kan man ge sig den på att något av barnen vaknar, att något av kattskrällena får fnatt, eller att magen börjar skrika öronbedövande efter mat...
Vilken sabla tur att jag är inne i ett sådant "flow" just nu, annars hade jag nog kraschat totalt! :-)
Kärlek!
//Anna
Inget ont.. :-)
Såväl knopp som kropp börjar kännas farligt nära utbränd...
Egna infektioner, allergichocker och allehanda medicinkurer tar ut sin rätt,
samtidigt som vardagen ju alltid finns där oavsett hur frisk eller sjuk man är... :-)
Och min vardag innebär som ni vet intensiva dagar som tar sin början vid 5-tiden om morgnarna i ett hisnande tempo,
som sedan fortsätter eskalera hela dagen samtidigt som olyckstillbud och konflikter avlöser varandra... Något som jag i normala fall mer eller mindre "vant" mig vid, men när man själv varit sjuk såpass länge så är tyvärr varken energinivå eller humör på topp hela tiden.
Och när dessutom barnens diverse sjukor och åkommor gör sig påminda både dag och natt samtidigt som sömnen även störs av allehanda smärtor, bidrar ju inte tröttheten (eller snarare utmattningen kanske..haha..) till att man blir varken gladare eller friskare!
Men men - allting måste ju ha ett slut, eller hur?
Och som tur är så är åtminstone Anthony hyfsat frisk vilket innebär att han imorgon ska opereras... Ett äventyr som jag knappast ser fram emot! Han är så förfärligt rädd för allt vad sjukvård heter och den styrkan han besitter när han är rädd går knappt att beskriva. Och med tanke på att han fick ett hysteriskt utbrott och grät i 1,5 timme bara då jag berättade för honom häromveckan att vi fått tid, så känns det ju föga roligt... Lille stackaren - men det är ju något som måste göras tyvärr!
Dessutom är min käre son mycket känslig på alla sätt, vilket även innebär att han har oerhört låg smärtgräns... :-) Så man kan ju liksom redan nu ana hur han kommer att låta efter att ha fått plockat bort sådär en fyra, fem tänder ur munnen...
Men men - det goda med alla sjukdomar, operationer och eventuella symptom på utbrändhet, är att jag slipper fira min födelsedag...! :-) Och det besparar ju mig både energi och pengar, haha..! Vilket i sin tur leder till att jag kanske har några tior extra att spendera i Barcelona, när jag kliver på planet nästa tisdag..! :-) Inget ont utan att det har något gott med sig, eller hur?!
Kärlek!
//Anna
"När man hittar sin väg får man inte vara rädd.
Man måste ha mod att göra felsteg.
Besvikelserna och nederlagen och misströstan
är verktyg som Gud använder för att visa oss vägen." (Paulo Coelho)
Sommar..??
Tja, årets sommarlov har verkligen inletts på ett annorlunda och nästintill bisarrt sätt.
För med magsjukor, höststormar, ösregn och en hel familj däckad av någon envis förkylningsbacillusk,
så känns det inte som .."den blomstertid nu kommer" inom någon snar framtid...!
Suck!
Och tunga huvud, svullna ögon och rinnande näsor hindrar ju åtminstone inte mina barn från att ändå gå upp i arla morgonstund - och dessutomo gärna en eller ett par gånger under natten också, så att mamman på grund av ren utmattning med all säkerhet inte blir av med sin förkylning förrän till hösten, och av samma "trötta" anledning stundtals starkt tvivlar på det egna förståndet (tack gode gud, för kaffe och smärtstillande mediciner, haha!)..!
Men men - det är bara att gilla läget och hänga på tåget, spänna fast säkerhetsbältena och enjoy the ride! :-)
Kärlek!
//Anna
Delar med mig av några bilder, bl a från helgens kollektiva och i allra högsta grad välbehövliga häckklippning i min trädgård..
"Jag fick livslusten tillbaka
när jag upptäckte att meningen med livet
är den mening jag själv ger det."
(Paulo Coelho)
Rätt till barnomsorg..?!
Ja - man kan ju sannerligen undra vem fasingen som har koll på vad som gäller angående rätten till barnomsorg då en förälder är sjukskriven eller, som i mitt fall, sjukpensionär..?!
Jag har frågat samtliga inom min kommun som på något sätt arbetar med skola och barnomsorg, men ingen vet eller kan svara..
Så då ställde jag helt enkelt frågan till fantastiska (?!) försäkringskassan, som trots allt är "skyldiga" till min situation - och gues what?! De slänger naturligtvis tillbaks bollen till mig och kommunen... Oerhört överraskande!
Så nu står jag där vackert på ruta ett igen - jag vill ju så gärna komma igång med någon form av sysselsättning (har ju som jag nämnde häromdagen några idéer och drömmar som jag så gärna vill fullfölja!) till hösten.. Men då måste jag ju också veta att jag får lov att lämna mina barn till dagis och fritids..?
Jag må vara cynisk - men personligen har jag åtminstone inte några särskilt positiva erfarenheter av varken försäkringskassa eller kommun och känner därför just nu att detta kommer att bli en seg nöt att knäcka...
Men vad fasen - jag är ju inte oxe för inget och min envishet och vilja har räddat mig förut,, så det ska säkert bli bra någon gång i slutändan..! :-)
Ha en härlig måndagskväll!
Kramar,
Anna
Det som inte dödar dig gör dig starkare...! Kan ju vara värt att minnas emellanåt..:-)
Lugn och ro - eller..?
Tystnaden och stillheten är så total att man kan ta på den
- frid...
Och allting gemensamt skänker det kropp och själ välbehövligt lugn och vila...
Hmm - ja, åtminstone var det så för ett ögonblick i förmiddags! :-)
Högst välkommet, efter två vaknätter med dottern samt egen infektion i kroppen.
Och tornadon - i form av mina två bindgalna ungar samt den välkända skånska blåsten - drog snart nog in igen! :-)
Och på grund av ren trötthet säger jag därför tack och godnatt och sätter in lite bilder istället :-) !
Kärlek!
//Anna
"Man kan välja mellan två hållningar i livet:
att bygga eller plantera.
De som bygger kan hålla på i flera år,
men en dag har de byggt färdigt,
och då är de instängda mellan sina egna väggar.
Livet har inte längre någon mening
när byggandet är över.
De som planterar får genomlida väder och vind
och skiftande årstider, och får sällan vila.
Men i motsats till en byggnad slutar en trädgård aldrig att växa.
Och eftersom den ständigt kräver trädgårdsmästarens
uppmärksamhet,
gör den alltid livet till ett stort äventyr.." ( Paulo Coelho)
Morgonstund..
konstaterar jag att kroppen än en gång tvingat upp mig onödigt tidigt (typ 4.30 - och även om jag anammar
fånga-dagen-konceptet, så behöver man ju inte gå till överdrift.. Haha) och till att börja med känner jag mig ganska irriterad över att ha blivit lurad på åtminstone en timmes sömn..
Men sen...
- njuter jag av den stillhet och ro som mitt hem andas och lyssnar andäktigt och nästan rörd,
till tystnaden...
.. Plågsamt medveten om att det under den lugna ytan lurar nytt kaos och att denna sällsynta frid
väldigt snart kommer att störas av mina två "änglar"...
Och därför njuter jag av detta sällsynta men värdefulla ögonblick för mig själv, trots den arla morgonstunden,
och njuter av mitt kaffe, medicinernas lindring och den högst ovanliga tystnaden i huset... :-)
Ha en härlig dag!
Kramar,
Anna
"Om Du går upp tidigt tre mornar,
har Du vunnit en hel dag..."
Ond cirkel..
i takt med att tålamodet tryter,
sömnbristen ökar
och smärtorna tilltar i styrka
- och den onda cirkeln är åter ett faktum.
Och förtvivlat försöker jag ladda så mycket
positiv energi som möjligt med hjälp av solen.. :-)
Kärlek!
//Anna
"Vi kommer alla att uppleva tunga stunder i livet,
och vi kan inte undvika dem.
Men de finns där av en anledning.
Först när vi har tagit oss igenom svårigheterna förstår vi varför." (Paulo Coelho)
. . . . .
alla konflikter med barnen
och de egna smärtorna
- så älskar jag verkligen livet! :-)
Den senaste veckan har bjudit på ännu mera sol och värme
och man kan inte annat än att gå runt och mysa och känna sig smått
förälskad och lätt till sinnet... :-)
Och det är väl så att man ironiskt nog känner sig ännu mera levande,
när livet stundtals sätter en på prov.
Dessutom så kan jag inte vara annat än nöjd när mitt älskade HIF (..och
då pratar vi om Helsingborgs IF och inget annat :-) !) vann den allsvenska
fotbollspremiären, samtidigt som mitt lika kära Rögle säkrade sin plats i
hockeyns elitserie :-)
- och apropå Rögle och hockey, så passar jag även på att gratulera Färjestad
till SM-guldet (tja - Jörgen Jönsson har ju som bekant ett förflutet i RBK!) ! :-)
Visst är det skönt att skratta när man gråtit mycket..?
GLAD PÅSK!
Kärlek!
//Anna
"Utan sorg finns ingen lycka.." (Suzzie Tapper)
Härligt..
Och vad roligt att höra att det finns fler som är intresserade av en "träff"
- klart att vi ska försöka arrangera det så att det passar så många som möjligt!
Återigen har det tyvärr blivit ett "glapp" mellan mina inlägg här... All thanks to Telia...
Som det ser ut i nuläget så rekommenderar jag INTE deras paket med telefon/bredband/tv...
Å andra sidan så var det enbart "Me, myself and I" som lyckades koppla in hela skiten igår
- helt utan hjälp..! :-) Haha.. Vad är det man säger - "bra dräng (det vill säga kvinna i detta fallet!)
reder sig själv..."
I övrigt så lovar jag att jag fortfarande försöker hålla fast vid allt det vackra och de positiva känslorna,
vid vårsol, glädje och förhoppningar!
Men - allt för lite sömn och alldeles för mycket smärtor, gör att jag ändå just nu befinner mig i någon
sorts grötig dimma av smärtstillande mediciner kombinerat med sömnbrist...
Återkommer senare idag - men, until then;
Kämpa på far - Du har övervunnit svåra hinder förr!
Kärlek!
//Anna
"Vi kommer alla att uppleva tunga stunder i livet,
och vi kan inte undvika dem.
Men de finns där av en anledning.
Först när vi har tagit oss igenom svårigheterna förstår vi varför..." (Paulo Coelho)
Stormbyar på skånska slätten..
För av någon anledning så hade vädergudarna bestämt sig för att förvisso låta solens strålar lysa över den skånska slätten, men också för att det var dags (?) för en riktigt rejäl vårstorm..! :-)
Och vindarna har slitit runt knutarna denna dag vill jag lova! Fönsterna står fortfarande och skakar och taket på "lekstugan" (ja, för den är mer i storlek med en semesterstuga på Ölands djurpark, typ..) verkar vara på väg någon annanstans - men i övrigt verkar allting stå pall! Det är ju ändå en tröst, haha.. :-) Och då har jag hunnit vara husägare i typ några veckor.. :-)
Nej, faktum är att den verkliga trösten en sådan blåsig och huttrig dag som denna, är att känna den kärlek, värme och omtanke som jag omges av! :-) Några vänliga ord från en granne, en hjälpsam hand från en annan, ett oväntat men välkommet sms från nära och kära - då känner jag återigen att allt kommer att ordna sig, det här fixar jag! :-)
Kärlek!
//Anna
"Det är inte svårt att börja ett nytt liv.
Det räcker att fortsätta
med samma styrka och energi som tidigare,
och att göra det bästa av det." (P Coelho)
Nu jäklar... :-)
Att vara utan bredband och internet i nästan två veckor har banne mig tärt ordentligt, haha..!
Men nu äntligen har Telia tagit sig i kragen och tryckt på knappen som gett mig nätet tillbaka - thanks a lot! :-)
Och just nu är det fullt upp med alla (o)normala morgonbestyr, typ diverse medicinintag, de obligatoriska konflikterna med sonen och allmän stress...
Men jag ville bara låta Er veta att jag är här, jag har inte glömt någon och jag kommer att återkomma - det kan jag lova! :-)
Kärlek!
//Anna
"Ju närmare sin dröm man kommer,
desto tydligare blir levnadsödet
ens verkliga anledning att leva." (Paulo Coelho)
Hmm...
Hädanefter kan jag titulera mig enligt följande;
Blind
Handikappad
Sjukpensionär
Ensamstående 2-barnsmamma
Mamma till barn med ADHD
... Föga smickrande, eller hur?! Hahaha... Ni kan väl se "kontaktannonsen" framför Er?! :-)
För att inte tala om de som eventuellt hade sett en liknande annons..?! HAHAHA...!!!
Tur att man kan skoja om skiten och bjuda på sig själv - allting blir så mycket lättare då!
Och jag kommer nog aldrig att verkligen känna mig som varken blind, handikappad eller pensionär (tja, kanske om 40 år i så fall!) eller låta något av detta utgöra ett hinder för mig. Vill jag något och ger mig den på något, så brukar det bli av också..! (Den där envisheten jag nämnt..!) :-)
Att jag däremot numera är ensamstående med mina barn och har ett barn med NPF, är inte något jag direkt tänker på - det gör liksom ingen större skillnad på min och barnens vardag, jämfört med tidigare. Och som jag sagt tidigare, så tror jag tvärtom att det i längden faktiskt till och med kan bli bättre för oss alla på detta viset!
Kärlek!
//Anna
...Styrkan beror inte på den fysiska kapaciteten,
utan på den okuvliga viljan..." That´s me.. :-)
Hmm... Tanken var ju att låta Er se lite mer av huset, men jag och kameran är inte riktigt överens för tillfället och fotona inifrån inte så bra - får återkomma i detta ärende..!
Däremot var jag tvungen att visa de vårkänslor som jag kände idag när jag tog ett varv runt MITT hus! :-)
Me casa, su casa.. :-)
Jajamensan - nu är man officiellt husägare! :-)
Har tillbringat eftermiddagen på banken och nu är huset MITT!
Och faktum är att det känns både bra och väldigt skönt..
Det har varit väldigt mycket senaste tiden, både fysiskt och psykiskt, och nu ser jag verkligen fram emot att "bo in mig" och barnen i vårt nya hem. Att ta det lugnt och bara vara, hinna andas lite..
Kärlek!
//Anna
Lev i nuet och känn att Du har tillfredsställelsen just där Du är - inte runt knuten..!
Gott o blandat..
- men innehåller å andra sidan övervägande positiva saker!
Över huvud taget så är det en ganska galen och allmänt förvirrad tillvaro som jag (vi) lever i för närvarande..
Med flyttkartongen utplacerade lite varstans i hemmet och tomma hyllor och skåp, så är det inte bara jag som tycker att det känns märkligt utan barnen märker naturligtvis också av det.
Men nu närmar det sig å andra sidan med stormsteg och kanske, kanske, vi kan börja så smått redan nu runt den 1 mars.. :-)
Och gues what?! Denna kvinnan har äntligen lyssnat på Er alla och minsann bokat in Ullared den 2 mars..! :-)
Ett stort steg för mig ska jag erkänna.. Haha... Men mysigt ska det bli - bara jag, mina systrar och vår mor!
Barnen, ja...
A har haft sportlov denna veckan, men tyvärr så kolliderade det med att T återigen blev sjuk... Prata om intressekonflikt! :-)
Med påföljd att A varit enormt rastlös och hyper-hyper i flera dagar... Suck! Det är så frustrerande och påfrestande och stundtals vet jag verkligen inte vad jag ska göra?!
Men men - allt är ju inte bara elände! A är också en mycket klok, rolig och kärleksfull kille! Häromkvällen när han skulle lägga sig sade han plötsligt; "Mamma, jag älskar Dig så mycket att det känns som jag är kär i Dig..."! :-)
Lille gubben... Och han är 6 år!?
Å andra sidan fick jag igårmorse helt plötsligt och utan att någonting sagts före, höra; "Mamma, när vi flyttar så vill jag bo kvar hos pappa..."
Och det kändes ju inte alls lika roligt att höra. Men samtidigt så förstår jag ju så väl att han såklart tänker och funderar mycket och tycker att det känns konstigt. Å andra sidan hade han bara hunnit säga det, innan han glatt började prata om vad han vill ha för saker på sitt nya rum..
Och idag då... Tja, mina små glin kan sannerligen peppa varandra! :-) Innan klockan var sju på morgonen hade denna mamman hunnit sätta kaffet i halsen ett flertal gånger av ren och skär fasa över hur nära gränsen de båda är när de "leker" - för att inte prata om hur hes jag var av allt skrikande, då jag försökt överrösta dom och typ vid femtioelva tillfällen bett dom lugna ner sig... Hej och hå!
Efter en - i vanlig ordning med barnen i sällskap - stökig inköpsrunda tillsammans med syster yster, anlände vi så till hemmet igen... Efter bara några minuter kom A med den lilla saxen och sade något kryptiskt om T.... Jag anade oråd och då tillade han; "Mamma, Du måste lova att inte bli sur om jag berättar..." Jahaja - Ni kan säker gissa vad som hänt..?!
Jojomensan - storebror hade varit superduktig och klippt lillasyster... Till saken hör att lillasyster knappt har något hår ännu... Och lustigast av allt var, att i nacken där han valt att klippa, att han klippt av ända intill skallen liksom - tja, Ni kan säkert räkna ut hur det ser ut..?! :-) Hahaha.. Åh, fy fasen - ja, skratta eller gråta?!
Slutligen så kan jag glatt konstatera att allt mitt skrivande, bloggande och distansläsning av allehanda skrivarkurser snart kan komma att kombineras med någon sorts liv även utanför dörrarna!
Av någon anledning finns det nämligen en ovanligt korkad lag som säger att när man väl blivit sjukpensionär, så får man inte komma ut i arbetslivet igen - även om man både vill och kan (och även om det bara rör sig om några timmar i veckan), utan måste i så fall söka dispens först...
Men nu har minsann riksdagen ändrat reglerna så att man både kan och får prova jobba och / eller studera, utan att få sin sjukersättning (d v s "pensionen") omprövad - lysande!
Så nu känner denna svensken sig genast hoppfull inför de dörrar som nu öppnas - och förhoppningsvis kommer jag framöver att kunna delta i samhället lite mera igen.
Och framför allt få social stimulans och inte minst få känna att jag fortfarande har ett värde och en uppgift att fylla! :-)
Som sagt - ett aningen rörigt och förvirrat inlägg idag...
Kanske för att det är precis så jag känner mig inombords för tillfället
- knasig, förvirrad, lättad och faktiskt ganska lycklig..! :-)
Kärlek!
//Anna
Längtar..
Och jag längtar...
... efter sömn, säng, ny madrass och en enda natts sömn,
efter sol, värme, vår och sommar,
efter mitt nya hem,
efter friska, nöjda och glada barn,
efter att få vara smärtfri - om så bara för en dag,
efter att åter känna mig självständig, lycklig och tillfreds med mig själv och den jag är...
Kärlek!
//Anna
PS. Märkligt vilken läkande effekt skrivandet kan ha :-), allting känns alltid lite ljusare när jag skrivit några rader.
Och en annan sak - för Er som är nyfikna på "mirakelmadrassen" jag nämnde häromdagen, så kan Ni läsa mera här. DS.
"Det finns två sorters människor här i världen - bra och dåliga. De bra sover bättre om natten, men de dåliga njuter bättre av den tid de är vakna..."
Yes, yes, Y E S ! ! ! :-)
Åh, så härligt!!!
Äntligen lite positiva besked! SÅ efterlängtat och välbehövligt, för att inte tala om välkommet! :-)
Idag fick jag veta att jag faktiskt riktigt snart kommer att få sätta foten i mitt nya, egna lilla "bo"!
Kan inte förklara hur skönt det känns och hur mycket jag (och även barnen) ser fram emot det nu - det är ju som sagt inte helt lätt att gå "ovanpå" varandra när ett sådant här beslut väl är taget.
Men nu jäklar lossnar det! Och i allra bästa fall kommer jag att kunna tillträda huset redan den 1 mars!!! :-)
Och i annat fall så blir det åtminstone inte senare än mitten på mars, och det känns så himla roligt!
NU kan jag (vi) börja planera och handla allting på allvar :-).
Tänk bara - jag kanske kan sitta i min nya soffa i mitt nya hem om bara några veckor...! :-)
Lustigt som humöret kan ändra sig snabbt, eller hur?! Plötsligt grämer jag mig inte alls över att gårdagens vackra vinterlandskap idag ersatts av den vanliga dimman, diset och duggregnet! :-)
Kärlek!
//Anna
......Och idag ser det ut så här.... Men inom mig lyser solen! :-)
"Hellre ett kreativt kaos än ett välordnat hem..." (...kan inte beskriva mitt hem mycket bättre än så, haha :-)!)
Snart?!
packats en del och sorterats likaså
- en del möbler är införskaffade
och så även mattor, lampor och gardiner...
Mycket återstår förstås
- men den stora frågan är NÄR..?
När får jag tillträda mitt nya krypin?! :-)
Och hoppet - och ryktesvägen :-) - säger
att det kanske kan bli tidigare än vad
som sagts trots allt!
Håller alla tummar... :-)
Ha en underbar dag!
Kram,
Anna.
"Framtiden börjar nu..."
Måndag..
Ja, idag är en dag i sann katten-Gustav-anda ; "I hate mondays"!
Det är en sådan dag då allting känns motigt och jobbigt och när till och med vädret är emot en!
Önskar Er alla en betydligt roligare måndag än min! :-)
...Och imorgon är en annan dag och DÅ ska jag i alla fall till frissan - och DET blir gött! :-)
Kramar,
Anna
"En spinnande katt och en varm öppen spis gör vintern uthärdlig..."
