Svordomarna haglar...:-)!
Just nu och här vill jag prata om min stackars lilla tjej...
I våras fick hon plötsligt bekymmer och började kissa i sängen ibland - men det är ju sånt som händer!
Men så blev det mera ofta, och sen började det hända mindre olyckor även på dagen -
såklart reagerade vi föräldrar på detta och tyckte det var märkligt. Dessutom hade tösabiten flera UVI under samma period, och vi hade såklart kontakt med sjukvården!
Men - när hennes UVI väl var borta, och jag och hennes pappa uttryckte oro just angående "kisseriet" och det faktum att hon skulle börja förskoleklass nu i höst, så träffade vi alltså Mr Supernonchalant....
Denne manlige läkare menade att vi samt dagispersonal skulle sätta henne på toa varannan timme, no matter what, i tre månader - för då brukade allting lösa sig sa han...
Så blev det äntligen dags för återbesök förra veckan, och då hade dottern dessutom fått en massa utslag på ett ställe där ingen vill ha det..!? Men samme idiot till läkare viftade bara bort dessa gräsliga utslag med att hon inte tålde klor och därför inte ska bada i pool och angående problemen med att hålla sig "torr", hade samme jubelåsna mage att säga att "vi lägger locket på tills vidare"...!?
Jodå, så att...:-(!!!
Alla som känner mig, om så bara det minsta lilla, vet att om mina barn på något sätt felbehandlas eller blir orättvist bemötta, så väcker man också lejonhonan i deras mamma!
Så ett par dagar senare återvände undertecknad till barnmottagningen eftersom dotterns utslag blivit ännu värre, klådan var enorm och hon kunde inte ens sova på grund av detta. Dock hade jag poängterat att jag INTE ville träffa samma läkare som tidigare och fick som tur var en annan, supergullig lite äldre kvinnlig läkare som definitivt tog allt vi hade att berätta på största allvar! Och två dagar senare fick vi då beskedet - stafilycocker...! Knappast något att skoja om och definitivt ingenting man vill ha och värst av allt är att det kan leda till så mycket värre saker...:-(!
Nu har utslagen tack och lov blivit betydligt bättre sedan rätt behandling sattes in i fredags, men det är ju inte klokt av den förste läkaren att totalt förbise detta - det handlar om en liten 6-årig tjej, som kunnat få men för livet om inte rätt diagnos hade ställts! Och att han dessutom inte tyckte att hennes bekymmer med "kisseriet" var värt mera efterforskning är även det i allra högsta grad under all kritik och totalt oproffessionellt av honom!
Vi har en liten flicka på 6 år som längtat efter att äntligen få börja skolan - hur fräckt och kul kommer hon att tycka det är i längden, om ingenting görs för att hjälpa henne även med detta..? För tro mig, det undgår inte de andra barnen om / när ett annat barn råkat kissa ner sig, om så aldrig så lite..!
Återigen - NU har vi tack och lov en mycket bra läkare som inte kommer att släppa det, tack och lov! Men ja, jag är fortfarande heligt förbannad på den andre läkaren på grund av hans totala nonchalans och kommer inte att släppa det..:-)!
//Anna
Oro...
Sov i ro nu min lilla,
ingen kan Dig just nu göra illa...
Så oskyldig, så ren
- men så skärpt och redan på egna ben.
Ingenting betyder mer,
än min kärlek till Er.. :-)
Mina barn, mina mirakel, mitt allt! :-)
- och jag får tillbaks, tusenfallt!
Så Gud nåde den som deras oskuld vågar störa
- då får dom med denna kvinnan att göra!
Kärlek!
//Anna
Modersvingen..
Mina barn,
mina mirakel...
Jag snubblar,
jag faller
och ibland reser jag mig inte förrän på nio och en halv...
Men jag gör det,
jag kommer tillbaks.
...För att jag måste,
för att jag vill,
för att jag kan :-)
av ren kärlek och massor av vilja!
De är under mina (förvisso kanske svarta :-) ..) vingars beskydd,
och inget och ingen kan någonsin ändra på det!
Med kropp och själ,
bortom vett och sans,
älskar jag dom.
Och det är dessutom så,
att det som ibland gör vår tillvaro extratuff - NPF...,
gör mina barn än mer speciella och unika
och att jag älskar och beskyddar dom ännu mera hårdnackat och intensivt. :-)
Tack för att Ni finns mina älskade solstrålar
- Anthony och Thess!
Kärlek!
//Anna
"... Ty modershjärtat har ej sitt like
i trofast kärlek det tror jag nog..." (ur "Modersvingen")
Födelsedagar och skolstart!
Anthony 7 år den 23 augusti!
Thess 3 år den 16 augusti!
De senaste dagarna har ägnats åt födelsedagskalas för barnen,
dagisstart för Thess i måndags och skolstart idag för min "försteklickare" :-)!
Dessutom har en hel del tid gått åt till byråkrati och långa telefonköer (försäkringskassan..), suck..!
Men men - så sakteliga återgår nu livet till det "normala" (vad nu det är?! Haha..) och jag hoppas innerligt att jag inom en snar framtid ska ha ordnat någon form av sysselsättning inom något av de områden jag brinner och känner mest för,
och därmed återinföra glädje, egenvärde och livskvalitet i mitt liv. För då är jag också övertygad om att jag blir en mycket bättre, gladare och roligare mamma!
Men idag är mina tankar först och främst hos Anthony - min store, lille påg!
För det är ju nu skolan börjar "på riktigt" och kraven på barnen ökar.
Och det är kanske inte så lätt för en 7-årig hyperaktiv kille med stora koncentrationssvårigheter,
att anpassa sig till - och framför allt inte i en klass med 34 eller 35 barn (ja, tyvärr läste Ni rätt!)...
Hursomhelst, så håller vi nu alla tummar och dessutom ögon och öron öppna, för att vi på bästa och snabbaste sätt ska kunna hjälpa Anthony om och när det behövs - för det kommer säkerligen att bli en ganska tuff utmaning för honom.
Samtidigt så är han en oerhört klipsk och duktig kille och jag är övertygad om att han kan klara typ vad som helst, om han bara får rätt stöd och peppning!
Kärlek!
//Anna
Thess 3 år den 16 augusti!
De senaste dagarna har ägnats åt födelsedagskalas för barnen,
dagisstart för Thess i måndags och skolstart idag för min "försteklickare" :-)!
Dessutom har en hel del tid gått åt till byråkrati och långa telefonköer (försäkringskassan..), suck..!
Men men - så sakteliga återgår nu livet till det "normala" (vad nu det är?! Haha..) och jag hoppas innerligt att jag inom en snar framtid ska ha ordnat någon form av sysselsättning inom något av de områden jag brinner och känner mest för,
och därmed återinföra glädje, egenvärde och livskvalitet i mitt liv. För då är jag också övertygad om att jag blir en mycket bättre, gladare och roligare mamma!
Men idag är mina tankar först och främst hos Anthony - min store, lille påg!
För det är ju nu skolan börjar "på riktigt" och kraven på barnen ökar.
Och det är kanske inte så lätt för en 7-årig hyperaktiv kille med stora koncentrationssvårigheter,
att anpassa sig till - och framför allt inte i en klass med 34 eller 35 barn (ja, tyvärr läste Ni rätt!)...
Hursomhelst, så håller vi nu alla tummar och dessutom ögon och öron öppna, för att vi på bästa och snabbaste sätt ska kunna hjälpa Anthony om och när det behövs - för det kommer säkerligen att bli en ganska tuff utmaning för honom.
Samtidigt så är han en oerhört klipsk och duktig kille och jag är övertygad om att han kan klara typ vad som helst, om han bara får rätt stöd och peppning!
Kärlek!
//Anna
En stilla undran..
Är det verkligen okej,
att tycka det är skönt, eller till och med njuta av, att vara barnledig ibland..?
Personligen ger det dåliga samvetet mig en käftsmäll vid blotta tanken
- för att jag känner så...
Men å andra sidan ligger det väl något i det en klok och empatisk människa inom vården sade till mig häromdagen;
"Tror du inte att alla föräldrar tycker det är skönt att vara barnfria ibland
- även de föräldrar som inte har barn med någon form av NPF eller annat handikapp..?!"
Jo, förmodligen är det så!
Vad tror / känner Ni om denna frågeställning..?
Ha en härlig måndag!
Kärlek!
//Anna
"Barn tänker inte på den tid som gått eller den tid som kommer.
De njuter ögonblicket, vilket få av oss gör." (Jean de La Bruyére)
att tycka det är skönt, eller till och med njuta av, att vara barnledig ibland..?
Personligen ger det dåliga samvetet mig en käftsmäll vid blotta tanken
- för att jag känner så...
Men å andra sidan ligger det väl något i det en klok och empatisk människa inom vården sade till mig häromdagen;
"Tror du inte att alla föräldrar tycker det är skönt att vara barnfria ibland
- även de föräldrar som inte har barn med någon form av NPF eller annat handikapp..?!"
Jo, förmodligen är det så!
Vad tror / känner Ni om denna frågeställning..?
Ha en härlig måndag!
Kärlek!
//Anna
"Barn tänker inte på den tid som gått eller den tid som kommer.
De njuter ögonblicket, vilket få av oss gör." (Jean de La Bruyére)
Godnatt..
... alla horn-, svans- och eldgaffelförsedda små monster...
.... det vill säga alla små underbara, ljuvliga prinsar och prinsessor..! :-)
För det är ju synnerligen märkligt hur dessa "smådjävlar" i samma stund som gnäll, skrik och jämmer övergår i allt tyngre och längre andetag och slutligen någon sällsynt viskning om att "..jag älskar Dig mamma", så förvandlas de små trollen istället till oemotståndliga och oskyldiga små änglar... :-)
Och mamma älskar och fäller en tår...
Godnatt därute - vem Ni än är och var Ni än är!
Kärlek..
//Anna
.... det vill säga alla små underbara, ljuvliga prinsar och prinsessor..! :-)
För det är ju synnerligen märkligt hur dessa "smådjävlar" i samma stund som gnäll, skrik och jämmer övergår i allt tyngre och längre andetag och slutligen någon sällsynt viskning om att "..jag älskar Dig mamma", så förvandlas de små trollen istället till oemotståndliga och oskyldiga små änglar... :-)
Och mamma älskar och fäller en tår...
Godnatt därute - vem Ni än är och var Ni än är!
Kärlek..
//Anna
Samvete
Telefonen ringde och mormoderns röst hördes i andra änden;
"...A var inte alls sig lik idag..... Så vi tänkte att han kunde komma in till oss nästa helg så han får ha lite roligt.."
... Och ännu en gång tittade det dåliga samvetets fula tryne fram!
Inte minst eftersom förklaringen i föräldrarnas ögon är lika "enkel" som självklar: om A är låg, så måste det ju naturligtvis bero på vår förestående separation..
Och självklart är jag inte så blåögd att jag blundar för detta faktum - det är ju helt förståeligt och naturligt att A funderar och undrar över detta, även om han mottog beskedet om vår delning förvånansvärt positivt.
Men utöver det, så har ju A haft en väldigt jobbig vecka på många sätt och uttrycker både rädsla och motvilja gentemot skolan som en direkt och fullt förståelig följd av den mobbing han för närvarande utsätts för...
Dessutom blir den lille kraken varken piggare eller gladare av att inte äta ordentligt och denna mamman börjar nu tröttna rejält på BUP:s slappa inställning till mina upprepade telefonsamtal och oroliga frågor...
Suck... Ja, det finns med all säkerhet flera anledningar till att vår lille prins inte är på topp just nu!
Men jag (vi) gör allt vi kan för att hjälpa A, både vad gäller hans diagnos och de bekymmer den ställer till med, hans skolsituation med ensamhet och mobbing och inte minst så har vi gjort och kommer att fortsätta göra allt för att barnen ska få det så bra och harmoniskt som möjligt!
Kramar,
Anna
"Problemet i äktenskapet ligger i att alla kvinnor innerst inne är mammor
och alla äkta män innerst inne förblir ungkarlar..."
"...A var inte alls sig lik idag..... Så vi tänkte att han kunde komma in till oss nästa helg så han får ha lite roligt.."
... Och ännu en gång tittade det dåliga samvetets fula tryne fram!
Inte minst eftersom förklaringen i föräldrarnas ögon är lika "enkel" som självklar: om A är låg, så måste det ju naturligtvis bero på vår förestående separation..
Och självklart är jag inte så blåögd att jag blundar för detta faktum - det är ju helt förståeligt och naturligt att A funderar och undrar över detta, även om han mottog beskedet om vår delning förvånansvärt positivt.
Men utöver det, så har ju A haft en väldigt jobbig vecka på många sätt och uttrycker både rädsla och motvilja gentemot skolan som en direkt och fullt förståelig följd av den mobbing han för närvarande utsätts för...
Dessutom blir den lille kraken varken piggare eller gladare av att inte äta ordentligt och denna mamman börjar nu tröttna rejält på BUP:s slappa inställning till mina upprepade telefonsamtal och oroliga frågor...
Suck... Ja, det finns med all säkerhet flera anledningar till att vår lille prins inte är på topp just nu!
Men jag (vi) gör allt vi kan för att hjälpa A, både vad gäller hans diagnos och de bekymmer den ställer till med, hans skolsituation med ensamhet och mobbing och inte minst så har vi gjort och kommer att fortsätta göra allt för att barnen ska få det så bra och harmoniskt som möjligt!
Kramar,
Anna
"Problemet i äktenskapet ligger i att alla kvinnor innerst inne är mammor
och alla äkta män innerst inne förblir ungkarlar..."
Yrväder... :-)
Ibland, när man som bäst behöver det och som minst väntar det,
så kommer någon av telningarna med ett fullständigt oväntat och många
gånger kärleksfullt yttrande.
Ikväll var det lill-stintan som, sjukdomar och elände till trots, plötsligt gaskade
upp sig (det var väl verkligen penicillin vi gav henne..?!) när det var dags att byta
om till pyjamas bestämt slet åt sig blöjan och satte sig på golvet samtidigt som hon med
förvånansvärd kraft i rösten sade; "Thess K A N.."
Och bara ett ögonblick senare skred hon runt, mycket stolt och nöjd med sig själv,
med värsta "gällivare-hänget" och mannekängade i köket.
Strax därpå upptäckte hon dock att blöjan kanske inte riktigt satt som den borde, varpå
hon utbrast; ..."Till-dill-dill-dill-rumpan".... :-)
PS. Visst har hon en skön frilla, mitt lilla yrväder..?! Hahaha... DS.
så kommer någon av telningarna med ett fullständigt oväntat och många
gånger kärleksfullt yttrande.
Ikväll var det lill-stintan som, sjukdomar och elände till trots, plötsligt gaskade
upp sig (det var väl verkligen penicillin vi gav henne..?!) när det var dags att byta
om till pyjamas bestämt slet åt sig blöjan och satte sig på golvet samtidigt som hon med
förvånansvärd kraft i rösten sade; "Thess K A N.."
Och bara ett ögonblick senare skred hon runt, mycket stolt och nöjd med sig själv,
med värsta "gällivare-hänget" och mannekängade i köket.
Strax därpå upptäckte hon dock att blöjan kanske inte riktigt satt som den borde, varpå
hon utbrast; ..."Till-dill-dill-dill-rumpan".... :-)
PS. Visst har hon en skön frilla, mitt lilla yrväder..?! Hahaha... DS.
Barnakuten - jo, tjenare...
Det är ju en evinnerlig tur att Thess inte är livshotande sjuk!
För man får ju inte "bara" åka in till barnakuten om ens barn blivit sjukt - ack nej, man måste först ringa och typ be om lov att få komma, samtidigt som man kan ana misstron i sköterskans röst och riktigt höra hur hon/han suckar inom sig över alla dessa överbeskyddande och lätt hysteriska föräldrar som typ ringer doktorn så fort barnet har en fis på tvären...
Ja, det vill säga ifall man nu över huvud taget kommer fram i deras växel!
I skrivande stund har denna mamman suttit som nummer ett i telefonkön hos barnakuten - i en och en halv timme!!!!!
Och fortfarande inte kommit fram...
En stilla undran känns som att den vore på plats: är det bättre att ringa ambulans när våra barn blir sjuka, så vi säkert får komma in och få den vård som vi skattebetalare faktiskt har rätt och i allra högsta grad bidrar till?!
För man får ju inte "bara" åka in till barnakuten om ens barn blivit sjukt - ack nej, man måste först ringa och typ be om lov att få komma, samtidigt som man kan ana misstron i sköterskans röst och riktigt höra hur hon/han suckar inom sig över alla dessa överbeskyddande och lätt hysteriska föräldrar som typ ringer doktorn så fort barnet har en fis på tvären...
Ja, det vill säga ifall man nu över huvud taget kommer fram i deras växel!
I skrivande stund har denna mamman suttit som nummer ett i telefonkön hos barnakuten - i en och en halv timme!!!!!
Och fortfarande inte kommit fram...
En stilla undran känns som att den vore på plats: är det bättre att ringa ambulans när våra barn blir sjuka, så vi säkert får komma in och få den vård som vi skattebetalare faktiskt har rätt och i allra högsta grad bidrar till?!
Far åt pipsvängen...!
Neej - nu sätter jag ner foten!
Nu får det banne mig vara nog!
Nu är jag hjärtinnerligt trött på alla elaka bacillusker som tagit vårt hem i allmänhet, men dottern i synnerhet, i besittning!
Efter dryga fem veckor med förstoppning, dålig aptit och sömn som avlösts av diarréer och kräkningar med ännu sämre aptit (d v s obefintlig!) och sömn som följd, så är både jag och dottern redo att kasta in handduken!
Vi har förgäves viftat med den vita flaggan men attackerna bara fortgår och blir flera och mera aggressiva.
Så nu ställer vi ett ultimatum; Vik hädan, ni djävulens baciller!
I annat fall blir vi tvungna att ta till det tunga kavalleriet - och tro mig, det vill vi alla försöka undvika!
För att tillbringa helgen på sjukhus med dropp och mediciner är inte särskilt lockande...
Men - då tas det till läkemedel som med all säkerhet utplånar er för all framtid.
Så far åt pipsvängen och ge er på någon som kan ge er ett större motstånd än en lättviktare på knappa tio kilo..!
Nu får det banne mig vara nog!
Nu är jag hjärtinnerligt trött på alla elaka bacillusker som tagit vårt hem i allmänhet, men dottern i synnerhet, i besittning!
Efter dryga fem veckor med förstoppning, dålig aptit och sömn som avlösts av diarréer och kräkningar med ännu sämre aptit (d v s obefintlig!) och sömn som följd, så är både jag och dottern redo att kasta in handduken!
Vi har förgäves viftat med den vita flaggan men attackerna bara fortgår och blir flera och mera aggressiva.
Så nu ställer vi ett ultimatum; Vik hädan, ni djävulens baciller!
I annat fall blir vi tvungna att ta till det tunga kavalleriet - och tro mig, det vill vi alla försöka undvika!
För att tillbringa helgen på sjukhus med dropp och mediciner är inte särskilt lockande...
Men - då tas det till läkemedel som med all säkerhet utplånar er för all framtid.
Så far åt pipsvängen och ge er på någon som kan ge er ett större motstånd än en lättviktare på knappa tio kilo..!
Älskade lilla skrutt-fia.. :-)
Stackars lilla prinsessa...
I nästan två veckor har den lilla kraken nu varit förstoppad och i två dagar till ska vi nu kämpa med diverse laxeringsmedel och salvor, innan läkaren ringer igen. Och om det då fortfarande inte "hänt" något, så utlovades tuffare tag..
Och som om det inte vore illa nog att ha ont i magen och varken kunna äta eller dricka, så var hon igår ännu mera dumdristig och våghalsig än vanligt, vilket slutade med att hon först slog kinden så hårt att det blev en riktig, blålila, bula. Därefter blev det en bloddrypande smäll mot munnen, som följdes av en vurpa då hon slog i huvudet och denna tragikkomiska lilla följetong avslutades med att hon även slog sitt knä... Suck!
Men men - hon hänger aldrig läpp särskilt länge och när väl nappen satt på plats och "Nicke & Nilla" sjöng julsånger på tv:n, så var det bra igen. :-) Eller som hon själv uttrycker det när tårarna tar slut; "så", kort och gott! :-)
.... Eller som min min mor och mormor med flera skulle ha sagt; "Det går över tills Du gifter Dig!"
Oemotståndligt.. :-)
Så här i kvällningen, när de börjar bli trötta och keliga,
och luktar rent och nybadat och oskuldsfullt
- det är då, när de själva knappt anar det,
som KÄRLEKEN strömmar ur modersbröstet...
Älskade, älskade, små (skit-)ungar! :-)
och luktar rent och nybadat och oskuldsfullt
- det är då, när de själva knappt anar det,
som KÄRLEKEN strömmar ur modersbröstet...
Älskade, älskade, små (skit-)ungar! :-)
Hjälp! A har hål i en tand...
Jaha... Hur ska det här gå då..?!
Min redan inför läkare och tandläkare skräckslagne son, har fått hål i (minst..) en tand...
Han har stundtals haft jätteont och naturligtvis är vi tvungna att gå iväg och kolla upp det!
Så imorse ringde jag vår tandläkare - men det fanns naturligtvis inga tider hos honom inom den närmsta framtiden...
Så nu blir jag tvungen att ta med sonen till en tandläkare han aldrig träffat tidigare och som dessutom med all sannolikhet kommer att vilja både bedöva och laga... Jo, gomiddag! :-(
Kan se framför mig hur min övertrötta men samtidigt speedade son kommer att tackla detta - och tro mig, det är ingen vacker syn..! :-)
Mamma bävar.... Och ber till högre makter att både sonen och tandläkaren (..och jag...!) ska fixa detta på ett snyggt sätt!
På återhörande och med önskan om en skön dag i höstsolen (som åtminstone lyser över Skåne!)!?
Kram,
Anna
Att be om hlälp är en styrka...(sägs det!) :-)
Min redan inför läkare och tandläkare skräckslagne son, har fått hål i (minst..) en tand...
Han har stundtals haft jätteont och naturligtvis är vi tvungna att gå iväg och kolla upp det!
Så imorse ringde jag vår tandläkare - men det fanns naturligtvis inga tider hos honom inom den närmsta framtiden...
Så nu blir jag tvungen att ta med sonen till en tandläkare han aldrig träffat tidigare och som dessutom med all sannolikhet kommer att vilja både bedöva och laga... Jo, gomiddag! :-(
Kan se framför mig hur min övertrötta men samtidigt speedade son kommer att tackla detta - och tro mig, det är ingen vacker syn..! :-)
Mamma bävar.... Och ber till högre makter att både sonen och tandläkaren (..och jag...!) ska fixa detta på ett snyggt sätt!
På återhörande och med önskan om en skön dag i höstsolen (som åtminstone lyser över Skåne!)!?
Kram,
Anna
Att be om hlälp är en styrka...(sägs det!) :-)
Thess o Anthony :-)
Jag var helt enkelt "tvungen" att hylla mina älskade små barn en stund :-).
Jag fick en sådan där stund, då ögonen plötsligt tåras och kroppen blir alldeles varm, till följd av den enorma kärlek man hyser för sitt/sina barn!
Dessa ständiga små källor till allt - glädje och sorg, tårar och skratt, kärlek och oro, ja "you name it"!
Men de är också (med eller utan diagnoser av något slag) två underbara små individer, som berikar mitt liv och min vardag i allra högsta grad - mamma älskar Er!
Thess...
Denna älskade lilla prinsessa...
Detta femflätade, sprudlande lilla yrväder, som aldrig är stilla och alltid full av bus! :-)
Så full av liv, hyss och upptäckarglädje.
Envis som synden, trotsig som få, mer vild än tam..... Och alldeles oemotståndlig!
Anthony...
Vår älskade lille store prins och skolepåg...
Detta lilla energiknippe, som alltid har turbon i och ingen hejd på något!
En supergó, kärleksfull och omtänksam liten kille, som stundtals kan bli
väldigt allvarlig.
Men också ett riktigt busfrö, envis som få och "full i fasen"...! :-) Och - förstås - alldeles underbar!
(Följande fina rader fick jag när T var nyfödd:)
Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!
Ett (späd)barn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.
Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma.
Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram!
Jag fick en sådan där stund, då ögonen plötsligt tåras och kroppen blir alldeles varm, till följd av den enorma kärlek man hyser för sitt/sina barn!
Dessa ständiga små källor till allt - glädje och sorg, tårar och skratt, kärlek och oro, ja "you name it"!
Men de är också (med eller utan diagnoser av något slag) två underbara små individer, som berikar mitt liv och min vardag i allra högsta grad - mamma älskar Er!
Thess...
Denna älskade lilla prinsessa...
Detta femflätade, sprudlande lilla yrväder, som aldrig är stilla och alltid full av bus! :-)
Så full av liv, hyss och upptäckarglädje.
Envis som synden, trotsig som få, mer vild än tam..... Och alldeles oemotståndlig!
Anthony...
Vår älskade lille store prins och skolepåg...
Detta lilla energiknippe, som alltid har turbon i och ingen hejd på något!
En supergó, kärleksfull och omtänksam liten kille, som stundtals kan bli
väldigt allvarlig.
Men också ett riktigt busfrö, envis som få och "full i fasen"...! :-) Och - förstås - alldeles underbar!
(Följande fina rader fick jag när T var nyfödd:)
Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!
Ett (späd)barn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.
Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma.
Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram!
Busunge... :-)
Häromkvällen möttes jag av synen enligt bild 1 när jag skulle ta mig in på toaletten.....
...Och anledningen till spektaklet enligt första bilden, fann jag på bild nummer 2 (kanske något otydlig bild, men det föreställer typ en pyramid av toarullar och en tennisboll att slå omkull dom med..!)......
...Och den skyldige återfanns enligt bild 3.... :-)
Underbara, härliga, fantastiska och uppfinningsrika barn...! :-)
Ärlighet varar längst.. :-)
"Du kommer att få hår på kinderna som mormor..."
Jahaja.... Den bistra verkligheten!?
Åtminstone är det sonens obarmhärtiga beskrivning av vad som händer när man (läs "jag") åldras...
Usch då... :-)
Kramisar,
Anna
Tack älskade lille A, för alla kloka, tokiga och härliga kommentarer Du ständigt ger oss!
Du förgyller verkligen tillvaron på så många sätt - och vi älskar Dig gränslöst mycket!
Nej, nu...!
Har precis varit och mött min älskade lille skolepåg vid bussen.
Frågade i vanlig ordning hur dagen varit och fick ett förstrött och mumlande "..bra..." till svar.
Döm om min förvåning och ilska, när han i nästa ögonblick berättade att ingen velat leka med honom idag heller. TROTS att fröken tagit honom i handen och gått med honom runt och frågat alla barnen... Varför vill ingen leka med min son?! Och varför "tvingade" inte fröken något av de andra barnen att låta Anthony delta..??!
Usch, så dåligt jag mår nu - stackars lille "gubben"... Så här får det banne mig inte gå till!
Ledsna kramar,
Anna
Frågade i vanlig ordning hur dagen varit och fick ett förstrött och mumlande "..bra..." till svar.
Döm om min förvåning och ilska, när han i nästa ögonblick berättade att ingen velat leka med honom idag heller. TROTS att fröken tagit honom i handen och gått med honom runt och frågat alla barnen... Varför vill ingen leka med min son?! Och varför "tvingade" inte fröken något av de andra barnen att låta Anthony delta..??!
Usch, så dåligt jag mår nu - stackars lille "gubben"... Så här får det banne mig inte gå till!
Ledsna kramar,
Anna
Skolstart!
Jajamensan, tro det eller ej - I´m back! :-)
Äntligen (hur otroligt det än kan låta!?) är det "normala gängor" i huset igen - eller ska åtminstone bli, hoppas jag! :-)
Eller ja, så "normalt" som det nu rimligen kan bli i mitt hem...! Hahaha... :-)
Hursomhelst, efter att ha firat födelsedagar här i en hel vecka, så var det nu dags för skol- respektive dagisstart för ungarna. A åkte iväg med stora skolbussen förra onsdagen för att börja i förskolan och idag var det T:s tur att återvända till dagis.. Kan ju säga så mycket som att det var med blandade känslor som både dom och deras mamma gav sig iväg! Men jag är säker på att det kommer att bli bättre för oss alla när det blir ordentliga rutiner igen - och inte minst betyder det att jag äntligen kommer att kunna ägna mig åt mitt skrivande igen och det har jag verkligen längtat efter! (Det är nämligen inte så enkelt att försöka skriva något seriöst, när man har en 2-åring typ hoppande på tangentbordet medan 6-åringen far runt som ett torrt skinn i hela huset och river ner allt och alla som kommer i hans väg...)
Och just det ja - A och T är ju numera 6 respektive 2 år minsann! T fyllde år förra lördagen (den 16:e) och A i lördags (den 23:e).
Ha en underbar dag och visa GÄRNA att Ni finns här hos mig igen - JAG har åtminstone saknat Er!
Kram,
Anna.
Varje ögonblick är stunder som aldrig kommer tillbaka.... Vårda och uppskatta NUET! :-)
Äntligen (hur otroligt det än kan låta!?) är det "normala gängor" i huset igen - eller ska åtminstone bli, hoppas jag! :-)
Eller ja, så "normalt" som det nu rimligen kan bli i mitt hem...! Hahaha... :-)
Hursomhelst, efter att ha firat födelsedagar här i en hel vecka, så var det nu dags för skol- respektive dagisstart för ungarna. A åkte iväg med stora skolbussen förra onsdagen för att börja i förskolan och idag var det T:s tur att återvända till dagis.. Kan ju säga så mycket som att det var med blandade känslor som både dom och deras mamma gav sig iväg! Men jag är säker på att det kommer att bli bättre för oss alla när det blir ordentliga rutiner igen - och inte minst betyder det att jag äntligen kommer att kunna ägna mig åt mitt skrivande igen och det har jag verkligen längtat efter! (Det är nämligen inte så enkelt att försöka skriva något seriöst, när man har en 2-åring typ hoppande på tangentbordet medan 6-åringen far runt som ett torrt skinn i hela huset och river ner allt och alla som kommer i hans väg...)
Och just det ja - A och T är ju numera 6 respektive 2 år minsann! T fyllde år förra lördagen (den 16:e) och A i lördags (den 23:e).
Ha en underbar dag och visa GÄRNA att Ni finns här hos mig igen - JAG har åtminstone saknat Er!
Kram,
Anna.
Varje ögonblick är stunder som aldrig kommer tillbaka.... Vårda och uppskatta NUET! :-)
Liten blir stor... :-)
Aldrig mera dagis...
... "Men jag kommer hit och hälsar på"!
Älskade lille A...
Ja, igår var alltså sista dagen på dagis - någonsin!
Och därmed är småbarnsåren ett minne blott... Och en ny era inleds - skolåldern...!
... Jösses!? Var blev denna tiden av?! Vänta lite nu - jag är inte redo... JAG är inte redo... Jag är INTE redo...!
Minns det som igår när jag höll min lille prins, min lille lille fågelunge, första gången och lovade att älska och skydda honom - ALLTID! :-)
Men hur ska jag kunna skydda honom mot världen - livet - nu..?!
När han ska börja skolan, åka skolbuss och dessutom mötas av både barn och vuxnas fördomar inför ADHD..?
Usch ja.... Återigen påminns jag om den livslånga oron som föräldraskapet innebär.
Och visst - jag erkänner; Jag är sjåpig med mina ungar! :) Och kan man älska sina barn "för mycket", så är jag skyldig till det också!
Men visst känns det i modershjärtat, när man snart ska se sin förstfödde (inte för jag tror att det blir lättare med T den dagen det är hennes tur!) kliva på en stor buss för att åka till skolan?! :-)
Hursomhelst - min lille store påg hade en stor dag på flera sätt igår.
Inte nog med att det var sista dagen på dagis - på kvällen kom han rusande och visade stolt och med skräckblandad förtjusning att han minsann har en tand som är lös - den första!!!
Så visst håller liten på att bli stor... (Snyft.. :-) )
Och just nu är hans största bekymmer att han ska få tanden i halsen när han sover. Eller, Gud förbjude!, tänk om han tappar den på flyget eller i Turkiet??! Hur ska då tandfén hitta dit?? :-)
Ja, dom där barnen... Dom är verkligen brännjävliga emellanåt - men samtidigt fullständigt oemotståndliga och underbara! :-)
Nej, nu måste jag fortsätta packa..! Det sista är nu i tvätten, väskorna relativt välfyllda - och nittio köttbullar rullade inför morgondagen... :-)
Semester? JATACK! :-)
Kram,
Anna
... "Men jag kommer hit och hälsar på"!
Älskade lille A...
Ja, igår var alltså sista dagen på dagis - någonsin!
Och därmed är småbarnsåren ett minne blott... Och en ny era inleds - skolåldern...!
... Jösses!? Var blev denna tiden av?! Vänta lite nu - jag är inte redo... JAG är inte redo... Jag är INTE redo...!
Minns det som igår när jag höll min lille prins, min lille lille fågelunge, första gången och lovade att älska och skydda honom - ALLTID! :-)
Men hur ska jag kunna skydda honom mot världen - livet - nu..?!
När han ska börja skolan, åka skolbuss och dessutom mötas av både barn och vuxnas fördomar inför ADHD..?
Usch ja.... Återigen påminns jag om den livslånga oron som föräldraskapet innebär.
Och visst - jag erkänner; Jag är sjåpig med mina ungar! :) Och kan man älska sina barn "för mycket", så är jag skyldig till det också!
Men visst känns det i modershjärtat, när man snart ska se sin förstfödde (inte för jag tror att det blir lättare med T den dagen det är hennes tur!) kliva på en stor buss för att åka till skolan?! :-)
Hursomhelst - min lille store påg hade en stor dag på flera sätt igår.
Inte nog med att det var sista dagen på dagis - på kvällen kom han rusande och visade stolt och med skräckblandad förtjusning att han minsann har en tand som är lös - den första!!!
Så visst håller liten på att bli stor... (Snyft.. :-) )
Och just nu är hans största bekymmer att han ska få tanden i halsen när han sover. Eller, Gud förbjude!, tänk om han tappar den på flyget eller i Turkiet??! Hur ska då tandfén hitta dit?? :-)
Ja, dom där barnen... Dom är verkligen brännjävliga emellanåt - men samtidigt fullständigt oemotståndliga och underbara! :-)
Nej, nu måste jag fortsätta packa..! Det sista är nu i tvätten, väskorna relativt välfyllda - och nittio köttbullar rullade inför morgondagen... :-)
Semester? JATACK! :-)
Kram,
Anna
Underbara, älskade, irriterande barn... :-)
Jajamensan - min sockersöta, underbara lilla T har definitivt bestämt sig för att anamma mamma´s motto om att fånga dagen...
Den senaste veckan har den lilla gullungen vaknat klockan fem (5!) på morgonen... Nej, förresten, nu ljög jag - en morgon gick vi faktiskt upp HALV-fem.. :-) Härligt... Det är ju inte så att jag direkt hoppar av glädje ur sängen, med min värkbrutna kropp vid den okristna tiden! Men - som jag brukar säga; det är ju tur för de små liven att de är så söta, det är deras räddning vid sådana tillfällen! :-)
Och om mina barn brukar rivstarta dagarna här, så är det ingenting mot det tempo de sedan drar upp under dagen..!
Hej och hå! Det gäller att hålla i hatten om man besöker oss - det gör man så att säga "på egen risk"! :-)
För lilljäntan är sin storlek till trots, ett rejält energiknippe - men ett strålande lyckligt sådant! Och hon dyrkar marken där storebror A går och står och härmar allt han gör (vilket ju tyvärr inte alltid är positivt..!).
Och A älskar både sin syster och uppmärksamheten och skruvar då upp hastigheten ännu mera, vilket förstås innebär att det nästan alltid slutar med bråk, gråt eller skador... :-)
Ja, som sagt, att besöka oss är som att kliva på värsta berg- och dalbanan, som går i ett rasande tempo med tvära svängar och förfärliga utförsåk likaväl som tröga uppförsbackar... :-) Här kan typ vadsomhelst hända!
Denna helgen har vi mest varit utomhus och myst allihopa. T pratar inte om annat än "kaka" och bor mer eller mindre i sandlådan och A älskar förstås poolen och har glatt badat hela helgen, trots att den knappast är särskilt varm ännu, brrrr...!
Och igår, söndag, var det dags för familjegudstjänst och A och hans kör skulle vara med och sjunga...
Älskade, lille store A...! :-) Jag önskar att jag kunde förmedla och visa hur duktig han var!
Han hade sett fram emot det i flera veckor och när vi äntligen kom till kyrkan igår, så kom det bara tre barn från kören (fy på er andra, som inte ställde upp!). Det var A och två flickor... Och när det blev dags för dom att sjunga, så fick A stå mellan töserna och hålla micken - och SOM han sjöng!!! :-) Han klämde i ända från tårna och sjöng hela "När lillan kom till jorden" alldeles ensam, i mikrofon, i kyrkan som dessutom var förvånansvärt välbesökt denna söndag eftersom det var två barndop också! :-) Att säga att jag var (är) stolt över honom är en underdrift... :-)
Han var SÅ duktig och modig och det kändes så gott att se min lille påg göra något som han själv faktiskt tycker är roligt och som han klarade av! Med tanke på hans ADHD och den dåliga självkänslan som han har, så var det fantastiskt att se och höra hans mod i kyrkan igår! Behöver jag tillägga att jag grät...?! :-)
Än en gång kan jag bara konstatera, att våra älskade små ungar verkligen är mästare på att framkalla både det allra bästa och ibland tyvärr de sämre sidorna hos en... Men oj, vad de förgyller livet och jag är så oändligt tacksam för att jag fått uppleva miraklet att bli mamma två gånger! :-)
Kram,
Anna
Den senaste veckan har den lilla gullungen vaknat klockan fem (5!) på morgonen... Nej, förresten, nu ljög jag - en morgon gick vi faktiskt upp HALV-fem.. :-) Härligt... Det är ju inte så att jag direkt hoppar av glädje ur sängen, med min värkbrutna kropp vid den okristna tiden! Men - som jag brukar säga; det är ju tur för de små liven att de är så söta, det är deras räddning vid sådana tillfällen! :-)
Och om mina barn brukar rivstarta dagarna här, så är det ingenting mot det tempo de sedan drar upp under dagen..!
Hej och hå! Det gäller att hålla i hatten om man besöker oss - det gör man så att säga "på egen risk"! :-)
För lilljäntan är sin storlek till trots, ett rejält energiknippe - men ett strålande lyckligt sådant! Och hon dyrkar marken där storebror A går och står och härmar allt han gör (vilket ju tyvärr inte alltid är positivt..!).
Och A älskar både sin syster och uppmärksamheten och skruvar då upp hastigheten ännu mera, vilket förstås innebär att det nästan alltid slutar med bråk, gråt eller skador... :-)
Ja, som sagt, att besöka oss är som att kliva på värsta berg- och dalbanan, som går i ett rasande tempo med tvära svängar och förfärliga utförsåk likaväl som tröga uppförsbackar... :-) Här kan typ vadsomhelst hända!
Denna helgen har vi mest varit utomhus och myst allihopa. T pratar inte om annat än "kaka" och bor mer eller mindre i sandlådan och A älskar förstås poolen och har glatt badat hela helgen, trots att den knappast är särskilt varm ännu, brrrr...!
Och igår, söndag, var det dags för familjegudstjänst och A och hans kör skulle vara med och sjunga...
Älskade, lille store A...! :-) Jag önskar att jag kunde förmedla och visa hur duktig han var!
Han hade sett fram emot det i flera veckor och när vi äntligen kom till kyrkan igår, så kom det bara tre barn från kören (fy på er andra, som inte ställde upp!). Det var A och två flickor... Och när det blev dags för dom att sjunga, så fick A stå mellan töserna och hålla micken - och SOM han sjöng!!! :-) Han klämde i ända från tårna och sjöng hela "När lillan kom till jorden" alldeles ensam, i mikrofon, i kyrkan som dessutom var förvånansvärt välbesökt denna söndag eftersom det var två barndop också! :-) Att säga att jag var (är) stolt över honom är en underdrift... :-)
Han var SÅ duktig och modig och det kändes så gott att se min lille påg göra något som han själv faktiskt tycker är roligt och som han klarade av! Med tanke på hans ADHD och den dåliga självkänslan som han har, så var det fantastiskt att se och höra hans mod i kyrkan igår! Behöver jag tillägga att jag grät...?! :-)
Än en gång kan jag bara konstatera, att våra älskade små ungar verkligen är mästare på att framkalla både det allra bästa och ibland tyvärr de sämre sidorna hos en... Men oj, vad de förgyller livet och jag är så oändligt tacksam för att jag fått uppleva miraklet att bli mamma två gånger! :-)
Kram,
Anna
