Äntligen... :-)
Efter att ha väntat så länge på att få ett kännbart tecken från min älskade Mor,
så fick jag äntligen ett påtagligt sådant inatt... :-)
(fjantiga jag och min älskade lilla mor på min 40-årsdag i våras - oj, vad lyckligt ovetande jag var då...!)
Ja, som Ni säkert förstår så brottas jag fortfarande med den stora tomheten och sorgen av att ha förlorat både mor och far på mindre än två år och såpass hastigt.. Smärtan är fortfarande stor stundtals, men det finns ju så mycket mer att slåss mot..!
Hursomhelst, så har jag varje dag sedan mor gick bort väntat på att få något "tecken" från henne, få känna hennes närvaro på något sätt...
Och igårkväll fick jag ett infall och gjorde något radikalt, med tanke på hur ledsen jag varit så många gånger hemma tidigare.. Men - jag åkte helt enkelt upp till mina föräldrars numera nästan tomma lägenhet...
Jag gick ett varv i lägenheten, fällde några tårar, tände värmeljus och bäddade till mig i deras bäddsoffa och låg och lyssnade lite på radio innan jag lade mig till ro, och jag kände mig faktiskt väldigt lugn och bekväm...
Och så vaknade jag någon gång inatt, och hörde det välbekanta ljudet av min mor´s lätta små fötter smygande över golvet - så som hon alltid gjort för att inte väcka varken oss barn eller barnbarn genom åren när hon ville förvissa sig om att vi somnat <3 - och kände sen hennes ömma smekning över huvudet samtidigt som hon "stoppade om mig" som hon gjort så många gånger när jag var liten, och sedan viskade hon i örat på mig; "Jag har det bra nu min tös". <3
Ärligt talat, så finner jag inte fler ord just nu i skrivande stund - det var en så stark och tydlig upplevelse!
Och idag är det 2 år sedan min älskade Far gick bort...
Kärlek!
//Anna
Musiken talar...
Vad mer kan man säga...?!:-)
Jag har nog inte rätt att hoppas på fler skyddsänglar
- men mor kan väl få låna en eller ett par...?
http://www.youtube.com/watch?v=ALMmlDkFNVI
Kärlek!
//Anna
Änglar, visst finns dom.. :-)
Tack älskade Ängel,
vem Du än är
- för att Du ständigt beskyddar mig
och de jag har kär!
Ja, än en gång har en av de älskade familjemedlemmarna varit ute för en olycka,
och än en gång satt det uppenbarligen en ängel på axeln, tack och lov... :-)
Känner mig otroligt tacksam och ödmjuk!
Carpe diem!
//Anna
JAG tror på änglar...!
Ja, det är tveklöst så, att både jag och andra är under skyddsänglars vingar...
Och att både jag själv och två av mina älskade syskonbarn upplevt det på farligt nära håll,
är lika skrämmande som fantastiskt.
Personligen, vid min olycka, är jag helt och fullt övertygad om min skyddsängels närvaro.
För med den hastigheten, den kraschen och den nära-döden-upplevelsen jag upplevde,
är det inget snack om att någon högre makt vakade över mig och knuffade tillbaks mig mot "ljuset i tunneln" igen.
Och häromåret hade min ena systers son inget annat än änglavakt även han, då han som passagerare på en moped och utan hjälm kolliderade med en bil och landade med huvudet i gatan...
Trots svåra skallskador, är han numera så gott som återställd.
Och så nu senast...
Igårkväll var min äldsta systers dotter på väg hem från hästen på sin moped, när olyckan var framme även för henne...
Också hon skadade huvudet, men tack gode gud så verkar även hon ha kommit undan med relativt "snälla" skador..
Jag är så oerhört tacksam för att vi alla tre har överlevt våra olyckor och för den hjälp vi haft längs vägen!
Dock får samtliga dessa händelser mig att säkert fastställa två saker;
för det första, så bör ingen i min familj färdas på moped eller motorcykel... :-)
Och för det andra, så finns det "no doubts in my head" - Änglar finns!
Kärlek!
//Anna
(Vet att jag använt denna ängel tidigare,
men den passar ju allt för väl in på både min egen
och syskonbarnens "resor"..)
Och att både jag själv och två av mina älskade syskonbarn upplevt det på farligt nära håll,
är lika skrämmande som fantastiskt.
Personligen, vid min olycka, är jag helt och fullt övertygad om min skyddsängels närvaro.
För med den hastigheten, den kraschen och den nära-döden-upplevelsen jag upplevde,
är det inget snack om att någon högre makt vakade över mig och knuffade tillbaks mig mot "ljuset i tunneln" igen.
Och häromåret hade min ena systers son inget annat än änglavakt även han, då han som passagerare på en moped och utan hjälm kolliderade med en bil och landade med huvudet i gatan...
Trots svåra skallskador, är han numera så gott som återställd.
Och så nu senast...
Igårkväll var min äldsta systers dotter på väg hem från hästen på sin moped, när olyckan var framme även för henne...
Också hon skadade huvudet, men tack gode gud så verkar även hon ha kommit undan med relativt "snälla" skador..
Jag är så oerhört tacksam för att vi alla tre har överlevt våra olyckor och för den hjälp vi haft längs vägen!
Dock får samtliga dessa händelser mig att säkert fastställa två saker;
för det första, så bör ingen i min familj färdas på moped eller motorcykel... :-)
Och för det andra, så finns det "no doubts in my head" - Änglar finns!
Kärlek!
//Anna
(Vet att jag använt denna ängel tidigare,
men den passar ju allt för väl in på både min egen
och syskonbarnens "resor"..)
En bra dag..
Ja, idag är en bra dag
- en fantastisk dag!
En sådan där varm och solig dag,
då allt andas kärlek
och jag vill bara älska och älskas,
ge och dela med mig... :-)
Och än en gång tackar jag min skyddsängel för att jag är här..
Kärlek!
//Anna
- en fantastisk dag!
En sådan där varm och solig dag,
då allt andas kärlek
och jag vill bara älska och älskas,
ge och dela med mig... :-)
Och än en gång tackar jag min skyddsängel för att jag är här..
Kärlek!
//Anna
Sol, värme och änglars närvaro...
Vilken underbar helg med underbart väder :-) !
Första grillningen var självklar, likaså de första nypotatisen med tillhörande dill, gräslök och gräddfil - och första solbrännan förstås.. :-)
Och tillsammans med solgen och värmen och de sprudlande vårkänslorna, så överväldigas jag av en djup tacksamhet och ödmjukhet inför livet. Tacksam för att jag har ett liv och i allra högsta grad ödmjuk, eftersom jag fick en andra chans att leva.
Änglar - visst finns dom!
Jag är helt och fullt övertygad om att enda anledningen till att jag är här idag, är eftersom jag hade någon som skyddade mig när olyckan inträffade, någon eller något som ansåg att jag hade mer kvar att uträtta här i världen.
För ärligt talat - jag var död en stund den dagen...
Det låter vansinnigt kanske, med det är icke desto mindre sant - jag hade en mycket stark och äkta nära-döden-upplevelse, och endast en ängels närvaro kunde återföra mig till livet igen.
Detta har gjort ett mycket starkt intryck på mig och lärt mig att verkligen uppskatta och värdera livet och det jag
har :-) !
Dessutom fick jag ytterligare "bevis" för att jag har någon som vakar över mig, när jag en gång var på seans. Kvinnan som höll i det vände sig till mig sist av alla och sade; "Du har en STOR ängel som beskyddar dig, det är en mycket stark kraft!"
Gissa om jag rös?! Dessutom kände inte denna kvinna mig eller visste vad jag gått genom!
Och ytterligare belägg för "min ängel" fick jag även när jag var och spådde mig nyligen (jo, jag vet att det finns många skeptiker till det, men faktum är att hon var den första som till exempel berättade för oss att vår son har ADHD - då var läkarna ännu inte klara med utredningen ens!).
Hon påpekade då för mig att; .."Det är ingen slump att du överlevde olyckan. Det finns ett skäl till att du fick en andra chans och änglarnas beskydd. Det finns ett syfte med din närvaro här - något som du har att tillföra omvärlden"!
Ja, jag känner dagligen skyddet och styrkan ifrån den eller det som vakar över mig - och det ger mig mod och styrka de dagar som det är lite motigt! JAG tror på änglar :-) !
Kram,
Anna
"Det bor en ängel i mitt rum, hon har sitt bo ovanför mitt huvud..."
Första grillningen var självklar, likaså de första nypotatisen med tillhörande dill, gräslök och gräddfil - och första solbrännan förstås.. :-)
Och tillsammans med solgen och värmen och de sprudlande vårkänslorna, så överväldigas jag av en djup tacksamhet och ödmjukhet inför livet. Tacksam för att jag har ett liv och i allra högsta grad ödmjuk, eftersom jag fick en andra chans att leva.
Änglar - visst finns dom!
Jag är helt och fullt övertygad om att enda anledningen till att jag är här idag, är eftersom jag hade någon som skyddade mig när olyckan inträffade, någon eller något som ansåg att jag hade mer kvar att uträtta här i världen.
För ärligt talat - jag var död en stund den dagen...
Det låter vansinnigt kanske, med det är icke desto mindre sant - jag hade en mycket stark och äkta nära-döden-upplevelse, och endast en ängels närvaro kunde återföra mig till livet igen.
Detta har gjort ett mycket starkt intryck på mig och lärt mig att verkligen uppskatta och värdera livet och det jag
har :-) !
Dessutom fick jag ytterligare "bevis" för att jag har någon som vakar över mig, när jag en gång var på seans. Kvinnan som höll i det vände sig till mig sist av alla och sade; "Du har en STOR ängel som beskyddar dig, det är en mycket stark kraft!"
Gissa om jag rös?! Dessutom kände inte denna kvinna mig eller visste vad jag gått genom!
Och ytterligare belägg för "min ängel" fick jag även när jag var och spådde mig nyligen (jo, jag vet att det finns många skeptiker till det, men faktum är att hon var den första som till exempel berättade för oss att vår son har ADHD - då var läkarna ännu inte klara med utredningen ens!).
Hon påpekade då för mig att; .."Det är ingen slump att du överlevde olyckan. Det finns ett skäl till att du fick en andra chans och änglarnas beskydd. Det finns ett syfte med din närvaro här - något som du har att tillföra omvärlden"!
Ja, jag känner dagligen skyddet och styrkan ifrån den eller det som vakar över mig - och det ger mig mod och styrka de dagar som det är lite motigt! JAG tror på änglar :-) !
Kram,
Anna
"Det bor en ängel i mitt rum, hon har sitt bo ovanför mitt huvud..."
