Dröm eller mardröm?!

Långa, heta nätter, sova fram till lunch, duscha, lägga "mejken" och glida i den lilla märkesdressen á lá chanél, för att därefter gå ut till den väntande limon och köras till det hetaste matstället i staden, dit typ eliten går.
Mmmmm - jag badar i champagne, rosor, lyx och glamour....

(Skrrraaaap - hörde ni också ljudet av stiftet som drogs över den gamla vinylplattan??!!!)

........ Så vaknade jag med ett ryck ur den lilla drömmen!
Det enda som jag badar i är småbarnsträsket, bland bajsblöjor, matrester (typ överallt!) och högljudda, tårfyllda gräl med sonen - och resten av familjen också för den delen...
Champagnen består i bästa fall av något billigt mousserande vin till helgen...
Det närmsta glamour jag kommer är tv-serien med samma namn (den serien är nog uppe i typ tretusenniohundraåttioelfte avsnittet?!).
Lyxen i mitt liv är när jag får åka och göra matinköpen (och det vet ju alla hur upphetsande det är!?) utan barn, gå på toaletten ensam och framför allt när jag får göra ett efterlängtat besök hos frissan :-) .
De enda rosor jag får är alla de förbannade maskrosorna, som helt verkar ha tagit över min gräsmatta...
Och märkeskläder? Tjaaa... Dom brukar ha en hel del rea på typ Ellos och H&M på nätet.
Nåja, lite skämt och lite allvar. Något lite "finare" unnar jag både mig själv och barnen ibland, men oftast föredrar jag ändå kvantitet framför kvalitet - det är ju så mycket roligare att kunna variera klädseln lite!

Det enda av min lilla dagdröm som faktiskt stämmer, är de långa och heta nätterna...
Långa eftersom; 1. Jag har ständiga sömnproblem, 2. Jag har sömnproblem på grund av smärtorna och 3. Jag får inte sova om jag väl kan, eftersom något av barnen med stor sannolikhet kallar vid något tillfälle, av en eller annan anledning.
Heta eftersom jag har värsta svallningarna till följd av mediciner men säkert numera också av åldersskäl. :-)

Så det är klart att jag ibland önskar att mitt liv var lite mera "glamourigt" och att man var den självklara gästen på kändisfesterna, men...
Faktum är att jag faktiskt är helt nöjd med mitt liv som det är - även om jag kan vara gnällig emellanåt.. :-)
Och det är självklart att jag, handen på hjärtat, inte alltid jublar och hoppar jämfota när sonen får ett utbrott eller när dottern absolut tycker att det är dags att gå upp typ halvfem på morgonen...
Men det är ett betydligt mycket bättre och roligare liv än det jag trodde jag skulle få efter olyckan för sju år sedan.
För jag har ju ett liv - and I like it!!! :-)

Kram,
Anna

Försök att se något komiskt i misstagen och motgångarna, det underlättar faktiskt :-) !







Kommentarer
Postat av: pilla lilla

;-))
som vanligt!

2008-04-23 @ 22:14:58
Postat av: Marre

Hejsan Anna! Nu har även jag hittat hit!!!
Måste bara berömma ditt sätt att skriva.Man sitter och småler samtidigt som det berör och får en att tänka efter.Jag kommer att fortsätta "titta till" er här.Ha det så bra kramar Marre

2008-04-24 @ 08:28:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0