Till alla små Englar...
En sådan här dag kan man inte undvika att ägna sina tankar åt lilla Engla - och alla andra små änglar, som inte längre finns bland oss.
Det är en dag i chock, sorg och förstämning - hur kan något sådant få hända, här, idag, i vårt samhälle?!
Hur är det möjligt, att vi faktiskt inte kan skydda våra barn mot sådana grova och våldsamma brott?! Att våra barn faktiskt inte är trygga mitt på ljusa dagen eller ens i sitt eget hem?!
Jag kan inte i ord beskriva hur förkrossad och bedrövad jag är över den senaste månadens ofattbara grymheter mot barn!
Mitt hjärta blöder, för både de försvarslösa barnen och deras arma föräldrar!
Och ögonen blir breddfyllda av tårar, då jag ser mina egna älskade små solstrålar och slås av tanken att det kunde ha varit dom (vi) som drabbades av detta ohyggliga...
Hur kan man någonsin orka resa sig igen, och framför allt, hur skulle man klara av att acceptera och respektera det så kallade rättssystemet och de straff som vårt land och samhälle utdelar?!
Jag kan inte tänka mig någonting värre än att förlora ett av mina barn och det vore alldeles förfärligt förskräckligt och sorgligt om man trots allt skulle tvingas förlora ett barn genom sjukdom eller någon form av olycka.
Men - att mista sitt barn på grund av en mycket störd och ond människas sjuka behov av att förnedra, förstöra och döda... Det finns ingenting som skulle kunna vara värre att leva med och det finns absolut ingen förmildrande omständighet, ingen förklaring eller ursäkt, som någonsin skulle kunna få en att ens komma i närheten av någon som helst förståelse för varken dessa grymma handlingar eller den djävul som utfört dom!
Till alla Er som har små "Englar" - för vad det är värt, så är vi många som tänker på och stöttar Er. INGEN ska behöva gå igenom vad Ni gjort!
Många varma och förvivlade kramar,
Anna
Förvisso sägs det att underbart är kort, men vari ligger rättvisan när det blir SÅ kort...?!
Det är en dag i chock, sorg och förstämning - hur kan något sådant få hända, här, idag, i vårt samhälle?!
Hur är det möjligt, att vi faktiskt inte kan skydda våra barn mot sådana grova och våldsamma brott?! Att våra barn faktiskt inte är trygga mitt på ljusa dagen eller ens i sitt eget hem?!
Jag kan inte i ord beskriva hur förkrossad och bedrövad jag är över den senaste månadens ofattbara grymheter mot barn!
Mitt hjärta blöder, för både de försvarslösa barnen och deras arma föräldrar!
Och ögonen blir breddfyllda av tårar, då jag ser mina egna älskade små solstrålar och slås av tanken att det kunde ha varit dom (vi) som drabbades av detta ohyggliga...
Hur kan man någonsin orka resa sig igen, och framför allt, hur skulle man klara av att acceptera och respektera det så kallade rättssystemet och de straff som vårt land och samhälle utdelar?!
Jag kan inte tänka mig någonting värre än att förlora ett av mina barn och det vore alldeles förfärligt förskräckligt och sorgligt om man trots allt skulle tvingas förlora ett barn genom sjukdom eller någon form av olycka.
Men - att mista sitt barn på grund av en mycket störd och ond människas sjuka behov av att förnedra, förstöra och döda... Det finns ingenting som skulle kunna vara värre att leva med och det finns absolut ingen förmildrande omständighet, ingen förklaring eller ursäkt, som någonsin skulle kunna få en att ens komma i närheten av någon som helst förståelse för varken dessa grymma handlingar eller den djävul som utfört dom!
Till alla Er som har små "Englar" - för vad det är värt, så är vi många som tänker på och stöttar Er. INGEN ska behöva gå igenom vad Ni gjort!
Många varma och förvivlade kramar,
Anna
Förvisso sägs det att underbart är kort, men vari ligger rättvisan när det blir SÅ kort...?!
Kommentarer
Trackback
