Morgonkaos...
Efter en natt fylld av oförklarligt pip och gnäll från 6-åringen, som dessutom när han äntligen somnat låg varm som en kamin typ ovanpå mig... Shit, vad pigg och utvilad jag kände mig när samme 6-åring klockan halvsju gastade rakt i örat på mig om att få gå upp. :-)
Och det kändes ju varken lockande eller uppiggande när man insåg hur mörkt det var och hörde regnet vräka ner...
Men men - plikten kallade ju! Och efter ett antal obligatoriska koppar kaffe och en lika obligatorisk runda i medicinskåpet, så började jag känna mig någorlunda som människa igen.
Så vad händer då..?! Jo, naturligtvis - den numera lika obligatoriska morgonfejden med A...
Han skriker efter mat - men vill inte äta, han vill inte ta medicinerna, inte ta på sig... "Ska bara" se något på tv:n, spela spel, pilla sig i naveln - you name it! Och allting förstås under mycket högljudda protester alternativt vilt vrålande varvar med gråt... Suck!?
Och mamma faller ju tyvärr slutligen ner på samma nivå och det hela slutar med att jag får klä på A med våld samtidigt som vi fortsätter tjafsa om mat, medicin och pressat tidsschema och typ rusar ner till bussen med något vilt i blicken och med stackars T vilt skakande i vagnen... :-)
Slutligen skiljs vi dock som vänner och jag får den traditionella pussen och kramen innan min lille skolepåg kliver på bussen och vinkar hejdå till sin tårögda och "dåligt-samvete-fyllda" mamma...
Ännu en dag har tagit sin början... :-)
Och det kändes ju varken lockande eller uppiggande när man insåg hur mörkt det var och hörde regnet vräka ner...
Men men - plikten kallade ju! Och efter ett antal obligatoriska koppar kaffe och en lika obligatorisk runda i medicinskåpet, så började jag känna mig någorlunda som människa igen.
Så vad händer då..?! Jo, naturligtvis - den numera lika obligatoriska morgonfejden med A...
Han skriker efter mat - men vill inte äta, han vill inte ta medicinerna, inte ta på sig... "Ska bara" se något på tv:n, spela spel, pilla sig i naveln - you name it! Och allting förstås under mycket högljudda protester alternativt vilt vrålande varvar med gråt... Suck!?
Och mamma faller ju tyvärr slutligen ner på samma nivå och det hela slutar med att jag får klä på A med våld samtidigt som vi fortsätter tjafsa om mat, medicin och pressat tidsschema och typ rusar ner till bussen med något vilt i blicken och med stackars T vilt skakande i vagnen... :-)
Slutligen skiljs vi dock som vänner och jag får den traditionella pussen och kramen innan min lille skolepåg kliver på bussen och vinkar hejdå till sin tårögda och "dåligt-samvete-fyllda" mamma...
Ännu en dag har tagit sin början... :-)
Kommentarer
Postat av: pilla
Go middag!!
Låter nästan som hemma hos oss ju..Även det dåliga samvetet!
VET DU..?? Jag har oxå en blogg!
Välkommen
kram
Postat av: syster yster
Vi som har barn, känner nog igen oss i det du beskriver. tyvärr. För dåligt samvet är nog mammor experter på! Kram
Trackback
