...och eftermiddagsstrul...
Jaha.......?! :-)
Här kommer man springande med andan i halsen och ännu ett dåligt samvete hängande över sig för att ha lämnat den sovande 2-åringen ensam (trygg i sin spjälsäng förvisso, men ändå..) ner till busshållplatsen, i tron att man ska hämta en glad A eftersom han ska ha en kompis med sig hem. Men vad händer då, då..?!
Jo, en lycklig kompis hoppar av bussen tillsammans med en storgråtande A... Varför?? Jo, A ville ju leka hemma hos kompisen såklart (vilket inte var möjligt eftersom föräldrarna jobbar)!!!
"Lätt" frustrerad försöker jag släta över och trösta men blir genast sågad vid fotknölarna av min oerhört charmige (=otrevlige), pigga (=aströtta) och glada (=ursinniga) 6-åring...
Hmm... Ja, resten har Ni väl redan räknat ut, eller?! :-)
Kort sagt kan man väl beskriva det som att eftermiddagen blev lika munter och "moget" genomförd, såväl av barn som vuxen, som imorse... :-)
Hujedamej, så många tankar som kan korsa ens stackars förvirrade hjärna på typ bara en bråkdels sekund!
..."Jag står inte ut längre! .... Detta skulle minsann pappa upplevt fjorton gånger om dagen i några dagar så skulle vi sett vad han tyckte (hånleende vid blotta tanken!)!? ... Det måste vara något som är riktigt fel här!? .... A kommer ju aldrig någonsin att få några vänner (vilket inte vore så konstigt i så fall med en sådan ambivalent morsa! Stackars unge...)..." Och så vidare, och så vidare... :-)
Men - plötsligt genomgick sonen ännu en av sina Dr Jekyll- och Mr Hyde-förvandlingar och blev gó och glad och nu har de små liven lekt hur fint som helst i två timmar!
.... Och förresten - innan någon får för sig att ringa och anmäla mig någonstans, så vill jag bara meddela att T sov sött även om jag varit utanför dörren i sisådär en sex minuter och trettiosju sekunder! :-)
Och jajamensan - jag har faktiskt en "babyvakt" (bäst-i-test..!), så det finns ingen anledning till att hyperventilera eller få nervösa sammanbrott! :-)
I övrigt kan jag ju konstatera att ännu en "ledig förmiddag" resulterat i stress och frustration, efter att först ha sett ut som dränkta katter allesammans när vi hela högen gick ner till bussen imorse. Därefter hann jag och T hem och torktumla kläderna en sväng innan det var dags att trotsa regnet igen och gå till dagis.
Sen hann jag skriva ett par rader, innan jag åkte med äldsta syster yster till grannbyn och handlade lite mat samt hämtade posten och sen var det åter dags att gå till dagis för att hämta hem den lilla huliganen.
Och sedan, som jag ju varit inne på redan, efter att ha fått henne i sömn så bar det av efter nästa barn vid skolbussen...
Åh, vad det är skönt med lite lugn och ro och egentid när barnen är på dagis och skola.... :-)
Fortsättning lär följa... :-)
Här kommer man springande med andan i halsen och ännu ett dåligt samvete hängande över sig för att ha lämnat den sovande 2-åringen ensam (trygg i sin spjälsäng förvisso, men ändå..) ner till busshållplatsen, i tron att man ska hämta en glad A eftersom han ska ha en kompis med sig hem. Men vad händer då, då..?!
Jo, en lycklig kompis hoppar av bussen tillsammans med en storgråtande A... Varför?? Jo, A ville ju leka hemma hos kompisen såklart (vilket inte var möjligt eftersom föräldrarna jobbar)!!!
"Lätt" frustrerad försöker jag släta över och trösta men blir genast sågad vid fotknölarna av min oerhört charmige (=otrevlige), pigga (=aströtta) och glada (=ursinniga) 6-åring...
Hmm... Ja, resten har Ni väl redan räknat ut, eller?! :-)
Kort sagt kan man väl beskriva det som att eftermiddagen blev lika munter och "moget" genomförd, såväl av barn som vuxen, som imorse... :-)
Hujedamej, så många tankar som kan korsa ens stackars förvirrade hjärna på typ bara en bråkdels sekund!
..."Jag står inte ut längre! .... Detta skulle minsann pappa upplevt fjorton gånger om dagen i några dagar så skulle vi sett vad han tyckte (hånleende vid blotta tanken!)!? ... Det måste vara något som är riktigt fel här!? .... A kommer ju aldrig någonsin att få några vänner (vilket inte vore så konstigt i så fall med en sådan ambivalent morsa! Stackars unge...)..." Och så vidare, och så vidare... :-)
Men - plötsligt genomgick sonen ännu en av sina Dr Jekyll- och Mr Hyde-förvandlingar och blev gó och glad och nu har de små liven lekt hur fint som helst i två timmar!
.... Och förresten - innan någon får för sig att ringa och anmäla mig någonstans, så vill jag bara meddela att T sov sött även om jag varit utanför dörren i sisådär en sex minuter och trettiosju sekunder! :-)
Och jajamensan - jag har faktiskt en "babyvakt" (bäst-i-test..!), så det finns ingen anledning till att hyperventilera eller få nervösa sammanbrott! :-)
I övrigt kan jag ju konstatera att ännu en "ledig förmiddag" resulterat i stress och frustration, efter att först ha sett ut som dränkta katter allesammans när vi hela högen gick ner till bussen imorse. Därefter hann jag och T hem och torktumla kläderna en sväng innan det var dags att trotsa regnet igen och gå till dagis.
Sen hann jag skriva ett par rader, innan jag åkte med äldsta syster yster till grannbyn och handlade lite mat samt hämtade posten och sen var det åter dags att gå till dagis för att hämta hem den lilla huliganen.
Och sedan, som jag ju varit inne på redan, efter att ha fått henne i sömn så bar det av efter nästa barn vid skolbussen...
Åh, vad det är skönt med lite lugn och ro och egentid när barnen är på dagis och skola.... :-)
Fortsättning lär följa... :-)
Kommentarer
Trackback
