Sorglig lördag...
Jag älskar mina djur!
Det finns ingenting jag inte gör, för att mina djur ska må och ha det bra.
Därför gör det också fruktansvärt ont, för att inte säga jävligt ont, när någonting händer
som gör att man tvingas ta det där beslutet som alla djurägare fasar inför...
För hur mycket ett djur än lider, så är det ändå ohyggligt svårt att stå där med sitt älskade djur,
och besluta huruvida det ska leva eller dö...!
Och just det beslutet tvingades jag idag göra för min älskade, fine, kloka och förståndiga skogskatt
- och åkte hem med en tom kattbur...
Jag vet att det var det bästa för honom, men det gör ändå så jävla ont! För att inte tala om hur tomt det är här hemma nu...
Min långhårige, underbare kattvän kommer inte att ligga hos mig i sängen mera. Han kommer inte att gå runt och småprata med mig om dagarna eller tillgivet hoppa upp i mitt knä när jag sitter vid tv:n eller datorn, och jag saknar honom något alldeles obeskrivligt mycket redan!
Men samtidigt är jag så tacksam för den tiden vi fått tillsammans och för all den tillgivenhet, värme och ovillkorliga kärlek som han skänkt mig. Du kommer för alltid att finnas i mitt hjärta "Putte" - du var en helt unik katt!
Detta innebär att jag inom loppet av två dagar, förlorat både min älskade katt OCH min efterlängtade häst...
Vissa dagar är jävligare än andra och idag är sannerligen en sådan dag! Jag brukar inte tycka synd om mig själv, men det är svårt att låta bli just nu.. Och med bara ett par dagar kvar till julafton, känner denna mamman inte särskilt mycket för julfirande!
Men men - jag får väl helt enkelt låta tårarna flöda fritt idag, sen är det dags att bita ihop och fixa julkalaset varken man vill eller ej! :-)
Till Putte: Sov gott min älskade vän - matte älskar Dig!
Till Spakur: Oavsett vad som händer, så har jag räddat Dig till livet och Du kommer alltid att vara MIN till både kropp och själ! Matte älskar Dig...!
//Anna
"Döden gör slut på ett liv men inte ett förhållande..."
Det finns ingenting jag inte gör, för att mina djur ska må och ha det bra.
Därför gör det också fruktansvärt ont, för att inte säga jävligt ont, när någonting händer
som gör att man tvingas ta det där beslutet som alla djurägare fasar inför...
För hur mycket ett djur än lider, så är det ändå ohyggligt svårt att stå där med sitt älskade djur,
och besluta huruvida det ska leva eller dö...!
Och just det beslutet tvingades jag idag göra för min älskade, fine, kloka och förståndiga skogskatt
- och åkte hem med en tom kattbur...
Jag vet att det var det bästa för honom, men det gör ändå så jävla ont! För att inte tala om hur tomt det är här hemma nu...
Min långhårige, underbare kattvän kommer inte att ligga hos mig i sängen mera. Han kommer inte att gå runt och småprata med mig om dagarna eller tillgivet hoppa upp i mitt knä när jag sitter vid tv:n eller datorn, och jag saknar honom något alldeles obeskrivligt mycket redan!
Men samtidigt är jag så tacksam för den tiden vi fått tillsammans och för all den tillgivenhet, värme och ovillkorliga kärlek som han skänkt mig. Du kommer för alltid att finnas i mitt hjärta "Putte" - du var en helt unik katt!
Detta innebär att jag inom loppet av två dagar, förlorat både min älskade katt OCH min efterlängtade häst...
Vissa dagar är jävligare än andra och idag är sannerligen en sådan dag! Jag brukar inte tycka synd om mig själv, men det är svårt att låta bli just nu.. Och med bara ett par dagar kvar till julafton, känner denna mamman inte särskilt mycket för julfirande!
Men men - jag får väl helt enkelt låta tårarna flöda fritt idag, sen är det dags att bita ihop och fixa julkalaset varken man vill eller ej! :-)
Till Putte: Sov gott min älskade vän - matte älskar Dig!
Till Spakur: Oavsett vad som händer, så har jag räddat Dig till livet och Du kommer alltid att vara MIN till både kropp och själ! Matte älskar Dig...!
//Anna
"Döden gör slut på ett liv men inte ett förhållande..."
Kommentarer
Postat av: SmulAnn
Stackars dig gumman! Inte roligt att tvingas ta såna beslut, men som sagt lidandet är värre. Man måste vara en klok person och kunna ta dessa svåra beslut!
Skickar kramar till dig och som jag skrev i min blogg skulle jag gärna stötta dig om vi fanns närmare varann!
Kram!
Postat av: Anonym
Hejsan Anna!Ja,det är sorgligt när man måste ta tuffa beslut.Och då gäller det att inte vara egoistisk utan att tänka på djurets bästa.
Jag har nog inte hängt med riktigt!Vad har hänt med hästen?Skulle inte han komma till dig nu i helgen?
Kram på dig och hoppas att ni får en fin jul/Marre
Postat av: Alina
Trevlig kväll! :)
Trackback
