Tillbaka i vardagen - med en smäll...
Jaha, nu är vi åter på svensk mark, efter en härlig och mycket varm vecka i Side (börjar uppdateringen av hela resan imorgon!).
Med övertrötta (läs "-jävliga") ungar och förkylningar lite till mans efter febrilt ac-användande, kändes det sådär vid hemresan kan jag väl säga.
Och när det dessutom kryddas med att jag fullständigt massakerade ena stortån timmarna innan hemresan, i min jakt efter de nya och dyra (och äkta!) Dior-brillorna (som inte återfanns NÅGONSTANS), samt som grädde på moset när vi väl klev in i egna hemmet med två resväskor fullproppade med smutstvätt, fick jag veta att min tvättmaskin pajjat ihop och det första vi nu fick göra var att kila iväg och tjacka en ny... Som om inte den senaste veckan var tillräckligt dyr som den var... Underbart!
.... Men - så fick jag igår ett annat besked....
Ett besked av den sorten, att allt som jag (vi) gått och gnällt om (typ pengar och materiella ting) plötsligt blir så futtigt och man skäms över sina klagomål...
En av de tjejer som slitit hårt med den hjälporganisation, genom vilken jag fick tag i min islandshäst, finns inte längre med oss...
Genom en fruktansvärt tragisk olycka, omkom hon i helgen och får därmed inte uppleva till exempel sin 30-årsdag som skulle ha infallit denna veckan...
Ibland är livet så fruktansvärt hårt och orättvist och det drabbar en när man minst anar det.
Därför vill jag än en gång påminna om att, så långt det är möjligt, vårda, uppskatta och leva i nuet!
Många kramar,
Anna
Tack Åsa, för det Du hann tillföra mig och mitt liv och för de djur Du har hjälpt! Jag kan bara föreställa mig hur Dina närmsta har det för tillfället... SÅ orättvist!
Med övertrötta (läs "-jävliga") ungar och förkylningar lite till mans efter febrilt ac-användande, kändes det sådär vid hemresan kan jag väl säga.
Och när det dessutom kryddas med att jag fullständigt massakerade ena stortån timmarna innan hemresan, i min jakt efter de nya och dyra (och äkta!) Dior-brillorna (som inte återfanns NÅGONSTANS), samt som grädde på moset när vi väl klev in i egna hemmet med två resväskor fullproppade med smutstvätt, fick jag veta att min tvättmaskin pajjat ihop och det första vi nu fick göra var att kila iväg och tjacka en ny... Som om inte den senaste veckan var tillräckligt dyr som den var... Underbart!
.... Men - så fick jag igår ett annat besked....
Ett besked av den sorten, att allt som jag (vi) gått och gnällt om (typ pengar och materiella ting) plötsligt blir så futtigt och man skäms över sina klagomål...
En av de tjejer som slitit hårt med den hjälporganisation, genom vilken jag fick tag i min islandshäst, finns inte längre med oss...
Genom en fruktansvärt tragisk olycka, omkom hon i helgen och får därmed inte uppleva till exempel sin 30-årsdag som skulle ha infallit denna veckan...
Ibland är livet så fruktansvärt hårt och orättvist och det drabbar en när man minst anar det.
Därför vill jag än en gång påminna om att, så långt det är möjligt, vårda, uppskatta och leva i nuet!
Många kramar,
Anna
Tack Åsa, för det Du hann tillföra mig och mitt liv och för de djur Du har hjälpt! Jag kan bara föreställa mig hur Dina närmsta har det för tillfället... SÅ orättvist!
Kommentarer
Trackback
