31 maj..
Klockan är halvsex...
Och ALLA är vakna. Ja, det vill säga alla - utom gubben, katten och resten av byn...
Kvartisex sitter en hålögd morsa, med sedvanlig huvudvärk och svidande ögon efter den tredje natten med rejäl sömnbrist eftersom båda barnen haft den dåliga smaken att bli sjuka - mitt i värsta sommaren! - och håller kaffekoppen i ett krampaktigt grepp som om hela livet vilar på dess existens, och lyssnar på sina supervakna, oförskämt pigga och högljutt pladdrande ungar, som då och då tjuter till av förtjusning - de är redan i full färd med att måla med vattenfärger...
På papper, bord, sig själva - och jaha, där åkte ännu ett glas missfärgat vatten i golvet!
Tio-i-sex har jag dessutom hunnit bli hjälte, iförd den föga smickrande lilla "nattdressen" bestående av linne och shorts (men jag behövde ju knappast oroa mig - ingen normal människa i grannskapet är uppe denna tid en lördagmorgon!), då jag inför mina storögda barn med säkra steg kliver ut och räddar den lilla gråsparvsungen som nyss dånade in i köksfönstret. Den lilla kraken sitter alldeles stilla på plattorna nedanför fönstret och jag kan inte låta bli att undra om den är mest chockad över sitt störtdyk eller den skräckinjagande uppenbarelse jag är denna arla lördagsmorgon...
Hursomhelst - jag tog det lilla livet och bar in i lite skyddande buskage, där den förhoppningsvis kan återhämta sig, skyddad ifrån katternas lustfyllda käftar och det är inte utan att jag känner mig lite nöjd som den djurvän jag är, när jag ser på barnen hur snäll och duktig de tyckte att mamma nyss var!
Klockan halvsju står vattenfärgerna övergivna kvar på köksbordet tillsammans med de konstverk som hann tillverkas (mestadels med hjälp av fingrarna förstås!).
Jag har hunnit hälla i mig imponerande mycket kaffe (dock utan någon vidare effekt), barnen har hunnit bråka i flera omgångar, Mora Träsk skränar ännu en gång från tv:n och huvudvärken förvärras betydligt, T är redan så trött att hon vill gå och sova igen och jag kan inte låta bli att stilla undra...;
Den där semestern som väntar om precis tre veckor - hur vilosam och fröjdefull kommer den egentligen att bli?!
Men det är klart - ska jag gå upp med ungarna klockan fem om morgnarna även då, så lär ju både jag och barnen att vara redo att sova för natten typ vid sju om kvällarna, och då blir ju åtminstone vi utvilade - eller...??!
Suck... Ja, det där med att "fånga dagen" har definitivt fått en ny och nästan löjlig innebörd.. :-) !
Kram,
Anna.
Hallå halv galna familjen!
Semester kan man inte kalla det här heller,tyvärr.
Men egentligen,varför ska man tro att det ska bli annorlunda för att man är borta??
Men man vill ju sååå gärna tro och hoppas att det ska vara så. Vi har nu redan börjat att "bäva" för flygresan hem!Vår buss till flyget går härifrån 04.15 !! Visst,hallååå..
I dag fick vi barnen i säng "tidigt" 22.00 .
Måste bara berätta att Magnus lilla,lilla bebis vill redan komma ut! 4 veckor för tidigt..Kanske är jag faster i morgon!
Sov gott med kramar från en annan halv galen familj ;-))
Jag skulle vilja råda dig till att skriva en bok. Det finns säkert många småbarnsmammor som skulle känna igen sig i dina "roliga" berättelser. Gör det! Skicka in ett manus, eller vad det heter, och prova lyckan!
