Var tacksam!
Jag läser, begrundar och berörs...
Jag skrattar, gråter och beundrar...
Hon är så stark, så modig och så levnadsglad
- men samtidigt så sjuk...
Och ändå orkar hon dela med sig till alla oss andra,
av sina tankar och funderingar, sin ångest och vånda,
om stort och om smått - allt ifrån cellgifter till småbarnsträsk.
Och jag inser att jag inte har rätt att klaga på någonting över huvud taget!
Visst, jag har jävligt ont många gånger, och ja - jag blir både frustrerad och
förbaskad när jag inser mina begränsningar vad gäller synen. Och det vore
en underdrift att säga att det är lätt att få vardagen att flyta på smärtfritt, när man
har en 6-åring med ADHD...
Men so what?! Vi lever och mår bra och är (åtminstone här och nu) friska!
Och jag påminns om hur viktig hälsan är - utan den är ju faktiskt inte livet
värt mycket. För vad är väl mina (och många andras) krämpor, i jämförelse
med att leva med döden ständigt närvarande - att inte veta om man lever nästa
vecka, nästa månad eller så pass länge att man får se sina barn börja skolan
och bli vuxna?!
Jag lider verkligen med Charlotte och alla andra som går denna hårda kamp
mot den jävligaste sjukdomen av alla! Och med hjälp av hennes ord och erfarenheter
påminns jag om vad som verkligen är viktigt och betyder något här i livet och jag
känner mig oerhört ödmjuk och tacksam för den andra chans som jag fått till livet
- och jag gråter en skvätt för alla dom som inte har samma tur som jag...
Läs Charlottes blogg här!
"Livet har ingen annan mening än den vi ger det."
Jag skrattar, gråter och beundrar...
Hon är så stark, så modig och så levnadsglad
- men samtidigt så sjuk...
Och ändå orkar hon dela med sig till alla oss andra,
av sina tankar och funderingar, sin ångest och vånda,
om stort och om smått - allt ifrån cellgifter till småbarnsträsk.
Och jag inser att jag inte har rätt att klaga på någonting över huvud taget!
Visst, jag har jävligt ont många gånger, och ja - jag blir både frustrerad och
förbaskad när jag inser mina begränsningar vad gäller synen. Och det vore
en underdrift att säga att det är lätt att få vardagen att flyta på smärtfritt, när man
har en 6-åring med ADHD...
Men so what?! Vi lever och mår bra och är (åtminstone här och nu) friska!
Och jag påminns om hur viktig hälsan är - utan den är ju faktiskt inte livet
värt mycket. För vad är väl mina (och många andras) krämpor, i jämförelse
med att leva med döden ständigt närvarande - att inte veta om man lever nästa
vecka, nästa månad eller så pass länge att man får se sina barn börja skolan
och bli vuxna?!
Jag lider verkligen med Charlotte och alla andra som går denna hårda kamp
mot den jävligaste sjukdomen av alla! Och med hjälp av hennes ord och erfarenheter
påminns jag om vad som verkligen är viktigt och betyder något här i livet och jag
känner mig oerhört ödmjuk och tacksam för den andra chans som jag fått till livet
- och jag gråter en skvätt för alla dom som inte har samma tur som jag...
Läs Charlottes blogg här!
"Livet har ingen annan mening än den vi ger det."
Kommentarer
Postat av: Daniel
Det är så lätt att ta lyckan & livet för givet!
Vackert å sann inlägg!!
Postat av: Anonym
ååh, vill du också bli lika gladsom jag blev när jag upptckte denna sida ? shit man får gratis presentkort på ungefär bara 2 veckor. om du går medlem på länken här nere så ger jag dej 50 poäng extra ! :D http://www.gratismode.se/?c=14496
Postat av: Maria
Du skriver väldigt bra. Men visst får man klaga, även om det finns såna som har det värre. Jag är själv inne o läser vimmelmammans blogg dagligen och berörs väldigt mycket av henne, hon lever i min värsta mardröm. Kram
Trackback
