:)

Plötsligt slår det mig...
Jag mår så mycket bättre!
Och visst - bihåleinflammationen har börjat släppa,
jag har även försökt ta mig själv i kragen
och det har dessutom varit några riktigt hyfsade - ja, faktiskt riktigt bra! - dagar sett till A (och
även övriga familjemedlemmar) och de dagliga berg- och dalbanorna.
Jag har min ridning att se fram emot varje vecka och förhoppningsvis kommer
snart min "islänning" hem till Sverige (äntligen)
och jag försöker verkligen skapa mig en framtid...
Men - det går inte heller att bortse ifrån det faktum,
att jag sedan en vecka tillbaka också åter äter "lyckopiller".
Jag tycker själv att just det ordet är slitet och klingar falskt,
men oavsett vad man kallar dessa antidepressiva mediciner för,
så kan  de verkligen göra skillnad.
Tack vare dom, så lyckades jag för många år sedan hitta kraften att
ta mig ur ett mycket destruktivt förhållande,
och just idag känner jag mig återigen mycket ödmjuk och tacksam inför den
positiva effekten som medicinen har på mig och mitt liv!
För just nu så mår jag betydligt bättre och känner att jag har styrkan och orken
att klara vardagen bättre och därmed också vara en betydligt bättre sambo och
inte minst mamma! :-)

Ha en underbar dag!
Kramar,
Anna

En del väntar på att de ska se ljuset i tunneln
- varför inte ta ett kliv framåt och tända det där jävla ljuset själv?! :-)








Kommentarer
Postat av: Marie

"Lyckopiller" har jag också, har ätit dom 1½ år nu. Och visst är det gott att dom finns. Och jag tycker vi tar och tänder det där jävla ljuset själva, för ingen annan kommer göra det! ;-) Kramar

2008-10-01 @ 18:50:44
URL: http://blogg.aftonbladet.se/25875
Postat av: SmulAnn

Tack för dina svar! Jag är inne och läser hos dig med men orkar inte alltid kommentera, jag har dock mina favoriter som jag följer, de flesta handlar om neuropsykiatriska grejer. Skönt att du mår bättre av medicinen, det är bra att det finns. Jag måste nog själv snart börja med nåt jag sover såå dåligt och det börjar ta ut sin rätt...Jag har haft sömnstörningar mer eller mindre sen min 19-åring var barn och inte sov om nätterna, där grundlades min usla sömn, jag sover sällan mer än sex timmar och ibland knappt det och på det ska jag orka heltidsjobba, orka med massa barn, hushållsarbete, egen träning osv...

Kram

2008-10-01 @ 19:28:28
URL: http://blogg.aftonbladet.se/25248

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0