...
God morgon!!!
....Eller...??!
Ja, det hoppas jag det är för er andras del - själv kan jag inte direkt påstå att jag tycker denna arla morgon är särskilt "god"...
Inte heller kan jag skryta med att känna mig ens i närheten av utsövd och man skulle nog helt enkelt kunna uttrycka det som att jag vaknat på fel sida...
Varför? Av två stycken lika irriterande och brännj-a, som söta och underbara, skäl...
Efter att ha lagt båda barnen igårkväll, somnade jag även själv - antagligen som en direkt följd av diverse bacillusker och mediciner i kroppen och så kan ju även dublettsjungandet av till exempel "Trollmor, Bä bä, Blinka lilla stjärna" och typ tio visor till, ha haft med saken att göra!
Efter att ha hunnit sova typ 1,5 timme, så skar fröken Mistlurs stämma genom tystnaden. Och med en huvudvärk som gjorde mig svimfärdig famlade jag mig fram till köket efter migränmediciner och välling och tröstade mig med att T säkert skulle somna om snabbt när hon väl ätit lite, eftersom hon inte druckit en droppe innan hon lade sig tidigare på kvällen.
....Men tji fick jag! Med ögon stora som tefat, totalt ointresserad av vällingen och en röstnivå som kunnat väcka döda, så insåg jag ganska snabbt att den lilla damen inte hade planer på att somna inom den närmsta framtiden.... Suck!
Så under protest placerades hon åter i sin säng.
Knappt hade jag hunnit somna om, förrän det var dags igen! Måttligt road släpade jag mig åter upp ur sängen och styrde tunga steg mot T:s rum... Och så upprepades proceduren fram till klockan tre inatt och då var inte denna mamman särskilt sympatisk längre. Trött och uppgiven kapitulerade jag och lade slutligen även T i min säng, efter att ha konstaterat att hon fått hög feber.
Denna gång somnade hon snällt, emedan A högljutt protesterade mot detta ovälkomna intrång på "hans domäner" och de sista två timmarna av denna långa natt, låg jag sömnlös allra ytterst på sängkanten (helt otroligt så stor plats två små troll kan ta!?), som är allt utom mjuk eftersom det är en mässingsram...
Och när de små liven vid halvsextiden imorse deklarerade att de ville gå upp, så var det en hålögd och nästintill apatisk morsa som motvilligt kravlade sig ur sängen och hasade sig in i tv-rummet för att invänta att barnprogrammen skulle ta sin början...
Och jag konstaterade tyst för mig själv att jag nog är rätt nöjd med "bara" två barn ändå... :-)
....Eller...??!
Ja, det hoppas jag det är för er andras del - själv kan jag inte direkt påstå att jag tycker denna arla morgon är särskilt "god"...
Inte heller kan jag skryta med att känna mig ens i närheten av utsövd och man skulle nog helt enkelt kunna uttrycka det som att jag vaknat på fel sida...
Varför? Av två stycken lika irriterande och brännj-a, som söta och underbara, skäl...
Efter att ha lagt båda barnen igårkväll, somnade jag även själv - antagligen som en direkt följd av diverse bacillusker och mediciner i kroppen och så kan ju även dublettsjungandet av till exempel "Trollmor, Bä bä, Blinka lilla stjärna" och typ tio visor till, ha haft med saken att göra!
Efter att ha hunnit sova typ 1,5 timme, så skar fröken Mistlurs stämma genom tystnaden. Och med en huvudvärk som gjorde mig svimfärdig famlade jag mig fram till köket efter migränmediciner och välling och tröstade mig med att T säkert skulle somna om snabbt när hon väl ätit lite, eftersom hon inte druckit en droppe innan hon lade sig tidigare på kvällen.
....Men tji fick jag! Med ögon stora som tefat, totalt ointresserad av vällingen och en röstnivå som kunnat väcka döda, så insåg jag ganska snabbt att den lilla damen inte hade planer på att somna inom den närmsta framtiden.... Suck!
Så under protest placerades hon åter i sin säng.
Knappt hade jag hunnit somna om, förrän det var dags igen! Måttligt road släpade jag mig åter upp ur sängen och styrde tunga steg mot T:s rum... Och så upprepades proceduren fram till klockan tre inatt och då var inte denna mamman särskilt sympatisk längre. Trött och uppgiven kapitulerade jag och lade slutligen även T i min säng, efter att ha konstaterat att hon fått hög feber.
Denna gång somnade hon snällt, emedan A högljutt protesterade mot detta ovälkomna intrång på "hans domäner" och de sista två timmarna av denna långa natt, låg jag sömnlös allra ytterst på sängkanten (helt otroligt så stor plats två små troll kan ta!?), som är allt utom mjuk eftersom det är en mässingsram...
Och när de små liven vid halvsextiden imorse deklarerade att de ville gå upp, så var det en hålögd och nästintill apatisk morsa som motvilligt kravlade sig ur sängen och hasade sig in i tv-rummet för att invänta att barnprogrammen skulle ta sin början...
Och jag konstaterade tyst för mig själv att jag nog är rätt nöjd med "bara" två barn ändå... :-)
Kommentarer
Trackback
