Man behöver någon som drar upp en...
- för ibland är det ta mig fan inte lätt att vara mamma / pappa...!
Och gudarna vet att jag älskar mina barn mer än något annat
- men just nu känns det som att orken och energin och mamma-självförtroendet är typ slut,
och det är alldeles för många konflikter...
Och mamman känner sig nästintill värdelös och nere...
Då är det ju för väl att det finns - än en gång! - folk omkring mig,
som bryr sig, älskar och stöttar
- och inte minst, ger råd och kommentarer.. :-)
Och visst är det så, att man som förälder alltid tycker man kunde gjort annorlunda!?
... "Man tappar självförtroendet, men försök tro på Dig själv och Din förmåga
- Du har den, det vet både Du och jag!
.. Man behöver någon som drar upp en när man tror man ska sjunka.."
Och det gjorde Du idag! :-)
"DU" - som skrev dessa ord till mig ikväll,
när jag som allra mest behövde dom..:
Jag älskar Dig och är SÅ tacksam över att Du finns!
Kärlek!
//Anna
skulle själv behöva någon som drar upp mig idag-är med näsan knappt över vattenytan. just idag känns livet som om man hittat hålet på luftmadrassen, man har lagat det så gott man har kunnat (kanske inte efter konstens alla regler, men ändå), pupmpat upp den glad och stolt, lagt sig att sova på den bara för att vakna mitt i natten och konstatera att luften är halvvägs ute-igen. och du orkar inte leta efter det nya läckaget utan låter luften försvinna sakta, och försöker sedan stå ut med de krämpor du får av att ligga direkt på kalla marken. ja så känns livet just idag. kanske är det lite annorlunda imorgon. jag hoppas och tror det. kram
kikar bara in och önskar dig en trevlig helg gumman..
Jag är ensam i kväll..
Orkade inte ha nils hemma, känner mig hemsk men han kör slut på en just nu.
Tycket så synd om honom..
kramar om
Kikar in & önskar dig en trevlig lördag, jag själv tillbringar den på jobbet.
Kramar om
Skönt att ha någon som stöttar! Det behövs i denna vardag! Så känner vi alla. Det är inte mänskligt att orka alltid utan man måste erkänna att det ÄR jobbigt...
Kram!
Nä ibland är det inte lätt att vara mamma. För tillfället är ju otroligt trött på barnens alla bråk. Man känner sig hemsk som förälder när man bara skriker och tjatar. Men nu är barnen 10 och 8 år. Känns som de borde förstå vad man säger utan att behöva bli arg. Men icke :(
De har varit ledig från skolan 3 månader snart. Känner att allas tålamod börjar ta slut.
Tråkig avslutning på sommaren. men så är det väl ibland.
Men man mår inte bra av att vara så irriterad på barnen. Det blir en ond cirkel. Ska försöka ta oss ur den innan veckan är slut.
Många kramar från en mamma till en annan ;)
