Andas ut..
Faran är över - åtminstone för tillfället! :-)
För naturligtvis kan ingen av oss längre blunda för allvaret i mor´s sjukdom, men just nu är det på bättringsvägen och förhoppningsvis kommer det att förbli så länge än!
Dock hindrar det inte tankarna från att flyga fritt...
Och faktum är att - med risk för att Ni sätter något i halsen nu! - jag häromkvällen satt och såg "Bonde söker fru - bröllopet" på TV4.... Och jag grät... :-) Haha, jodå det är sant! Jag vet, jag är patetisk..! :-)
Men hursomhelst - jag tittade och tårarna började stilla rinna nedför kinderna...
Och jag grät inte på grund av dom och deras lilla kärlekssaga egentligen, utan därför att när jag hörde brudens lycksaliga uttalanden om kärlek och sagobröllop och insåg att jag aldrig kommer att få uppleva den känslan, så gjorde det ont... Men återigen, så smärtade det inte mest för min egen skull, utan för mina föräldrars...
För med all sannolikhet så kommer de aldrig att få se sin yngsta dotter gifta sig.
Å andra sidan så har de sett mig klara av andra hinder och svårigheter längs vägen och känner sig nog numera ganska övertygade om (ja, det vill säga så "övertygad" som man nu kan känna sig som förälder..!) att jag på ren vilja fixar det mesta :-).
De har sett mig flytta runt likt en osalig ande, men dessutom har jag skaffat mig otroliga erfarenheter längs vägen (på gott och ont!) - jag har varit utomlands en tid och utbildat mig och bott på andra ställen i Sverige under flera år.
Och inte minst så har de sett mig överleva och komma vidare efter en svår olycka, sett hur jag tog mig genom sviterna efter den (med deras och övriga familjemedlemmars och vänners stöd!).
De har kunnat glädjas över min viljestyrka (hm - nåja, den har dom förmodligen inte alltid sett som något positivt!) att fixa allting och inte minst så har de glatts ikapp med mig när mina egna små mirakel föddes - något som varken dom eller jag själv trodde ens var möjligt för åtta år
sedan.. :-)
Så faktum är, att jag tror inte mina föräldrar grämer sig särskilt mycket över att jag inte gått och gift mig - de är nog "ganska" nöjda med att jag över huvud taget lever, över att jag har ett riktigt skapligt liv och att jag har lyckats tillföra två underbara barn till deras barnbarns-flock! :-)
Kärlek!
//Anna
Hejsan!
skönt att ni kan andas ut nu...hm gaddningar hehe ja, du...jag tycker du kan göra en ängel som ligger på ett moln och skriver på ett papper med en sådan gammal fjäderpenna orden "tro, hopp och kärlek" det är min ide på gaddning till dig och sätt den på skuldran, ganska så stor hihi
Kram Mia-Marie
Ge inte upp moster. Jag tror att du lixom dina 2 systrar kommer gå fram mot altaret. :)I en kyrka fylld med människor som älskar dig, en kyrka fylld med människor med tårar i ögonen och framför allt så kommer jag sitta där och mima till dig - Vad var det jag sa? ;)KRAM
Du har fått en liten utmaning av mig//C
Håller med Sara
Bjud mej på bröllop sen!
Haha.. :-)
Tack älskade fina Sara och kära Daniel för Era kommentarer! :-)
Och jag lovar - OM jag någonsin, mot all förmodan :-), pallrar mig iväg till prästen så är Ni självklara gäster!
All kärlek!!
//Anna
