Syskonkärlek.. :-)
kände jag att jag var "tvungen" att skriva några rader om och hedra det förhållande som jag och mina systrar har till varandra. :-)
För det är ju inte alla förunnat att ha några syskon över huvud taget.
Och det är heller inte alla dom som faktiskt har syskon, som är förunnade att ha en så nära och bra relation
som jag och mina systrar har.
Mina systrar är inte enbart mina systrar,
utan även mina bästa vänner
och de representerar en stor del av all support och kärlek jag omges av.
Oavsett vad som händer i våra liv,
så kan vi alltid vända oss till varandra.
Men eftersom det skiljer sig lite i ålder på oss tre systrar ( jag yngst och därefter 7 respektive 8 år),
så kände jag mig många gånger ändå ensam som barn..
Ja, Ni kan ju själv föreställa Er scenariot;
Jag, typ 7 år och vetgirig och retlig som sjutton,
och mina systrar typ 14 respektive 15 år...
Självklart stod jag inte särskilt högt i kurs när jag ville komma in till dom och deras kompisar,
när de typ satt och tjuvrökte... Hahaha! :-)
Men - i takt med att jag blev äldre,
så utvecklades också vårt förhållande till varandra.
Från den typen av syskonkärlek som mina barn just nu besitter (kiv och bråk, och tandgnisslan),
till en mycket nära och djup vänskap, med ömsesidig kärlek och respekt.
Och jag är SÅ tacksam för mina älskade systrar
- vet inte vad jag tagit mig till utan dom?!
För vad som än händer,
på gott och ont, glädje eller sorg,
så finns de alltid där och ställer upp.
De lyssnar, de stöttar,
de tröstar och peppar,
ger goda råd, värme och omsorg
- och aldrig någonsin dömer dom...
Jag önskar verkligen att alla fick uppleva hur det är att ha en så fin och unik relation med sina syskon!
- så fattigt mitt liv skulle varit utan mina systrar!
Så - tack för att NI finns,
för allt Ni är och gör,
kära Gittan och Annika
- jag älskar Er!
Kärlek!
//Anna
"Min enda längtan nu och här,
älska mig för den jag är..."
Haha.. :-)
Ja, Ni ser ju själva hur roligt vi verkar ha i varandras sällskap! .:-)
"En syster är en person som sträcker sig efter Din hand
och rör Ditt hjärta..."
åh så underbart..
Jag och min famij har aldrig haft bra kontakt..
Mest tråkigt för barnen..
Avundas dom som har stora familjen och gör saker tillsammans..
Just helgdagar är jobbig, vi sitter ofta bara själv då..
Vill ha en familj/syskon som finns där, som stöttar och peppar men så är det inte hos oss..
Mamma har aldrig varit kärleksfull mot oss, aldrig visat såna känslor..
Träffar knappt sina barnbarn, sitter hemma och tycker synd om sig:)
Förlåt för att jag beklagade mig..oops..
Tänker på dig ofta ofta...
Nu ska jag städa barnens rum och kasta dom i säng..
Så glad jag blir att läsa detta :-) att de finns de som är lyckligt lottade med så fina band som ni har!!grattis till det!!härligt att du tar tillvara på det åxå!!
Jag får väl förlita mig på kommande liv ( ha ha) ..att jag får en hel syskonskara såsom du beskriver det..skämt å sido..jag får just nu snylta lite bitar här och där ifrån nära och kära som bitvis kan fylla det tomrum som faktiskt finns då jag inga syskon har..men det blir iaf inte samma sak..Ändå beklagar jag mig inte.. Har en kusin som känns med som en lillebror och vi umgås nära för att vara kusiner..bor 20 mil ifrån, men ses ändå 2-3 ggr på ett år och bor kvar en natt eller två..Han är 4 år yngre än mig och har en underbar fru som jag stortrivs med åxå..deras barn är något yngre än mina men killarna leker bra ihop ändå..
Trevlig helg!!
KRAMIS
Vilka fina ord, anna. Tack för dem. precis som du uttrycker det, så betyder mina systrar väldigt mycket oxå för mig. Vi har delat en hel barndom och våra liv hittills tillsammans, på gott och ont. Vi vet varför vi är som vi är , haha! Kan förstå att du stundtals känt, och kanske fortfaranade känner, dig lite utanför mig och storasyster, men det är inte så konstigt. Hon och jag har "nästan" gått i samma klass, haft samma vänner (ibland samma pojkvänner haha!) och umgåtts på ett annat sätt genom åren än vad du och jag har gjort. men jag tycker att du vuxit ifatt oss bra, minsann! Sedan du stadgade dig med barn och man (numera endast barn, som vi känner till) så delar även vi samma bekymmer, frågor, samtalsämnen på ett annat sätt än när du partade och vi satt hemma och kokte välling!! Vi började ju lite tidigare än vad du gjorde, också på gott och ont! Ha en skön vecka. Kram
Hej Anna!
Äntligen har jag hittat hit till dig efter mycket letande. Träffade dig på Galan och tyckte du var helt enastående.
Härligt med så bra kontakt med familjen. Jag har en bror som betyder allt i världen för mig.
Ha en underbar helg!
Kramar Rebecca
Jag blir så glad när jag läser det här men ge oss ett litet råd. Jag är yngst av 6 syskon, har 2 storasystrar och den yngsta storasystern är 5 år äldre än mig. Vi växte upp tilsammans på en mindre gård i mellansverige, vi börjar båda två närma oss 60årsåldern, vi älskar varandra väldigt starkt.
Vi har båda gift oss och fått varsina 2 barn som nu är vuxna och syrran har tom barnbarn. Vi har varit på nån resa hon och jag, nej naturligtvis har vår religiösa uppfostran inte lett till nån incest för hon är ju faktiskt kvinna och biologisk syster. Men nu , ja jag är skild och hon är kvar i äkteskapet. Den senaste tiden har en svartsjuka utbrutit från släktingar vilket lett till att vi är bevakade till 100 %. Vi är förbjudna att prata med varandra i telefon, det kommer ett syskon direkt dom få gånger vi träffas. Antagligen sänder vi omedvetna signaler till varandra som omgivningen blir svarsjuk på.
Jag kanske inte behöver ett råd, men bara visa att syskonkärlek kan vara så stark att den kan verka ondare än olycklig.
