Tunga tankar
även om det kanske inte är så upplyftande.. :-)
Okej...
Om det finns någon som ansett att jag verkat ta "lätt" på separationen och flytten och verkat "för glad", så kan jag meddela att jag nu gått rakt in i väggen...
För det är väl antagligen så av ett skäl, att man orkar och "håller skenet uppe" framför allt för barnens skull och därför åsidosätter sina egna känslor.
Men nu, när det mesta är mer eller mindre på plats och allt det "stora" är fixat - då hann verkligheten ikapp mig också..!
Och jag är inte överraskad, har typ bara väntat på en reaktion. Däremot hade jag i mitt kontrollstyrda huvud tänkt mig att jag skulle kunna styra tankarna och känslorna... Och på det viset blev jag helt tagen på sängen!
För jag hade definitivt inte kalkylerat med att må såhär dåligt när jag dessutom har barnen. Nej, enligt mitt "schema" får jag bara unna mig lyxen av att lipa, deppa och sura på de tider som inte barnen är hemma... :-) HAHAHA..! Fungerar det inte så?!
På flera sätt anser jag mig ha lärt mig ganska mycket på min resa genom livet och trodde mig numera kunna behärska och kontrollera mina känslor... Så fel jag hade! :-)
Nu har jag ju förvisso (och som tur är!) inte separerat med barn förut, med allt vad det innebär...
Men oavsett, så avskyr jag den sorg, sårbarhet, saknad och känsla av ensamhet som jag just nu känner och upplever! Det är liksom inte jag!?
Jag är van vid att se ljust på saker och ting och vara tacksam för livet och det jag har och får
- och jag har liksom inte tid till att vara ledsen och nere och deppad..! Livet är för kort för det!
Vilken tur att "..imorgon är en annan dag"..! :-)
Kärlek!
//Anna
"Var och en måste söka sin talang.
Ju bättre man förstår sig själv,
desto bättre förstår man världen." (P Coelho)
hej anna
vad fint du skriver här
hoppas allt bra m dig
det va 100årsedan vi prata juh
kram ryssen
Ush...vännen!
VET precis HUR du känner just nu. Jag e "så glad" att jag kommit en bra bit på min egen väg nu. Det e tufft och super jobbigt,och det tar sin lilla tid att gå igenom.Men det måste det få göra!Det finns inga genvägar förbi detta "lilla helvete". Mina tankar e hos dig/er ofta ,ofta..Plinga om du vill prata,gråta,skratta tillsammans med mig!
Många goa kramar till dig,Pilla
Hej
Det är ju inte alltid lätt att styra när man ska må dåligt, det kommer när man minst anar det.
Ibland måste man få ta sig tiden att vara ledsen, det kommer annars ifatt en när man minst anar det. Jag hade det så i höstas när min pappa dog. Fick "lägga sorgen" åt sidan, vilket var riktigt tufft. Det gör ju också att jag helt plötsligt kan komma på mig själv med att gråta över pappa och det vi upplevde mitt i något helt annat. Sorgen, som jag la åt sidan, sipprar liksom ut.
En stor kram till dig.
Wojtan
