Förlåtelse..
Jag gör mig av med allt som gör ont,
som ger smärta, ångest, sorg,
bitterhet eller ilska...
Jag kan inte tillåta att jag själv, mina barn och mitt liv förmörkas och nedtrycks av skuggor från det förflutna.
Och därför måste jag också förlåta mig själv för alla fel jag gjort och misstag jag begått, och inse att det är det som gör mig mänsklig.
Att jag faktiskt duger som jag är, att jag inte måste bevisa mig eller ha bekräftelse - att jag är värd något, värd att älskas, precis som den jag är.
Det innebär dessutom att jag måste förlåta även andra för gamla oförrätter i allmänhet, och puckot som körde mc:n vid olyckan i synnerhet...
När jag lyssnat på Mia Törnblom och hört henne betona vikten av att förlåta, hur hemskt det än är, så har jag ärligt talat nästan hånskrattat och tyckt att det varit fullständigt befängt - för hur fan förlåter man vissa och riktigt grova saker??!
Men - nu inser jag hur rätt hon har.
För sin egen sinnesfrid måste man nog förlåta, om inte själv agerandet så åtminstone skeendet
- det har hänt och det går inte att ändra på.
Och för att kunna och orka gå vidare måste man någonstans på något sätt förlåta och acceptera, för att kunna gå vidare
- om inte annat så för sin egen skull.
Och den gamla ramsan dyker plötsligt upp i mitt huvud;
"Lär Dig livets stora gåta,
älska, glömma och förlåta..."
Att älska är den enkla biten... :-)
Att glömma kan vara en omöjlighet...
Men att förlåta kan nog vara det svåraste av allt...
Kärlek!
//Anna
som ger smärta, ångest, sorg,
bitterhet eller ilska...
Jag kan inte tillåta att jag själv, mina barn och mitt liv förmörkas och nedtrycks av skuggor från det förflutna.
Och därför måste jag också förlåta mig själv för alla fel jag gjort och misstag jag begått, och inse att det är det som gör mig mänsklig.
Att jag faktiskt duger som jag är, att jag inte måste bevisa mig eller ha bekräftelse - att jag är värd något, värd att älskas, precis som den jag är.
Det innebär dessutom att jag måste förlåta även andra för gamla oförrätter i allmänhet, och puckot som körde mc:n vid olyckan i synnerhet...
När jag lyssnat på Mia Törnblom och hört henne betona vikten av att förlåta, hur hemskt det än är, så har jag ärligt talat nästan hånskrattat och tyckt att det varit fullständigt befängt - för hur fan förlåter man vissa och riktigt grova saker??!
Men - nu inser jag hur rätt hon har.
För sin egen sinnesfrid måste man nog förlåta, om inte själv agerandet så åtminstone skeendet
- det har hänt och det går inte att ändra på.
Och för att kunna och orka gå vidare måste man någonstans på något sätt förlåta och acceptera, för att kunna gå vidare
- om inte annat så för sin egen skull.
Och den gamla ramsan dyker plötsligt upp i mitt huvud;
"Lär Dig livets stora gåta,
älska, glömma och förlåta..."
Att älska är den enkla biten... :-)
Att glömma kan vara en omöjlighet...
Men att förlåta kan nog vara det svåraste av allt...
Kärlek!
//Anna
Kommentarer
Postat av: carola
önskar man hade Anna här nu..
Kanske få svar på mina frågor...
Livet är upp och ned vänt..Det gör så ont att leva..
Postat av: Carma ♥
SV: Varsågod =)
Ha en toppen vecka!
Kram
Postat av: Ingela la la
Visst är det så att man måste förlåta men det är nog som du säger den svåraste biten... men man kan ju inte gå och älta och vara bitter om man vill gå vidare med sitt liv och leva det fullt ut så bra man bara kan... Nu är ju såna här saker väldigt lätta att sitta och skriva och jag VET att det inte är så lätt att genomföra, men du verkar ju vara en god bit på väg... Undrar om jag skulle klara det, jag är inte så säker..
Ha en bra dag!
Kram Ingela
Trackback
