Tacksam - för livet och kärleken!
Efter ännu en sömnlös natt, på grund av kinkiga barn samt egna mardrömmar och smärtor,
sprudlade jag väl inte direkt av positiv energi när barnen i sedvanlig ordning lade in turbon i arla morgonstund...
Och därför kände jag att det var läge att ta en funderare över allt det som faktiskt är bra i mitt liv och hur mycket jag har att vara tacksam över.
Och först och främst och alldeles självklart,
är jag så tacksam över att l e v a ! Över att min tid inte var ute och att jag numera lever ett på många sätt rikare liv - jag älskar livet! :-)
Lika glasklart, är jag förstås överlycklig och otroligt tacksam över mina två fantastiska, förfärliga, underbara och hyperaktiva huliganer - de har verkligen berikat mitt liv!
Ja, tänker man efter så finns det så ortoligt myhcket positivt att vara glad och tacksam över - jag har ett fint hem, jag klara mig ekonomiskt trots min situation, jag har fantastiska, omtänksamma och hjälpsamma vänner och familjemedlemmar.. Och att solen dessutom lyser och värmer mitt i september, känns både härligt och gör förhoppningsvis att hösten inte blir fullt så lång som den annars kan vara. Ja, listan kan absolut göras lång! :-)
Sist men inte minst...
För störst av allt är ju som bekant K ä r l e k e n ! :-)
Och jag är så oerhört lycklig och tacksam över all kärlek jag omges av - för den kärlek jag ger,
men framför allt för den kärlek jag får tillbaks!
Dessutom känns det fantastiskt att få känna och uppleva kärleken som finns mellan man och kvinna igen
- känslor som jag för inte så länge sedan trodde jag inte skulle få uppleva igen, eller att jag ens hade förmågan att känna på det viset för någon längre..
Som tur är ville ödet annorlunda och jag är så glad över den glädje, styrka och kärlek jag numera hyser! :-)
Lev och älska som om morgondagen inte skulle komma!
Kärlek!
//Anna
ja man behöver gå igenom vad man är tacksam för trots livet känns hopplöst.
För det finns ju som du skriver massa saker..
Hoppas du får en härlig söndag.
Vi ska på hästkurs med Agnes, jag blir så lugn i stallet.
massor av kramar
Så härligt att du kan känna så inför livet :-)
Tror att vår väg är utstakad och ibland är det inte meningen att vi skall försvinna..Själva händelsen att vi faktiskt höll på att stryka med ger oss en ny puff i livet och åt ett annat håll som vi annars inte hade valt att gå..Är väl att gå den hårda skolan va??
Tja, gäller att hitta guldkornen annars lär man väl duka under när det stormar som värst!!
Allt gott till dig!
Kramisar Mamma Zoffe