Ingen klagan... :-)
Antar att den fruktansvärda mentala och fysiska tröttheten jag just nu känner,
är kroppes sätt att hantera den senaste tidens prövningar
och påminna mig om att jag måste ta det lugnt för att undvika ytterligare komplikationer...?
Men usch, vad jag ogillar att känna mig så slut och dessutom så begränsad!
Jag menar, inte nog med att jag helst ska vara i stillhet med benet högt (vilket ju är jättelätt med två hyperbarn i huset, haha...!), utan dessutom ger ju vädret inte direkt ultimata förutsättningar för att hoppa fram på kryckor
(men å andra sidan är det lika lätt att halka omkull med dom inomhus, på t ex någon liten och nästan osynlig våt fläck som barnen spillt, eller någon mindre leksak som plötsligt befinner sig under fot eller krycka..)... :-)
Men men - det lönar sig ju som bekant inte att klaga...! :-)
Och ärligt talat finns det knappt tid till det heller...
För med ett ben som fortsätter krångla, en son som har fortsatta bekymmer med urinvägarna, en dotter som ska och göra om hörseltest, luciafirande, en stor dos dåligt samvete för att jag inte är särskilt "mobil" för närvarade och julplanerande i kombination med alla de vanliga, vardagliga sysslorna och småbekymmerna, så finns det ärligt talat inte mycket tid och knappt möjlighet heller, att tänka på den egna hälsan.
Tur att man är av så segt virke, det brukar ju liksom bli bra någon gång i slutändan trots allt! :-)
Eller som far sade; Det grejjar sig!
Och oavsett hur det blir, så kan jag liksom bara gilla läget
- för det här är livet, här och nu! :-)
Kärlek!
//Anna
Stackars dig, Anna! Inte lätt att vara sjuk själv när man har diagnoser i familjen. Jag kommer ihåg hur det var när vår äldste son skadade sig i en mopedolycka... då fick både jag och mannen vara hemma. En till den äldste sonen och en till de andra diagnoserna. En vuxen klarade inte av båda, det var för farligt.
Jag hoppas iaf att det går åt rätt håll för dig, inga mer bakslag nu!
Krya-på-dig-kramar i mängder skickar jag till dig! <3 //Bellan
Hej din stackare! Du har det inte lätt just nu. Det var ju verkligen inte bästa tiden att hoppa på kryckor med det väder vi nu har, och så julen för dörren.
Men har du nån som hjälper dig med allt? Jag önskar att du får bli bra nu utan fler komplikationer, för nu har väl du fått din beskärda del av elände för flera år framöver.
Och även om det inte hjälpr att klaga, så hjälper det ju inte att fara runt som en galning heller ;-)
Ta väl hand om dig, var rädd om dig goa fina Anna!
Kryapådig- och Luciakramar till dig och jag önskar dig snabbt på benen//Lena
nämen åh Anna så besvärligt du har det nu.
Önskar jag kunde göra något för att underlätta för dig.
Var rädd om dig bara.
Stora kramen
Jag hade sådan himla tur att nästan alla julklapparna gick att köpa på nätet i år :-) men dina små kanske inte alls önskar sig sådanna julklappar..
JA det där med att sätta sin hälsa åt sidan känns igen..åh om jag ändå kunde ge dig ett trollspö i julklapp så du fick svinga det och allt blev till det bättre..
Tycker du är tapper som kämpar på så i motgång efter motgång..
STOR KRAM och ett krya på dig!!
