annalandinnilsson

Märkligt vilka vägar vi ibland styrs in på
- men är de slumpmässiga,
eller finns det någon djupare mening
med de öden och prövningar vi genomgår...?

Personligen tror jag att det för det mesta finns en mening med det som sker,
även de gånger det är riktigt smärtsamt
- men det som inte dödar, härdar ju sägs det..!?

Hursomhelst -
vad som styrde gårdagens händelser går bara att spekulera i;
var det "bara" ödets ironi,
eller en hälsning från min Far...?

Efter några plågsamma dygn efter min operation, blev jag igår återigen tvungen att uppsöka akuten.
Och efter många långa timmar och diverse smärtsamma undersökningar, som jag aldrig mer vill uppleva och inte ens önskar min värsta fiende, upplyste läkaren mig slutligen om att han tänker lägga in mig för observation över natten eftersom de misstänkte en infektion i mitt nyopererade knä...
Och det sista jag hörde talas om var att jag skulle läggas in på infektionsavdelningen eller såklart ortopeden...

Så döm om mina blandade känslor, när jag en timme senare fick veta att jag istället skulle bli inlagd på den avdelning som min älskade far tillbringat så mycket (inklusive sin sista) tid på..?!
Men det  blev om möjligt ännu konstigare när jag rullades in på avdelningen en stund senare och min far's absoluta favoritsköterska stod och tog emot mig och berättade att det var hon som skulle ha hand om mig...
Snacka om blandade känslor!?

Jag analyserar fortfarande själv det som hände och den värdefulla pratstund som jag fick med den sköterska jag numera kan säga är både min och min far's
- och jag är övertygad om att min älskade far hade ett finger med i gårdagens skeenden... :-)

Nu ska jag fokusera på min hälsa..! Några dagar åtminstone :-)...

Carpe diem!
//Anna.