Memories...
Vart än man är och går,
följer minnen i ens spår...
Goda minnen, dåliga minnen,
sorgliga minnen, lyckliga minnen,
smärtsamma minnen,
ljuvliga minnen...
Ja, alla bär vi en brokig skara minnen med oss i bagaget
- på både gott och ont.
Men visst är det väl märkligt, att det bara är de plågsamma och negativa minnena
som håller en sällskap när man redan innan ligger sömnlös om natten..?
Minnena kommer alltid att finnas kvar,
och så ska det ju också vara
- de är ju alla erfarenheter efter livets väg,
och det som på många sätt formar en och gör en till den man är och vad man gör.
Men just nu vill jag bara skapa mig och de mina nya och lyckliga minnen
- fylla livet med mening och harmoni. :-)
Kärlek!
//Anna
vilken underbar blogg. Sitter här alldeles mållös efter att besökt din blogg.
Underbara bilder och tänkvärda texter.
Vilken stark kvinna du verkar vara efter det du varit med om.
Skickar massor med kraft och medkänsla till dej! Kram
åh vad jag saknar far...............ska jag aldrig mer träffa honom?!
Älskade söstra mi!
Usch... Nu blev jag ledsen igen! Nej, jag kan inte heller fatta... Varje gång jag ser bilder på honom, hör någon av alla sånger som påminner om honom, ser en grön volvo komma rullande längs gatan... Du är SÅ saknad Far - vi kommer aldrig att glömma Dig!
//Anna
Vilket vackert inlägg.. man blir alldeles tårögd.
Tänk att det ska vara de jobbiga minnen som plågar en så.
Önskar dig många nya vackra minnen. Det är du värd!
