Tro...
Man måste våga tro...
Denna bild tog min Kärlek på mig bara några minuter efter att jag varit hos min Far och tänt ett ljus
- och jag kan inte annat än tro att detta är min Far´s sätt att hälsa till mig..? :-)
Jag vill även än en gång tacka alla Er, som besöker mig här på bloggen och för alla värmande och peppande hälsningar, det är så oerhört värdefullt för mig! Och det är ju just det jag mest önskar - att beröra och förhoppningsvis hjälpa någon, på samma sätt som jag själv fått sådant oerhört stöd av alla andras berättelser.
Tron kan försätta berg sägs det... :-)
Kärlek!
//Anna
Som alltid skriver du så fint goa rara Anna!
Jag hoppas att du kan känna ett lugn i din sorg, en visshet om att det så småningom blir ett annat förhållningssätt till sorgen efter din far. Ni fick trots allt många år med fina stuner tillsammans. Värdesätt det om du kan. Jag saknar fortfarande min far varje dag trots att han lämnade oss redan 1978 (jag var tolv då). Sorgen går ju inte över men den blir så småningom annorlunda, en del av vem man är.
Det är en kamp att övervinna den första tiden efter någon man älskat mycket. Och fotot är verkligen fantastiskt och betyder nog något alldeles speciellt...
Många kramar i dina tunga stunder, jag tänker på dig i din sorg//Lena
Kram vännen
Ja, kära du! Sorgen går som sagt inte över helt. Känner själv att det går verkligen i vågor. Min far gick bort för 3,5 år sen och det känns svårt fortfarande många stunder. Men på nåt sätt så går livet vidare, om inte minst för våra kära barns skull.
Fotot är helt underbart, fantastiskt!!
Kramar till dig med hopp om att du får styrka i ditt liv!
//Bellan
kramar!
Fick i förrgår ett sådant värmande budskap från min far att jag bara känner att det verkligen finns en fortsättning på detta livet, att de är med oss ändå :-)fast i en helt annan skepnad och inte alls såsom vi vill ha dem..
Nu skall jag inte pracka på någon annan min tro, men det inger sådan tröst i all saknad iallafall för mig..och synnerhet i början av all saknad så var det oerhört betydelsefullt..
En jättefin bild var det! Precis som du ;-)
KRAMISAR
Tack alla fina människor, för alla hälsningar och värmande ord!
Och kära Mamma Zoffe - jag håller helt med Dig, min tro är också stark.. Är övertygad om att det finns någonting mer, har fått så många tecken det gångna året..! Och det är verkligen en stor tröst! :-)
Visst är saknaden stor och sorgen likaså stundtals, men nu har snart det där första året gått - det där året då man liksom går igenom alla "årsdagar" av olika slag, alla minnesbilder - på gott och ont.
Men visst är jag lycklig och tacksam för alla åren jag fick med min far, jag har så många och härliga minnen! Min största sorg är att mina barn förlorade sin morfar så tidigt.. Men men - är det något min far förde vidare till mig, så var det en obändig viljestyrka och kämpaglöd och den kan man komma ganska långt med! :-)
Kärlek!
//Anna
Stor kram till dig!Från Jeanette
vilken underbar bild:::: vem är konstnären??? puss kram..
