En "normal" mamma...?!
Än en gång känns mammasamvetet jättetungt...
Tänk, om det är så,
att mina barn "bara" behöver en helt vanlig, normal mamma...?!
En sådan mamma som jobbar - som lämnar barnen till dagis och fritids och beger sig till jobb,
för att sedan hämta dom efteråt. Förvisso kanske trött, men nöjd med att prestera något och glad över att ha nya saker att berätta om för barnen varje dag!
Tänk, om barnen hade en normal mamma, som inte hade ont överallt och inte var sjukpensionär (jag hatar fortfarande det ordet innerligt...!) - och tänk, att jag önskar ingenting högre själv, än att kunna skita fullständigt i alla läkarbesök av olika slag, att ha något annat att fylla kalendern med än diverse vårdbesök för mig och barnen, jag längtar efter
ett l i v ! :-)
Jag vill ha det, jag tänker kämpa - men det värsta är att försäkringskassan har tagit sitt beslut... Så jag får väl helt enkelt än en gång hitta egna vägar... :-) Jag har gjort det förr, och jag kan göra det igen.
För min egen skull, men minst lika mycket för barnens skull - de ska inte behöva lida för att deras mamma var med om en förbannad olycka! De förtjänar att ha en mamma som känner att hon är till glädje och nytta på fler områden än som just "bara" mamma! En mamma som kanske till och med är nöjd med sig själv och stolt över det hon presterar!
För tro mig - det gynnar absolut inte självkänslan att gå hemma och inte känna att man är behövd någonstans,
att inte få känna sig nyttig!
Och ingen ska ju heller inbilla sig att självförtroendet blir särskilt stort eller växer - tvärtom...
Så därför, för min egen skull och för mina barns skull, så ska jag nu till varje pris se till att bli
en helt vanlig, normal mamma..!? :-)
Carpe diem!
//Anna
Jag tror att dina barn har precis den mamma de behöver, och jag tror att du är lika värdefull som alla andra och jag tror att dina barn är lika stolt över dig som andra barn är över sin mamma. Du är en del av ett större sammanhang även om du just nu har svårt att se det och jag tror att många fler med mig som läser din blogg håller med mig. Och vem har bestämt vad som är en "normal" mamma, och vem vet att det är det bästa för dina barn?
Om du orkar att kämpa och har viljan att förändra så är du bättre än de flesta mammor och kvinnor som bara "åker" med i ekkorrhjulen. Tänk så bra du är som reflekterar över din och dina barns situation när andra bara trampar på....
Många kramar till en mycket omtänksam och onormal (i ordets bästa positiva mening) mamma//Lena
Älskade moster. :)
Du ÄR till glädje och nytta på många fler sätt än att "bara" vara mamma. Du ska vara stolt över det Du gör och för den Du är. Du kämpar så, inte enbart för Dina barn, utan även för alla andra. Du är envis och ger Dig inte och Du vågar säga vad Du tycker och tänker. Jag vet att Du en dag kommer bli en stor förebild för andra föräldrar där ute som har barn med ADHD. Du är redan en förebild men Du kommer växa och snart kommer alla veta vem Anna är. :)
Trots allt Du går/har gått igenom så tar Du Dig förbi alla hinder och på vägen blir Du ännu starkare.
Dina barn kan vara stolta över att ha just DIG som mamma. Så även om Du inte skulle bli en "normal" mamma, som åker till jobbet varje dag, så kommer A och T se på Dig som den bästa "normala" mamman där finns. En mamma att vara stolt över och älska, då dom vet hur otroligt mycket hon -läs Du- älskar dom. :)
Jag tror på Dig och jag vet att oavsett vilka utmaningar Du tar på Dig, så kommer Du att lyckas. :)
Kram
Hej vännen!
Jag tror för min del inte att det spelar så stor roll för dina barn, vad du jobbar med eller inte. Huvudsaken är att du bryr dig om dem, och det vet jag att du mycket väl gör. Tänk dig motsatsen - att du jobbar så mycket att du inte har tid för dem...finns nog många som har det så.
Sen förstår jag dina tankar att det skulle stärka självkänslan att utföra nåt "viktigt" utöver familj och hem. Så jag hoppas för din egen skull att du kan hitta nåt som du klarar utan att trötta ut dig för mycket.
Men glöm inte att du är världens bästa mamma för dina barn!
Stoooooor kämpakram skickar jag till dig! //Bellan
älskade Anna..
Vad är en normal mamma:)
Finns nog inga sådana.
Känner dock igen mig, vill också vara normal.
Känna glädje och livslust, var en sån som bakar och fejar.
Lekr med barnen.
Du är en underbar mamma som strider så för sina barn. Dom ska vara tacksamma över att ha en sån stark mamma med så mycket kärlek.
Du är BÄST
TACK kära Ni, för alla fina ord - jag blir alldeles rörd! :-)
Och vad som är normalt eller inte, kan väl ingen svara på antar jag :-). Och tro mig, det var inte min mening att beklaga mig - jag har alltid sett det positiva i att få spendera så mycket tid tillsammans med mina barn, det är ju inte alla förunnat! Precis som Bellan skriver, så finns det ju många föräldrar som arbetar så mycket att de knappt hinner träffa sina barn, och så tror jag inte att någon vill ha det. Men ibland känns det som att jag liksom "lurar" mina barn på något, genom att inte "gå iväg till jobb" som de flesta andra gör.. Svårt att förklara, bara en känsla jag har!
Dock vet jag ju att mina barn vet hur mycket jag älskar dom, det har ju liksom varit min viktigaste uppgift sedan de föddes - att älska och ta hand om dom så mycket jag bara kan! :-)
Men återigen, från botten av mitt hjärta, stort TACK till Er alla, för alla dessa fina, värmande och smickrande ord - det betyder så otroligt mycket för mig och ger mig förnyad kraft! :-)
Kärlek!
//Anna
Var snäll o tyng inte ditt samvete med att inte vara en "normal" mamma. Du är den normala mamman i dina barns liv. Oavsett vad en mamma gör eller inte gör, så har hon alltid dåligt samvete och tänker att hon kunde gjort annorlunda. Du ska inte må dåligt för att du finns hemma för dina barn, vi är många som har tänkt tvärtom o det har inte gjort ¨våra barn lyckligare. Försök känn dig nöjd och tillfreds med dig själv och ditt liv, så som det nu är. Kram!!
Hej! Var precis den du är! För dina barn älskar dig oavsett vad! Tro på dig själv och för att man är sjukpensionerad är man absolut inte sämre! Man har kanske begränsningar. Men precis så är det med Adhd, man har begränsningar då också. Men man får bara komma ihåg att ej låta "diagnosen" ta över en utan man själv har kontrollen :)
Allt du gjort för A är det många föräldrar aldrig sku göra för sina barn! Tycker du verkar vara en jättebra mamma!
Ha de gott!
Tack själv! Jag vet ju hur det känns ibland när man känner att man inte orkar eller tror att man inte räcker till. Tufft är väl det ord som stämmer bäst!
Ibland är det ju så lite som behövs för att vi ska komma in på rätt spår igen, lite omtanke och medmänsklighet kan räcka långt.
Det känns ju alltid bra om man kan göra en annan människa glad :)
Kram och tack för dina ord//Lena
hej älskade anna..
Kikar in, kramar om och önskar dig en trevlig helg.
Du finns i mina tankar
Hej Anna
Dina ord, var precis så som jag känner. Kunde inte sagt det bättre själv.
Livet är orättvist många gånger, men trots detta, så har vi ju våra älskade barn :)
Ha en mysig lördag / Helg.
Kram Åsa
Hej... en liten undran som dyker in i mitt huvud är faktiskt: Finns det normala mammor? Finns det överhuvudtaget nåt som heter normalt? Jag tror att du är jättebra som du är och jag tror framförallt att det är en utopi att sträva efter att bli något som man tror är normalt. Jag har hela mitt vuxenliv haft dåligt samvete för att jag inte är så där idog och duktig som min mamma...men tänker jag efter så tycker jag nog egentligen att det är bättre med detta stökiga skitiga hem och goa kramar till mina barn och tid att lyssna på dom än att vara så där som jag alltid har tänkt är normalt.
Jaja det är vad jag tänker...
Men sen förstår jag ju hur du menar också så ett stort fång med kramar får du här.
Alla andra kloka kvinnor har redan sagt det så bra så jag nickar bara intämmande..
KRAMISAR
Och än en gång kan jag bara säga TACK till alla Er goa människor, för allt stöd och all värme och omtanke! Och nej, som jag själv också varit inne på, vem vet egentligen (eller har rätt att säga..) vad som är normalt eller ej?! :-)
Alla har vi olika förutsättningar och utifrån dom gör vi så gott vi kan! :-)
Kramar,
Anna.
