De tre D:na...
... Dimma, dis och duggregn...
Usch! Och det värsta är att det känns lika grådaskigt och trist inom mig,
som det är när man tittar ut genom fönstret...
Åh, vad jag längtar efter sol och värme,
glädje och skratt :-)
- och även efter att hitta tron på mig själv igen...
Tron på att jag är okej som jag är,
att jag faktiskt duger,
allting till trots..?
Ja - tyvärr är det en sådan dag idag...
Men imorgon är en annan dag,
och om inte annat så lär jag väl tända det där jävla ljuset i tunneln själv om det behövs! :-)
Kärlek!
//Anna
Kära fina Anna! Jag hoppas att du finner din styrka och dig själv igen. Du har ju så mycket styrka i dina ord och i dina bilder som innehåller så mycket kärlek.
Det finns där inne fortfarande, men ingen kan orka varje dag. Du har ju kämpat så mycket sista tiden med både dig själv och din familj.
Önskar dig styrka och allt gott och hoppas att du får den hjälp du/ni behöver nu!
Kärlek
Lena
Hoppas det känns bättre nu när det gått nån dag sen du skrev detta inlägg. Livet går ju upp och ner...
Tänker på dig och kramar om dig!
//Bellan
Fy..de dagarna är inte alls roliga..och sedan gör ju inte vädret det något bättre heller.. Du får blunda och se för din inre syn hur solen skiner på dig i en grönskande trädgård full av doftande blommor..
Vi är många här ute som tror på dig!! Du duger precis som du är vännen..det gör vi alla!
STOR och innerlig KRAM
