annalandinnilsson

Eftersom jag delade med mig av vad jag sade till Far vid hans kista för mindre än två år sedan,

så tänkte jag här dela med mig av det jag läste upp för min älskade lilla Mor igår...
Det blev en oerhört fin begravning även denna gång, som denna gång handlade såklart allra mest om Mor,
men enligt hennes egna önskemål så handlade den väldigt mycket om Far och deras kärlek också.
Mina älskade barn var också med,
och om Ni visste hur stolt och imponerad jag var över dom!
Älskade lille A satt gravallvarlig med stora, fundersamma ögon hos sin ena kusin genom hela akten och lilla T satt blickstilla hos Kärleken hela tiden
- och jag lyckades hålla mig ganska samlad under talet till Mor vid kistan,
ända tills min fine, känslige lille A - som dessutom hade så speciella och starka band till sin mormor - brast ut i förtvivlad gråt precis framför mig...
Men vi lyckades alla fullfölja dagen och jag är säker på att Mor var jättenöjd och att Far stod på andra sidan och väntade på henne - så tolkar åtminstone jag det starka solljus som plötsligt i slutet av akten trängde sig in genom fönsterna och gjorde så att kistan liksom badade i ljus... :-)
Hursomhelst, för Er som vill, så följer nu de rader jag läste för Mor vid begravningen igår...

Käraste, mest älskade Mor…!

Jag kan inte förstå att jag återigen står här för att ta farväl av en mycket högt älskad förälder - Dig, min kära lilla Mor.
Det är ju alldeles för kort tid sedan vi stod här tillsammans med Dig och tog farväl av Far… Och det gör så otroligt ont!

Du var så mycket mer än en Mor
- Du var min bästa vän och stora förebild! Det fanns ingenting som Du inte kunde göra, Du var alltid glad och hade alltid tid över till vem som än önskade det.

Hos Dig fick vi alla värme, omsorg och kärlek närhelst vi behövde
- Du gav och gav, men verkade ändå alltid ha lika mycket kvar att dela med Dig av,
men aldrig någonsin begärde Du någonting I gengäld. Du satte alltid allt och alla framför Dig själv och Ditt eget bästa,
utan att någonsin klaga - vilket Du faktiskt hade varit I Din fulla rätt att göra mer än en gång!
Men det var sådan Du var som person - fullständigt oegoistisk, godheten personifierad och så oerhört omtyckt och älskad av alla som någonsin hade förmånen att få träffa Dig.

Det finns inte ord som räcker till för att beskriva vilken fantastisk och underbar människa Du var Mor!
Du var en helt underbar maka, mor, mormor, svärmor, gammelmormor, syster och medmänniska! Och att en så liten människa som Du kunde ha ett så ofantligt stort hjärta är såväl anmärkningsvärt som imponerande!

Du mötte Far när Ni ännu inte var mer än barn och han var Ditt livs kärlek
- vad gjorde Du inte för såväl honom som oss genom åren!
Och även om det kom och gick motgångar, så fortsatte Du alltid tappert att streta på utan att klaga, vilket Du också försökte lära oss töser; .."att ingen blir lycklig av att Du visar om Du mår dåligt".
Och det är ju sant Mor! Men sanningen är också, att jag aldrig någonsin kommer att bli som Du, hur gärna jag än vill
- det är en omöjlighet att ens komma I närheten av Din kaliber!

Jag var minstingen av Dina töser
- och än idag, som vuxen och med egna barn,
var jag fortfarande "lilla Anna",
"den lilla", som Du och Far alltid brydde Er lite extra för. :-)

Åh älskade Mor
- det finns så mycket jag vill säga och så otroligt mycket som jag (vi) kommer att sakna;
Din ständiga och ovillkorliga kärlek såklart, men också alla förtroliga samtal och kloka råd - Du hade alltid svaren på alla våra frågor.
Alla Dina telefonsamtal, alla efterlängtade besök och små lappar som Du skrev till oss,
Din fantastiska matlagningskonst och alla goda bakverk
- men framför allt kommer vi att sakna Din aldrig sinande kärlek, Din outtömliga värme och omtanke
och Ditt enorma hjärta!

Hur jag än vänder och vrider på detta,
så finns det blott två saker som är goda I det som skett
- Du behöver inte plågas längre,
och äntligen får Du vara tillsammans med Far igen,
Din store, goe man som Du själv brukade säga. :-)

Det är så svårt att avsluta dessa rader till Dig,
jag vill ju så gärna tro att jag fick prata med Dig igen…!
Tack för allt som Du gett och gjort för oss alla genom åren Mor!
Du finns för alltid kvar hos oss, I hjärta och tanke
och aldrig ska vi sluta älska Dig!
Hälsa till Far ifrån oss, jag är övertygad om att Ni vakar över oss alla!

Din dotter Anna 2011-10-24

... Och återigen, av hela mitt hjärta,

T A C K till alla Er underbara släktingar och vänner från när och fjärran,

för allt stöd och all omtanke till oss alla!

Kärlek!

//Anna