annalandinnilsson

Ja, just nu och här, så är det tyvärr "ganska" jobbigt...:-(
Försöker förtvivlat ta in alla eländiga besked vi igår fick om vår älskade mor,
samtidigt som det ju finns en vardag att försöka ta hand om...

Vi var alla inställda på dystra besked igår
- men ändå, när man sitter där och får det rakt i ansiktet,
tillsammans med sin älskade mor var´s hopp någonstans ännu fanns,
DÅ mina vänner, blir det extra svårt... :-(

Om den satans sjukdomen fört med sig någonting bra
och då framför allt beskeden igår,
så är det enda i så fall det faktum att min älskade lilla mor nu är inlagd
och får den medicinska hjälp som hon så länge behövt men tappet hållit ifrån sig
- och med handen på hjärtat så tror jag inte hon kommer därifrån....
Nästa steg i så fall är Hospice, men där är ju väntetider...
Och mor klargjorde igår efter läkaarens "dom", att hon vill att detta ska gå så fort som möjligt... :-(
Och som jag sade till mina älskade systrar idag - för hennes skull så önskar ju verkligen jag också det!
Men - samtidigt, så vill jag ju ha min mor här så länge som möjligt,
precis som mina små vill ha kvar mormor så länge det bara är möjligt.

Men nu vet vi alla vad som väntar, och det gör ont - jävligt ont!
Och det är så hemskt att stå ocoh "bara se på" när en man älskar så mycket
mår så fruktansvärt dåligt och bara försvinner framför ögonen på en...

Just nu och här, i min ensamhet, känner jag mig oerhört ledsen, förvirrad och yttepytteliten på jorden...
Men någonstans hittar jag såklart styrkan igen - för mor´s skull och för barnens!
Men gudarna ska veta att nu är det jobbigt,
och om det nu verkligen finns någon där uppe så behöver han ju inte slänga mer skit på min familj på länge sen!

Kärlek!
//Anna

Livet är inte dagarna som går,
utan dagarna Du minns...!