Svordomarna haglar...:-)!
Just nu och här vill jag prata om min stackars lilla tjej...
I våras fick hon plötsligt bekymmer och började kissa i sängen ibland - men det är ju sånt som händer!
Men så blev det mera ofta, och sen började det hända mindre olyckor även på dagen -
såklart reagerade vi föräldrar på detta och tyckte det var märkligt. Dessutom hade tösabiten flera UVI under samma period, och vi hade såklart kontakt med sjukvården!
Men - när hennes UVI väl var borta, och jag och hennes pappa uttryckte oro just angående "kisseriet" och det faktum att hon skulle börja förskoleklass nu i höst, så träffade vi alltså Mr Supernonchalant....
Denne manlige läkare menade att vi samt dagispersonal skulle sätta henne på toa varannan timme, no matter what, i tre månader - för då brukade allting lösa sig sa han...
Så blev det äntligen dags för återbesök förra veckan, och då hade dottern dessutom fått en massa utslag på ett ställe där ingen vill ha det..!? Men samme idiot till läkare viftade bara bort dessa gräsliga utslag med att hon inte tålde klor och därför inte ska bada i pool och angående problemen med att hålla sig "torr", hade samme jubelåsna mage att säga att "vi lägger locket på tills vidare"...!?
Jodå, så att...:-(!!!
Alla som känner mig, om så bara det minsta lilla, vet att om mina barn på något sätt felbehandlas eller blir orättvist bemötta, så väcker man också lejonhonan i deras mamma!
Så ett par dagar senare återvände undertecknad till barnmottagningen eftersom dotterns utslag blivit ännu värre, klådan var enorm och hon kunde inte ens sova på grund av detta. Dock hade jag poängterat att jag INTE ville träffa samma läkare som tidigare och fick som tur var en annan, supergullig lite äldre kvinnlig läkare som definitivt tog allt vi hade att berätta på största allvar! Och två dagar senare fick vi då beskedet - stafilycocker...! Knappast något att skoja om och definitivt ingenting man vill ha och värst av allt är att det kan leda till så mycket värre saker...:-(!
Nu har utslagen tack och lov blivit betydligt bättre sedan rätt behandling sattes in i fredags, men det är ju inte klokt av den förste läkaren att totalt förbise detta - det handlar om en liten 6-årig tjej, som kunnat få men för livet om inte rätt diagnos hade ställts! Och att han dessutom inte tyckte att hennes bekymmer med "kisseriet" var värt mera efterforskning är även det i allra högsta grad under all kritik och totalt oproffessionellt av honom!
Vi har en liten flicka på 6 år som längtat efter att äntligen få börja skolan - hur fräckt och kul kommer hon att tycka det är i längden, om ingenting görs för att hjälpa henne även med detta..? För tro mig, det undgår inte de andra barnen om / när ett annat barn råkat kissa ner sig, om så aldrig så lite..!
Återigen - NU har vi tack och lov en mycket bra läkare som inte kommer att släppa det, tack och lov! Men ja, jag är fortfarande heligt förbannad på den andre läkaren på grund av hans totala nonchalans och kommer inte att släppa det..:-)!
//Anna
Kommentarer
Trackback
