What doesn´t kill You...
Än en gång händer det...
Återigen ska vår redan sargade familj tvingas möta nya motgångar
- och då drabbar det ju dessutom vissa av oss betydligt hårdare...
Men ändå, till syvende och sist, så är vi samma kött och blod och vi sitter på något sätt i samma båt no matter what
- blod är ju som bekant tjockare än vatten,
och det som drabbar en familjemedlem drabbar även de andra, om än indirekt, men det berör oss alla!
Och samtidigt som jag / vi alla saknar vår älskade mor och far (mormor och morfar) gränslöst mycket och mer än någonsin skulle vilja vända sig till dom efter svar,
så är det samtidigt "tur" (om man nu kan använda det ordet..?!) att de slipper vara med och se och uppleva allting som hänt och händer...
För flertalet människor talar jag nog i gåtor nu, men det kan inte hjälpas...! Vissa saker är allt för jobbiga och gör allt för ont för att tala om - åtminstone just nu. Och under tiden kan jag bara hoppas och önska, be och vädja, att ännu ett mirakel ska få ske och att det trots allt ska finnas ett lyckligt slut på allt detta..!?
Hjälp en vilsen själ att hitta rätt - ge honom / henne insikt, mod och styrka att hitta tillbaks, att våga möta sina demoner, frigöra dom och gå ur det hela som en så mycket lyckligare människa. Som en fri människa, som kan bära huvudet högt genom vetskapen om att han / hon gjort bot, har insett sina fel, brister och misstag och orkat erkänna allt detta (inte minst inför sig själv) och komma ur det hela som en HEL, komplett människa med betydligt mera positiva framtidsutsikter än någonsin förr!
What doesn´s kill You make´s You stronger - ett ordspråk som dessvärre inte alltid stämmer,
men i vissa fall stämmer det alldeles förträffligt, skrämmande väl...
Kärlek!
//Anna
Okej... :-(
Vet inte ens var jag ska börja...
Och var är början - och finns det i så fall ett slut...?!
Är jag så svår och obegriplig..?
Jag har många fel och brister,
och ja,
jag har jättesvårt för att ändra i mitt schema...
Har jag planerat och bestämt något,
oavsett om det är för min egen del eller för barnens räkning,
eller för den skull för oss alla,
- så funkar ingenting om någon lägger sig i i elfte timmen och vill rucka på de planerna...
Tyvärr!
För då blir jag personligen stressad,
och sen ska jag dessutom lägga fram förändringarna på ett snyggt sätt till barnen,
och allting slutar alltid på mer eller mindre samma sätt
- vi flippar ut kollektivt en stund, och sen somnar vi i rena förskräckelsen..! :-)
Men vem fattar allt detta..?! Hur kan man någonsin förvänta sig att någon, som inte själv gått i dessa skor, ska förstå...?!
Sorry, känner mig ledsen ikväll - men inser också hur min framtid kommer att - och måste - se ut!
Kärlek!
//Anna
Ensam ÄR stark...<3! För så måste det vara....!
